Lyssnar in mig på Clash. Kollar om det är nåt vi kan sno (och det finns plenty att "låna").
---
Lyssnar oxå på filmmusiken till 28 dagar/veckor senare. Att gå till (särskilt) rulltrappan i t-banan (grejen är att gå nånstans där man oftast har nån "efter sig"), lyssna på eerie musik och känna sig jagad av zombies (eller zombisar som John Ajvide säger) är en underskattad känsla. Eftersom det (sannolikt) är helt riskfritt så kan vilken fegis som helst testa.
Elvis sjunger "Here comes Santa Claus". Nu är det rätt tid på året igen. Man tycker ju att mediaspelaren ska känna av när det är (och inte är) läge att spela jullåtar!
Gnällde på mrs i morse:
"Jag köper ALLTID (ska läsas med emfas, inte som skrik) (SL-)remsor till lillkrypet."
"Jamen jag köper ju mycket annat... skor till exempel!"
Jag vet inte, jag. Det blir lite för pratigt för mig. Gillar ju Kjell (han är ju nog så pratig) och Emma (så klart), men sen skulle jag hellre läsa någon som skrev mer pang-pang:igt, om ni förstår vad jag menar? Kanske någon som skriver lite kortare, alltså nåt som funkar att (läs: som man orkar) läsa i en liten jävla mobiltelefon.
Jag funderar lite på om prestationsångest är "problemet", att känna att man måste leverera nåt att hålla i när åskan går, varje bloggpost. Det skulle jag lätt få. En vanesak, kan tänkas.
Det är knappast så att någon av dem skriver dåligt men in med nån mer, nån som presenterar en kortfilm mellan mastodontfilmerna. Eller om man kan få bloggarna som "lättlästa", helt enkelt. Något att fundera på!
Satt och spelade musik hos J-O igår kväll. Inspelningsprogrammet fick prestationsångest (kanske) eller hicka. Jag orkar inte lära mig att få programmet att funka optimalt. Vad sägs om att det funkar som det ska? Från början? Det kanske var lite förhastat att byta bort programmet vi hade tidigare... Eller om jag skulle läsa manualen (manual finns inte i T9, bara en sån motgång...), kanske.
Live heter programmet på hatlistan.
Är det att jag sjunger för lite? Sitter instängd på rummet, på jobbet, och sjunger lite för mig själv. Sjukt och härligt.
»... I want a perfect body, I want a perfect soul ...«
När blev jag så här rädd för att somna sent?
---
Hade problem idag, med Kent. Igen. Jag vill inte vara Kent. Jag vill
inte låta som Kent. Jag vill inte känna Kent. Jag vill bara att de
låter mig vara i fred... och tro mig, de låter mig vara i fred. Jag
ser inte ens trummisen med pälsjacka eller Jocke med en slags
Elvisfrippa när jag är på väg till jobbet längre. Vad är det då? Jag
vet inte. Jag vet fan inte riktigt. Avundsjuka av nåt slag kan klart
konstateras. Friheten att göra nåt roligare än att "jobba" oxå. Ja ja,
din jävla lilla lort. Sov nu.
Plopp... och så försvann helgen. Det blev inga "28 veckor senare", det blev "En andra chans" (heter den, va?). Den med Nicholas Cage alltså. För tredje gången, tror jag. Den och "Love actually" ser jag för ofta för mitt eget bästa.
(Idag är det inte T9:s fel om jag skriver fel, det är ippens...)
Nu finns gmails lilla app till K850i. Nu behöver jag bara vänja mig vid resten.
---
Är hos tandis med Lillkrypet. Väntar på hans (o)tur...
Igår jailbreakade jag min iPod. Så nu har jag installerat Google maps. Det är ju så jävla ofta jag känner ett oemotståndligt behov av att titta på kartor... Några andra program installerade jag oxå, men jag kan fortfarande inte klippa (eller kopiera) och klistra in text. Hur '82 är inte det...! (... och vem fixar problemet?)
Jag gillar motsatser. Det är därför jag har svårt att fortsätta med saker. Jag gillar helt enkelt att börja och sluta för mycket. Att fortsätta är ju hur ospännande som helst.
K850:n som jag fick i förrgår (och skickade tillbaka igår) kan inte hantera gmailprogrammet som man kan installera på mobiltelefoner. (gmail.com/app) Det är ju skitdåligt (men är det tillräckligt dåligt för att byta till en annan telefon i stället? Det måste jag komma underfund med idag). Efter att ha läst lite på mobiltelefoniforum inser jag hur mycket jag avskyr ordet "lur", om mobiltelefoner, alltså. (Ska jag säga, som fortfarande kallar det nalle alltför ofta...)
Efter att ha vant mig vid nya iPoden så känns det ganska ointressant med det lilla touchskärmsförsöket i K850:n. Så mycket vet jag.
Så har vi då "repat" för första gången på två månader, tror jag. Då brukar det bli som det blir. Idag funkade det lite bättre än det brukar göra, till och med. De har möblerat om så det gamla musikrummet är i stället ett sovrum (men inte fick jag sussa där för det).
***
Jag har fått kommasjukan och vill därför sätta kommatecken i princip ÖVERALLT.
Meningsuppbyggnadssjuka oxå, förresten. Alla meningar ser fel ut. Alla förkortningar oxå. Verkligen. Ska det vara punkter eller? Nu måste jag sätta mig och glo igenom svenskjunket igen...!
Lillkrypet är förkylt så jag har varit hemma med honom. Jag har inte gjort någonting vettigt alls. Finns det nåt som ger en mer klåda än att känna att man borde göra något vettigt när man ändå är hemma, men bli störd av andra saker som aldrig räknas? (För att sitta med en mobiltelefon som inte vill funka, i flera timmar är ju bara pisstråkigt inte ens smygmysigt eller så.)
Dödade ett virus i hans dator. Försökte få den nya telefonen (jag vet) att kunna allt den skulle (ska) kunna. Misslyckades, så den är på väg bort (men man får bara ett försök att göra ett bra första intryck..., så när nästa - likadana - kommer, kommer jag att behandla den styvmoderligt, är jag rädd. Särskilt med tanke på att jag velade mellan två olika modeller och till slut valde en (som inte funkar...)). Så går det.
***
På väg till J-O för att (typ) musicera. Det blir nog mest prat.
***
Kopiera och klistra in. Hur svårt kan det vara? Fråga min iPod, den vet inte vad du snackar om.
***
Virus förresten. Det var nog inget riktigt virus, utan en mask. När jag försökte hitta hjälp såg jag att det finns folk som hjälper andra med sånt junk, gratis, på forum på nätet. Det är galet... på ett bra sätt.
***
Nu, Stuvsta.
Vilken skön känsla det var att höra den (halv?)gamla damen sjunga "Nothing compares 2 u" (blev internetstavningen rätt?) i tvåans körspecial. Kolla om det ligger på nätet om du missade (eller ska jag skriva "missade") det.
Blandar spår i mediaspelaren på jobbet. Helt plötsligt började Elvis att sjunga Silent Night och jag fick julkänsla. Liiite tidigt för det, tycker jag. Jag vet att handeln inte tycker att det är för tidigt, men jag.
Izabella Scorupco som brukade vara så finbröstad. Nu har hon två kossor där fram. MUUU.
Det är så klart inget fel med stora bröst, med det är sannerligen inte fel med små bröst heller. Äh, nu snurrar jag säkert in mig... Ha ha.
Kommer jag ihåg rätt? Heter smyckena Lapponia? Oavsett vad de heter så trodde jag att de dog ut sent åttio- eller tidigt nittiotal. Kanske för att jag slutade umgås med den enda tjej jag kände med en sådan ring (vad jag vet/kommer ihåg).
***
Idag kommer jag inte överens med svenska språket.
***
Ska klippa mig. Tröttnade på Michael Douglas-frisyren (eller snarare Thomas Martinsson-sleazet).
Skriver det här som en påminnelse till mig själv.
Anledningarna till att jag har så svårt för Kent är två, eller tre, kanske.
1. De är som Gyllene Tider i moll.
2. Det finns alltid en massa (för många) journalister som vill ligga med dem. Journalister för, jag emot (och tvärtom, ibland).
3. Avund. Om jag varit mycket hungrigare skulle jag ha varit "deras Noice" (det skulle inneburit både att jag redan var död (upside: ergo, i alla fall inte missunnsam), och var med i det bättre bandet, ha ha).
Så kan det gå...
Pinsamt nog blir jag (trots de sumpiga halvrasistiska kommentarerna och allt annat som hör dumma actionrullar till) överförtjust över att se Bruce Willis sparka lite rumpa igen. Hur fjantigt som helst, men Bruce will be Bruce.
Ska till Jönköping på kurs. Tankade iPoden full av film och teveserier.
X2000. Baklänges. Nu, 45 minuter av Die Hard 4 senare måste jag nästan kräkas (varför inte på ungen som springer fram och tillbaka i gången). Urk.
***
Så jävla irriterande att det kostar 109 spänn att surfa hela resan. 49 kr för en halvtimme är ju ett rån. Plan A (kolla på film) och plan B (dumsurfa hela resan) verkar vara fuckade, så vad göra? Luta sig tillbaka i fyra timmar och lyssna på Dave Gahan och Radiohead? Det känns sådär. En annan sak som känns lite sådär är att peta i sig åksjuketuggummi bara för att kunna kolla på film.
Jag har tänkt att jag ska bli bättre på att skriva, vilket hittills resulterat i att jag a) skriver (ännu) sämre och b) skriver mer och mer sällan (konstigt att man skriver mer och mer om nåt som i slutänden resulterar i ett mindre resultat). Har till och med funderat på om jag skulle börja skriva i mitt eget (riktiga) namn, som riktiga tuffa tuffingar gör. Det skulle kännas hur läskigt som helst. Men lite för att motverka en nedläggning. Jag vill inte läggas ned. Jag vill bli multinationell!
Okej om tanter och farbröder mellan hundra och döden är lite oroliga att de inte ska hinna av på nästa station, men en tjugoårig kille! En kille på tjugonånting ska väl inte knuffas och stånka för att man står för dörrarna när tåget inte ens rullat in på stajjen?!
Hårda killen känns inte så hård när han blir ängslig av en sån liten skitsak.
Det enda som är synd - och det kan verkligen vara synd - med Weird Science, är att man får se upp för spoilers. Eller snarare, man kan knappt läsa någonting om man inte kan offra sig för spoilers (av serier som man kanske kommer att vilja se). Det är en svår balansgång, det där med att skriva om böcker, teve, film... och allt annat som innebär en upplevelse som eventuellt inte blir lika stark (eller svag), om man först får läsa om någon annans upplevelse av det man själv kommer att få uppleva.
Därför kan det vara så roligt att läsa om en film som man aldrig har tänkt se och märka att, fan, den verkar ju skitbra. Eller att läsa i Weird Science-arkivet om avsnitt som Kjell sett för hundra år sedan. Men att vara med och tycka till om nåt som han sett och lämnat bakom sig för nåt år sedan, det kommer väl knappast att hända. Synd, för att prata om teveserier slår att titta på teveserier på fingrarna nääästan varje gång och det missar man helt (om man inte vill läsa mer än man sett själv).
Apropå det nya mac os:et. Varning för geek talk.
Vilket (jävla) jobb det är att läsa på. Jag vill inte sitta där med en iMac som inte funkar alls. Det är dual layer-skivor hit och den externa usb2-hårddisken (som en ppc-macar INTE kan boota till) dit, som man ska säkerhetskopiera till, som inte funkar så jättebra (eller ens alls, just nu).
Sen försöker en del att få det att låta som att man inte ska installera piratversionen, men ändå få svar på hur man ska göra. Då vaknar Bror Duktig-eliten, som aldrig frågat nånting (för om man inte frågar om hjälp är man ingen farlig pirat, då är man 1337 (= elit, om du aldrig orkat googla)) och talar om att de vet hur man gör det man behöver hjälp med, men de tänker inte hjälpa till (eftersom de vet att man är en sjörövare).
Återstår då att fråga på piratsajter (eller -- gud förbjude -- att köpa os:et, men då återstår fortfarande att säkerhetskopiera fast man inget förstår...)
Ja ja. Efter många om och men sket jag i den nya katten. Så länge. Och näe, det är fortfarande inte säkerhetskopierat heller.
Inlägg
Alla kommentarer
