Tjejen i kassan kallar kassaapparaten "datan". Jag kapitulerar. Allt är datan från och med nu. Kan den göra beräkningar, ja, då är det väl en data. Vem bryr sig...
Jag gnäller inte när nån säger tv, fast jag ju inser att det inte är fullständigt korrekt. Att kalla en kassaapparat för datan är väl lite i värsta laget, men det är samtidigt så skönt jag-bryr-mente (eller jag vet inte skillnaden mellan en kassaapparat och en dator).
Jag bryr mig inte. Datan, datan, datan.
Om jag bara groomar bloggen lite så kommer jag tycka att allt är så mycket roligare. Så helgen ska ägnas åt blogg-grooming.
---
Jo, en sak till. När någon pratar om telefonkatalogen som just telefonkatalogen, en katalog, i papper, full med telefonnummer, ja men då blir man ju misstänksam. INTERNET... Hört talas om det?
För er som inte snappade upp Dexter häromdagen så går det i repris på fredag(ar) kl 00.00 (vilket betyder lördag 00.00 om ni ska försöka få en maskin utan showview att spela in). I alla fall den här veckan.
Och apropå klockan. Egentligen blir det väl inte lördag förrän en sekund över tolv?
1. Michelle Pfeiffer som Catwoman i Batman Returns (heter den väl?)
2. Olivia Newton (som tuff brud, så klart) John i Grease
3. Carrie Anne Moss i Matrix
4. Linda Hamilton i Terminator 2
5. Carrie Fisher i valfri Star Wars-film
En annan dag skulle rangordningen kanske se annorlunda ut men jag tror inte jag har glömt någon som skulle peta ned någon av ovanstående girls on film-girls från listan.
PS. Idag kan man köpa Grease med Aftonbladet.
Lyssnade på Joy Division-låten "Colony". Chorus på gitarren, basen låter prutt, prutt. Oändligt bra och jag blev sugen på att skriva sångtexter.
---
Har lyssnat en hel del på Dave Gahans singel "Kingdom" oxå. Typ lyssnat sönder den (förutom att jag inte har tröttnat än). Måste köpa skivan när den kommer.
---
Kaffe latte? Jag tror det...
Veckans Femina: frisörbesöket
Var hos frisören idag. Jag kom dit som Bobby Ewing och Johan (frisören) sa att han lätt skulle ha ett stort burr på huvudet om han bara kunde (ju större desto bättre, lät det som), sen sa han att han skulle vara arbetslös om det inte var så att de flesta vill ha andra frisyrer (och hårtyper) än de har.
Det tog en dryg timme för honom att tunna ur stålborsten. "Jag borde ha bokat en halv dag för det här", sa han.
Efter klippningen träffade jag mamma. Hon tittade lite (skeptiskt?) på mig. Hon undrade om jag verkligen hade klippt mig. Mm, det hade jag.
Jag sade till brorsan att jag sparar till samma frisyr som Idol-Knut. Han började grina. Brorsan, alltså. (Mitt favvosyftningsfel.) Gå in på tv4.se om ni vill se Knut (kött, föreslår T9. Bara en sån sak).
- Knirr
- Knarr
- Jag kommer inte in genom säkerhetsdörrarna för att skorna är som långa (fina) båtar
(Jag visste att jag hade glömt nåt, glömde ju att peta in Year Zero (Nine Inch Nails) i musikmaskinen...)
Funderade igår på hur vanligt det är att man säger vad det är för format spelaren (oavsett om det är ljud eller bild) spelar. Bluray-/dvd-/mp3-spelare t.ex. Varför bryr man sig, eller snarare, hur många är vi som bryr oss?
För en liten stund sen var jag iväg och kollade på den nya iPod Nanon och skärmen var inte alls så liten som jag trodde, eller alltså fått för mig att den skulle vara. Kan nog mycket väl funka att kolla trailers trailrar förhandstittar (?) trejlers (dn-svenska) på den skärmen. Jag har en känsla av att det är det man kommer göra på den, om man över huvud taget ser på något rörligt på den. I alla fall tills vi (Sverige) blir en del av US of A och kan tanka hem Heroes lagligt (en vecka efter att det har sänts) rätt ner i ippen.
När börjar tv-piraterna (ha ha, brr) lägga upp tv-avsnitten som mp4:or (som ju verkar vara det som de flesta bärbara manicker lirar) oxå (eller i stället för som avi:er)?
Men jag funderar ändå fortfarande på en iPod Touch... eller en alldeles för dyr iPhone.
Har alltid, alltid, alltid tidigare haft någonting emot lågskor. Men igår kände jag att jag kanske kan tänka mig ett par. Om jag inte visste att åldern inte har med om man gillar lågskor eller inte så skulle jag lätt säga att det är vuxenpoäng på att ha lågskor. Jag vet att jag bara är efterbliven...
Igår öppnade Skrapan (i f.d. Skatteskrapan) och jag är löjligt förtjust.
När jag var liten brukade vi åka till Obs! i Fittja (Fittja, bara en sån sak, hur kul som helst när man är liten... eller?) och storhandla. Loved it.
Senast jag var hos min tandläkare berättade han vad han hade sagt till en patient som ramlat framlänges och slagit ut en del tänder.
"Vill du att jag ska vrida tillbaka tiden?"
"Ooh, ja", hade patienten svarat (hoppfullt, kan tänkas).
"Det kan jag inte..."
...och på tal om att vrida tillbaka tiden. Heroes börjar ta sig. Det var kul att se den blivande senatorn flyga (men framför allt landa och stanna med en sladd).
I morgon fyller lillkrypet 11 år och min prestationsångest är på topp. Jag har en känsla att han kommer att bli besviken -- bortskämd som han, naturligtvis, är -- över presenterna.
Det kanske låter som att han är en skitunge, men det är han absolut inte!
Tappar namn hela tiden... Hur som helst, ni vet "Vi som aldrig sa hora"-killen. (Hmm, blir t.o.m. osäker på om boken heter exakt det...) På hans senaste bildbyline ser han så tunn och vilsen ut. På den tidigare, med halsduk med stockholmsknut (version 1.0), ser han störig ut.
***
Lyssnar på The Darkest Star (Depeche Mode) och känner vinterkylan från förra vintern, minnet av en kaffe latte från det där stället som jag verkligen alltid glömmer bort namnet på fast jag har ätit lunch där femtio gånger. Trappan upp från Sveavägen upp till Drottninggatan (den bredvid Friskis och Svettis). Men det är rätt länge sen nu.
***
Fyra DM-låtar i rad på ippen när jag blandar spår. Som när jag bara hade DM i den, men ändå inte alls.
***
Nåt mer... Kommer inte ihåg vad.
Kunde det ha börjat löjligare (än att Kristofer låtsades spela trummor)... och vad var det där med Aschberg?
***
Vad blir tjugo ggr Di Leva? Polyphonic Spree.
Jag har drömt om karaoke flera nätter nu. I natt stod jag på "scenen" och kunde INGA låtar som fanns i maskinen. Jag måste komma över min karaoke-oro.
T-bana Mariatorget, uppgång Mariatorget. Längst fram eller bak om man kommer från stan?
Uppdatering: Längst bak.
Har lite svårt att få in det i det dagliga snacket. Att säga att man ad libbar. Det faller sig inte naturligt att säga att det man just ska säga, att det sägs helt utan manus.
Hur ser formeln ut för hur dyra gitarrer det är vettigt att ha för ett litet skitband som spelar i en liten skitlokal? Jag vet att det skulle kännas hur awkward som helst att ställa sig på Tre Backar (ett litet skitställe, där vilket litet sunkband som helst fick spela, men där oxå rätt koola band spelade på åttiotalet).
Det här är ett av mina problem.
I stället för att skita fullständigt i -- varför ens reflektera över faktumet? -- om jag skulle spela på Tre Backar (eller motsvarande ställe nu) med en gitarr som kostar mer än resten av scenutrustningen, så tycker jag att det känns jobbigt. Ursäkta ursäkta.
Jag skulle nog behöva en coach. Vem som helst utom Mia T-nånting. Hon är säkert världens bästa tjej men jag får myggbett när jag ser och hör henne peppa (men det kanske man får av alla coacher?).
***
Har youtube:at The Cult nu på morgonen, så nu ska jag a) köpa en White Falcon (igen) och b) kommer inte ihåg.
Slog upp en sida i Linda Skugges nya »bok« Blogg 2005 - 2007 (eller nåt). En tjej mejlade och gnällde om att vissa måste jobba mellan nio och fem. Linda svarar: starta eget, då kan du jobba när du vill och åka skidor när du vill (skyll inte på Linda, tjejen ville åka skidor).
Jag ska starta eget. Det första jag ska göra som egen företagare är att komma på vad företaget ska pyssla med. Jag vet inte ens som privatperson vad fan jag pysslar med och om jag då kan ta betalt för det. Ta-dah! - Företagsidé. Måste kolla upp starta-eget-bidrag. De lär ju vara thrilled att få mitt samtal.
När jag såg reklamen för att flytta till Gnesta/Katrineholm/Flen (aldrig i livet)/Vingåker på tricken från jobbet idag fick jag ett äckligt sug att bo i ett litet hus på landet (ett tag, inte resten av livet). Jag undrar om jag behöver göra en "Plura". (Fast jag behöver nog snarare sitta och lära mig fina ord -- ord jag, liksom, har användning för på en anställningsintervju någon gång, alltså, till exempel -- än orden jag använder, typ, än att göra musik.)
Ringer då och då utomsocknes och pratar med folk, i tjänsten. När man ber om telefonnumret så rapar de upp riktnumret som om riktnumret till Ingenstans är någonting alla kan utantill. Jag säger "vänta, kan du ta om det, jag var inte beredd".
Jag kan tre riktnummer på rak arm: Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Kanske nåt till om jag funderar riktigt noga.
Samtidigt är jag noga med att själv säga nollåtta när jag ger dem mitt nummer, något som väldigt ofta möts av halvsura -- ja, inte fan vet jag... -- fnysningar, ungefär "det är klart att jag vet".
Det är bara siffror, gott folk. Siffror.
Slösade bort en hel kväll, häromkvällen, med att glo på trailers på Apples hemsida. Vilken skitfilm som helst -- nästan -- har väl några okej minuter åtminstone. Sen hi-def på det.
Kollade på Ironman-trailern till exempel. Det kan vara för att Robert Downey Jr har med Bret Easton Ellis att göra, som gör att jag hoppas att filmen blir så bra som den kan bli. Det kan oxå vara att Robert har haft det lite trassligt som gör att jag hoppas att det funkar. Jag gillar honom i trailern. En bra början.
I ett program (eller säger man avsnitt?) av Knesset, som gick på ZTV för ganska många är sen, pratade Jocke Åhlund om att Rolf Lassgård har så små fötter (i förhållande till resten av Rolf).
Sen dess, när jag ser mina små tossingar ovanifrån, är det precis vad jag ser: små tossingar. Funderar lite på Pippi Långstrump-dojjor (= bra längd).
Är askass på grooming-prylar. Finns det motsvarigheten till gitarrtidningar för groomare? Typ intervjuer med han och han eller hon och hon där de säger vilken frisör de går till och vad de har för klegg i håret (i stället för vilka plektrum och strängar -- och vilka effekter, inte minst -- de använder)? Det är rimligt att det finns sådana tidningar, antar jag, men är det så?
Hur fan kunde de låta bli att spela Zero Sum? Den är ju i stort sett självspelande!
Det här blir en sån dag.
Jag tänkte köpa en skrivbok med med register från A till Ö. Catherine undrade vad jag skulle med den till, "ska du skriva allt om din mamma under M?, allt om katter under K?"
"Ja, ungefär så."
Lyssnar på Human Leagues låt Gordon's gin. Ren synthglädje!
***
Jag hoppas att Martin L Gore skriver nya Depeche Mode-låtar nu när Dave Gahan håller på med sin soloplatta. Eller om jag hoppas på en soloskiva...? (Nej, det hoppas jag inte på, jag hoppas på DM. Nån VET säkert?!)
Ha ha ha. Om jag inte kommer på vad han heter så blir jag galen.
Dead zone. Pulp Fiction. A view to a kill (James Bond).
Ah. Christopher Walken.
När jag vaknar på morgnarna ser jag ut som Christopher Walken. Idag skulle jag ha klippt mig hos en kille jag aldrig klippt mig hos tidigare (jag vet att han klipper bra). Fick ett samtal om att han var sjuk idag så nu blir det fler CW-morgnar, tyvärr.
***
Mrs påpekade att jag hade skrivit DATE Duchovny i stället för DAVE. Orka rätta. Det är telefonens fel. Nu med. Har jag skrivit fel nu är det oxå telefonens fel...
Smygkollade på pilotavsnittet av teveserien The Sarah Connor Chronicles oxå, igår. Lena Heady (hur uttalar det? Heddy eller hidy? Eller göteborgskt hejdö?) är Sarah. Mmm. Verkar vara en perfekt (iallafall okej) serie att glo på, på söndageftermiddagar (vilket år nu serien kommer hit).
Kollade på första avsnittet av nya Dave Duchovny-serien Californication nyss. (På datorn alltså...)
Tuttar, tuttar, tuttar... och Dave (ja, och några fler, som t.ex. SATC-Charlottes Harry, som verkar vara med överallt, vilket är helt okej för mig eftersom jag gillar honom).
Exekutiv producent: Date Dave Duchovny
Nu är jag lost. Tänkte bara skriva TUTTAR och DAVE och nu försöker jag låta bli att skriva vad den handlar om (Dave spelar en författare som har skrivit en bästsäljande roman men nu lider av skrivkramp. Det är skilsmässa, barn och ja, ni vet, sånt).
"... moral är bra, men dubbel moral (särt prat ger sär skrivning) är inte dubbelt så bra."
"bla bla ... leva på bidrag, men alla kan bidra..."
Jag tror att Folkpartiet har fått en ordvitsare vid rodret.
Fan (1): Jag vill inte anamma det korrekta sättet att använda de tre prickarna (men jag kanske kan vänja mig?).
Fan (2): Politik på en lördag. Politik överhuvudtaget...
Matt Damon är ganska lik en kille som gick i min klass i grundskolan. Jag har lite svårt för Matt Damon bara därför.
Igår köpte jag min första låt från iTunes. Jag var nog inne i ett Apple-är-bäst-/pepp- att-(åtminstone)-metashoppa-(tack för ordtipset, dexo. Tänkte skriva metatjacka, men det blev för mycket ooga-tjacka…)-en-iPod-touch-rus och kunde inte låta bli att klicka på köp, av Dave Gahans ganska nya singel Kingdom. Väl spenderade 12 spänn.
Morgonfika. Två människor som bara verkar förstå ironi om de själva levererar den. Skämtet -- som redan från början var ett magplask -- blir mer och mer vandaliserat (det som nog är menat som ironi blir mottaget som en syrlig sarkasm) för varje vända, dem emellan.
Det är svårt att kommunicera.
Jag länkade till en video när Roberto R lagade mat för ett tag sen. Han hade en slags meny med maträtter han var bra på att tillaga, så att hans gäster kunde komma med middagsönskningar. Visst är det lite Spelet (den där boken om att ragga brudar) över det? Lite Svenne Banan att verkligen ha ett litet menykort stående i köket, med "rätter som man är bra på att tillaga". (Svar: Jo, det är det. Det är till och med Killinggänget...)
Hur som helst.
Jag funderade på en sak en natt, när jag tänkte på min chef som vill att vi ska gå ut och sjunga karaoke. Det har väl inte helt och hållet att göra med Roberto R-funderingarna men det finns en beröringspunkt och den kommer här.
Är det så karaoke-fantasterna gör? Övar in vissa låtar som sina hittar?, och gör som många gör med presentationer: bra inledning, lite svagt material, bra avslut.
I så fall skulle nog mitt örhänge bli China Girl. Det kom jag fram till medan jag låg och tänkte. Sedan låg jag och sjöng den tyst för mig själv, mitt i natten för att se så att jag fortfarande kom ihåg hela texten (det kändes som att jag behövde kunna den just där, just då). "I could escape this feeling with my china girl..."
I slutet av Steve Jobs säljsnack kommer KT Tunstall in. (Cirka 1 timme och 20 minuter in...) För sju minuter sen hade jag inte hört namnet, tror jag. Är inte så förtjust i musiken, men jag tycker om prylarna, rösten och gitarren (en Gretsch White Falcon). Mmm.
Jag som trodde att jag precis börjat spara till en ny gitarr, eller en ny förstärkare.
Det var då.
Nu verkar det inte bättre än att jag sparar till en iPod touch.
Lillkrypets tandis ringde. Vi hade avbokat hans tid eftersom skolan strulat (tidigare).
"Hej, jag tänkte boka in en ny tid för hans tandläkarbesök."
"Vi skulle vilja ha en tid senare i höst, när han har vant sig vid skolan lite mer."
"Jag har en lucka i morgon..."
"Nu är ju i morgon inte 'lite senare i höst'... så näe, imorrn kan han inte."
(Ja ja, lite senare i höst var det ju faktiskt.)
Du går till fikarummet och har precis hört folk som fikar skratta, men när du kommer dit tystnar skratten.
Hur tänker du då (om du ens tänker nåt särskilt!)?
Sitter och försöker kommentera på Emmas blogg, från telefonen. Det funkar inte. Det blir fel, fel, fel. Jag blir galen, galen, galen.
Så jag tänkte att om jag bara fick ett frikort för att sula in telefonen i väggen en enda gång (utan att den går sönder! Frikortet!), så skulle det nog kännas lite, lite bättre. Sen skulle vi vara vänner för alltid, jag och telefonen.
I natt -- i mina feberdrömmar -- har jag försökt förstå att "allting börjar om från början, från ett. Allting är nytt och allting börjar från och med NU".
Jag försökte förklara för Catherine när jag vaknade men jag tvivlar på att hon hängde med.
Det är hur länge sen som helst sen jag var förkyld. Förkylningar suger. Men feberdrömmarna är ganska spännande att försöka förstå sig på.
Älskar akronymer, men kommer aldrig ihåg ordet för dem.
Mitt förra ord som jag verkligen aldrig kom ihåg var "parkour". Sen jag bloggade om det har jag inte tappat bort ordet en enda gång (av alla de ändlösa gånger jag har svängt mig med ordet sedan dess.). Inte en enda gång!
Nu när jag läser Lunar Park på svenska blir jag så glad när jag kommer till kapitlet som handlar om romanen -- Teenage Pussy (Tonårsfitta, i svenska översättningen) -- som Bret (fiktivt får man anta) skriver på. (Förresten, översättningen av Lunar Park är mycket bättre än American psychos dito.)
Läs!
Inlägg
Alla kommentarer
