Glasvegas' gitarrslinga i »Polmont On My Mind« och synthmelodin i a-halåten »Stay on these roads«.
I stället för att sitta inne i värmen gick jag en promenad i kisset, hem till Elvis för en fika.
När jag kom hem från Elvis gick jag ut i kisset igen, den här gången för att sucka över MIDI i tre timmar, hemma hos Jesse. Näe, dra av en kvart för det vi lyckades med.
---
Just nu känner jag mig lost mellan alla mina kommatecken. Hälften ska säkert bort och några ska säkert dit. Jag får helt enkelt inte in känslan för hur jag ska skriva för att det ska funka och kunna förstås. Men å andra sidan, om det ska vara bloggsvenska så ska alla kommatecken bytas ut emot punkter. Korta meningar. Det är grejer det.
Fick ett ryck och letade lite efter nya jobb att söka på Platsbanken. Klickade upp en annons och det lät ju roligt och spännande, men vänta. »Vi söker dig som är social...«, stod det. Då var det enda rätta för mig att klicka bort annonsen. Jag är inte social och jag kan kanske inte ens ljuga mig till det. Jag är social ibland, i vissa sammanhang, men inte om det är ett krav. Fast nu måste jag nog kolla på annonsen igen, för det är ju inte meningen att jag ska gräva ner mig och inte kunna.
Sen ankomst, som vanligt. Har precis börjat lyssna på (och tycka om) Geraldine.
---
Sen The Killers. Human. »Are we human or are we dancer« som mrs och jag tycker att han sjunger. Tokigt.
Vi såg »Låt den rätte komma in« i helgen. Jag var rädd att jag skulle bli besviken, trots alla lovord. Det blev jag inte. Den var bättre än jag hade vågat hoppas på. Per Ragnar! När jag såg att han skulle vara med i filmen, som Håkan, så kändes det som att den rollen inte kunde bli bättre i alla fall -- och näe, han är perfekt. Barnen är oxå bra. Otäckt bra. Se!
Elvis och jag skulle ha gått på premiären men nån fuckade upp. I helgen _måste_ jag se den.
För att öva upp vänstertassen har jag precis flyttat datormusen till vänster sida. Nu ska vi se hur lång tid det tar innan det känns naturligt. Det är inte så avigt som jag trodde att det skulle vara.
Igår visades Houseavsnittet som man kunde läsa om på Weird Science i april FÖRRA året.
House kallade fostret »it« och sa att han skulle ha dödat det, men jag kände lite pro life-vibbar ändå, jag.
Det kanske är sjukt men jag gillar verkligen att åka pendeltåg halvtidigt på helgen, när man slipper trängas. Sen kanske det är solen, det kanske är hösten, det kanske är musiken (nyss Dave Gahan, nu Sigur Ros). Det kan ha varit att dagen började så bra oxå. Eller all of the above.
Game Reactor skrev om Snake Plissken men stavade Plisken. Bra där.
Senaste replikerna hemma:
»Bra där« - Nina (?) i Ensam mamma söker...
»Inga konstigheter« - Håkan i Färjan
Det här måste jag bara blogga om.
Tänk att David Silver i Bevvan växte upp och blev...
Derek Reese i Terminator: The Sarah Connor Chronicles.
Jag tyckte väl att jag kände igen namnet -- och fejset. Han är dessutom bra. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka om Brian Austin Green.
Pratade om Playstation 3 och blev lite sugen. På att ha, inte köpa. Pratade (stryk det, gnällde) om att Lillkrypets tevespelsintresse har kvävt mitt intresse lite. Vi lever med tevespelandet vilket vi vill eller ej och det räcker med att höra snacket, jag behöver inte resten längre/just nu. Men å andra sidan spelade jag ju Guitar Hero flera kvällar i rad förra veckan och stortrivdes.
Nästa år verkar det inte bättre än att jag ska till Arvika. Fast frågan är om jag inte hellre åker till London.
Fick precis ett telefonsamtal om att föräldramötet är inställt. Jag
började leta i minnet, men hittade inget datum för ett föräldramöte.
Letade igenom mejl och hittade datumet. Ikväll skulle det ha varit. Vi
hade inte kommit, vi hade inte vetat att vi skulle komma. Måste nog
börja skriva upp saker lite bättre.
Har plöjt igenom x antal filmer den här helgen. Några dåliga, några okej och några bra. A History of Violence, En Joy Division-dokumentär, Next, The Incredible Hulk, Arn, Indiana Jones och kristalldödskallens rike, Wanted, Hancock. (Jag har nog glömt nån, för den här listan såg lite tunnare ut än jag trodde.)
---
Annars då? Hostigt och halvångestfyllt. Vi pratade om jobb och karriär och om att göra någonting roligt. Då får jag alltid panik. Känner mig väl inte riktigt hemma där jag är (just nu är jag hemma, så just nu känner jag mig hemma där jag är, men på jobbet? - näää). Men så fort jag blir frisk ska jag ta nya tag, lovar!
Jag hade fått för mig att Ted Gärdestads brorsa oxå var död.
Bortförklaring: Jag är dunderförkyld och ligger och döglor på burken.
1) Lyssnade igenom g-a-m-l-a låtar nyss och jag lät fördjävlig (förjävlig).
X) Lyssnade igenom nya låtar igår och jag lät fördjävlig (förjävlig). (Ganska koola låtar, men jag låter som en sjuttonåring (ja, Björn Gustafsson x 2). Noll charm.)
2) Läste det jag skrev om Iggy Pop igår och det kändes fördjävligt (förjävligt).
Det där med att sjunga, det är svåra grejer. Det där med att skriva, det är dubbelsvåra grejer. Det där med att trivas med sig själv, trots att man låter som man låter och skriver som man skriver -- impossible. Bajskorv.
Kaffe!
Inlägg
Alla kommentarer
