bästa överraskning (kan man nästan säga): att det där som jag inte pratar/skriver om, har funkat (och funkar) så bra.
semester: Österlen, med Elvis och Totte.
bloggkollektiv (som gav mersmak men som sen rann ut i sanden):
This is Skane (bilden länkar).
låtar (Det känns inte som att jag har hört nästan nån bra musik i år...):
Trent Reznor and Atticus Ross – A Familiar Taste
Trent Reznor and Atticus Ross – Pieces Form the Whole
How To Destroy Angels – A Drowning
Jónsi – Boy Lilikoi
Säkert! – Dansa, fastän
bok: Vägen. (En bok som jag har läst under året, alltså. Den kanske kom ut för flera år sen...?) Jag blev totalbesviken på Ajvides »Lilla stjärna«.
film: Ambivalent. Men … en av de här: Inception, The Social Network, Vägen, Till vildingarnas land eller Shutter Island.
besvikelse 1: Att titta tillbaka på det gångna årets blogginlägg och inse hur kass jag är. Kass på att blogga men framför allt kass på att skriva bra, roligt och/eller läsvärt. Upprapning. Dags att lägga ner på riktigt? (Svara inte, varken snällt eller elakt. Då blir det tusen nålar!)
lättnad: Lost tog slut och jag hann se hela serien (innan jag dog).
besvikelse 2: Lost tog slut. Slutet var så kasst att hela sista säsongen kändes som tarmen efter en koloskopi (uppblåst och pruttig).
present 1: En svindyr, bättre begagnad, kaffemaskin med en tillhörande, lika svindyr, kaffekvarn. Lyxigt.
present 2: I februari blev jag bjuden på Depeche Mode-konserten som jag hade misslyckats med att köra riktiga biljetter till. Tack brorsan.
teve: Rubicon, Sherlock, Dexter, River Cottage, Lost (»lättnad« väger tyngre än »besvikelse 2«). Såg en massa mer men Rubicon och Sherlock var viktigast.
Idag retar jag mig på Comhems avgifter för det analoga teveutbudet.
Det kostar 99 kronor i månaden och har alltid gjort. Förr har jag
aldrig haft något alternativ (till Comhem) och har således inte retat
upp mig. Det skulle bara ha varit ohälsosamt. Det är det säkert nu med
men nu måste jag.
Oavsett om jag har teve, telefoni och/eller bredband så tar de
tydligen ut en avgift om 99 kronor i månaden för sina analoga
(skit)kanaler. Det tycker jag är -- mitt nya favoritord -- horribelt.
Frågan är om det är tillräckligt irriterande för att jag ska orka
bråka om ångerrätten, för att bli av med ett -- sexsiffrigt (!) --
telefonnummer som jag skaffade i förra veckan och flytta det till
nästa bolag -- Telia. Ett bolag som man ju har betalat jag vet inte
hur många tusen extra för att de hade monopolställning tidigare. Ur
askan i elden?
Alternativet är att ta det piano, behålla telefonnumret (för 600 kr
extra, ungefär) och om ett år flytta över allt till Telia (om jag
fortfarande är nöjd med deras tevetjänst om ett år, vill säga).
Orka!
Inlägg
Alla kommentarer
