Efter Jan Gradvalls metatips om boken Framgångsfaktorn (engelska titeln är Outliers) av Malcolm Gladwell i en intervju med September så tänkte jag att jag kanske skulle få svar på varför jag inte har "lyckats".
Jan Gradvall skriver: I sin bok ”Framgångsfaktorn” myntar Malcolm Gladwell något han kallar 10 000-timmarsregeln. Vad som förenar alla som lyckas på alla områden – affärer, idrott, musik, forskning – är att de lagt ned minst 10 000 timmar på att förkovra sig på området.
Hur kommer det då sig att jag inte har ”lyckats” (ett i och för sig svårdefinierat begrepp, det där) inom något av de tre områden (musik, tevespel och film & tv) som jag lätt har lagt ned 10 000 timmar/område på? Standard(bort)förklaringen 1a, att jag aldrig har varit på ”rätt plats, i rätt tid” känns inte på pricken. Inte när Förklaringen med stort F finns med i boken: Obegåvning. Den förklaringen känns mer jag. Det finns en annan bortförklaring som jag också kan tänka mig. Det är att jag aldrig har lagt ned min själ, till fullo. Men där kommer de där 10 000 timmarna in igen. Efter så många timmar verkar det inte spela någon roll om man har lagt ned sin själ eller inte. Efter 10 000 timmar så kan man sin sak – om man är begåvad.
Å andra sidan jobbar jag ju med mitt fjärde 10 000 timmarsintresse, datorer. Inte på den nivån jag skulle vilja göra men ändå. Men sorry, det räcker inte. Det som gäller nu är att komma på en bortförklaring som håller. En bortförklaring värd att skriva en bok om.
I fredags på Cinemateket samtalade Roger Wilson med David Fincher i ett extrainsatt Actors Studio.
Inlägg
