Glasvegas' gitarrslinga i »Polmont On My Mind« och synthmelodin i a-halåten »Stay on these roads«.
I stället för att sitta inne i värmen gick jag en promenad i kisset, hem till Elvis för en fika.
När jag kom hem från Elvis gick jag ut i kisset igen, den här gången för att sucka över MIDI i tre timmar, hemma hos Jesse. Näe, dra av en kvart för det vi lyckades med.
---
Just nu känner jag mig lost mellan alla mina kommatecken. Hälften ska säkert bort och några ska säkert dit. Jag får helt enkelt inte in känslan för hur jag ska skriva för att det ska funka och kunna förstås. Men å andra sidan, om det ska vara bloggsvenska så ska alla kommatecken bytas ut emot punkter. Korta meningar. Det är grejer det.
Fick ett ryck och letade lite efter nya jobb att söka på Platsbanken. Klickade upp en annons och det lät ju roligt och spännande, men vänta. »Vi söker dig som är social...«, stod det. Då var det enda rätta för mig att klicka bort annonsen. Jag är inte social och jag kan kanske inte ens ljuga mig till det. Jag är social ibland, i vissa sammanhang, men inte om det är ett krav. Fast nu måste jag nog kolla på annonsen igen, för det är ju inte meningen att jag ska gräva ner mig och inte kunna.
Sen ankomst, som vanligt. Har precis börjat lyssna på (och tycka om) Geraldine.
---
Sen The Killers. Human. »Are we human or are we dancer« som mrs och jag tycker att han sjunger. Tokigt.
Vi såg »Låt den rätte komma in« i helgen. Jag var rädd att jag skulle bli besviken, trots alla lovord. Det blev jag inte. Den var bättre än jag hade vågat hoppas på. Per Ragnar! När jag såg att han skulle vara med i filmen, som Håkan, så kändes det som att den rollen inte kunde bli bättre i alla fall -- och näe, han är perfekt. Barnen är oxå bra. Otäckt bra. Se!
Elvis och jag skulle ha gått på premiären men nån fuckade upp. I helgen _måste_ jag se den.
För att öva upp vänstertassen har jag precis flyttat datormusen till vänster sida. Nu ska vi se hur lång tid det tar innan det känns naturligt. Det är inte så avigt som jag trodde att det skulle vara.
Igår visades Houseavsnittet som man kunde läsa om på Weird Science i april FÖRRA året.
House kallade fostret »it« och sa att han skulle ha dödat det, men jag kände lite pro life-vibbar ändå, jag.
Det kanske är sjukt men jag gillar verkligen att åka pendeltåg halvtidigt på helgen, när man slipper trängas. Sen kanske det är solen, det kanske är hösten, det kanske är musiken (nyss Dave Gahan, nu Sigur Ros). Det kan ha varit att dagen började så bra oxå. Eller all of the above.
Game Reactor skrev om Snake Plissken men stavade Plisken. Bra där.
Senaste replikerna hemma:
»Bra där« - Nina (?) i Ensam mamma söker...
»Inga konstigheter« - Håkan i Färjan
Det här måste jag bara blogga om.
Tänk att David Silver i Bevvan växte upp och blev...
Derek Reese i Terminator: The Sarah Connor Chronicles.
Jag tyckte väl att jag kände igen namnet -- och fejset. Han är dessutom bra. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka om Brian Austin Green.
Inlägg
Alla kommentarer
