Först: Det kommer att bli mycket MJ framöver. Bara så att ni vet.
Sen: Jag ska köpa MJ-strumpor. Fatta hur långa de måste vara.
Kolla när han hoppar här till exempel. Knästrumpor - minst!
Just det, jag vet ju vad jag skulle vilja jobba med. Jag vill ju ha samma jobb som Kyle Cooper har.
Det finns nog en liten singer/songwriter-älskare i mig ändå.
I den här Telia-reklamen sjunger Maria Andersson från Sahara Hotnights en jättefin John Denver-låt. När började hon sjunga så här jävla bra?
En kille jag jobbar med - eller jobbar och jobbar, jag jobbar och han är i mitt rum - pratar om »brudar«. Jag gäspar. Det blir för ospännande att höra honom prata om flickor.
Jag ska återuppta mina försök att lära mig att moonwalka. I början
av nittiotalet hasade jag på rätt friskt, men det såg aldrig bra ut
och det lät som ett gäng zombies i vardagsrummet.
Sen lägger jag så klart ut mina hyllningsvideor på tuben.
---
Idag kallade jag Facebook-wall:en för »vallen«. Det har de väl sagt
i GBG sen dag 1?
Bob hund på Cirkus.
Drygt sju minuter in.
»Bob hund säger tack så mycket. Bob hund säger också: Alla som står på gästlistan får köra in fingrarna i öronen, för den sista delen av den här låten går bara till dom som har betalat full entré.
Vi säger också till YouTube-generationen: Stoppa ner era jävla mobiltelefoner och kameror nu. Sluta filma, era jävla losers, och befinn er på konserten i 40 sekunder till. Okej?«
Det hade jag velat höra live.
Igår var vi på bio och såg »Drag me to hell«. Jag förstår att splatterälskare har gått ned i unison brygga. Igår kväll förstod jag att jag inte är någon splatterälskare. Visst, skrämseleffekterna skrämde skiten ur mig flera gånger, men när väl splattret var igång så slutar det läskiga att vara läskigt. Äckligt, kanske, eller mysigt – och ganska humoristiskt men inte läskigt. Det är det som mismatchar för mig. När jag ser skräckfilm så vill jag bli skrämd, inte skratta. Parafraserar därför Lillkrypets flera år gamla sägning: Jag gillar inte skämt!, och lägger till, och särskilt inte i kombination med skräck! (Det kan vara därför jag inte gick igång på första avsnittet av »Psychoville« heller. Snyggt men inget mer, än så länge i alla fall. Kaaanske måste kolla andra avsnittet ändå.)
Om jag ska bli riktigt skrämd så föredrar jag filmer som är mer psykologiskt läskiga alternativt mer »28 dagar senare«-läskiga. Nu blir det snyggt men bara halvokej skådespelat (Justin Long är inte världens bästa skådespelare...) splatter och det är inte mig grej.
I morgon ska jag (ändå) se »Evil Dead 2« med f.d. arbetskamrater. Nu vet jag ungefär vad jag har att vänta mig.
Nu har jag också haft kontakt med HP-supporten. De skulle återkomma
inom 24 timmar stod det. Nu - 24 timmar och 2 dygn senare - återkom
de. Jag fixade problemet för egna pengar i stället.
Btw, jag gillar datorer som fungerar, jag gillar inte datorer som inte fungerar.
Läste om »andraboken« här. För mig känns det ganska självklart att inte alla har mer än en bok i sig. Däremot tror jag just att alla har »en bok i sig«, sen hur jävla roligt det är att läsa de flestas böcker vete fan. Bara att lyssna på vissas »böcker« tar ju kol kål på en. För att inte tala om hur trötta folk är på att lyssna på min pågående »bok«.
Jag såg att man fortfarande kan köpa endagsbiljett + tågbiljett till
Depeche Mode-spelningen på Arvikafestivalen nästa fredag. Blev
faktiskt lite sugen. Trots att det kostar 1500 kr.
Igår frågade mitt lunchsällskap om gitarrer. Medan jag berättade tänkte de på något annat och sen pratade vi om något annat.
Vid bordet bredvid pratade de om gitarrer, wah-wah-pedaler och andra livsviktiga saker.
Inlägg
Alla kommentarer
