vansinne

Hämtade lillkrypet precis. När jag öppnade dörren till skolan blev händerna och Adam Ants självbiografi (Hur många exemplar sålda till Sverige? Ett, tror jag.) helt nedkladdade av målarfärg. (Jag brukar knuffa upp porten genom att trycka på själva dörren och inte bara ta i handtaget eftersom det är ett litet skithandtag och porten är ganska tung.) Dörrjäveln till skolan var nymålad och en lapp om att den var nymålad var uppsatt på... väggen vid sidan av dörren (!). Den lappen skulle jag ha sett utan problem om jag hade varit på väg in i VÄGGEN, men det var jag inte (inte den här gången i alla fall). Jag kokade över, men svårt läge, för vem skulle jag skälla på? Det är inte dörrens fel. Jag insåg att det inte var dörrens fel, men att sparka till dörren -- ja, det var nära ögat... -- låg väldigt nära till hands. Det hade bara gjort mig ännu mer grön (inte av avund, dörren var målad grön) och ännu argare, så det gjorde jag inte. Vad gjorde jag då? Jag surade och bad lillkrypet ta fram näsdukar som jag kunde torka mig på. Sen surade jag (och det gör jag ett tag till).

---

Måste bara säga att mina nya byxor luktar. Jag vet inte riktigt vad eller om det gör nåt, men de luktar. Nästan så att jag fick huvudvärk på förmiddagen. (Men det var det värt.)