Jag vet inte om min bioupplevelse förstördes redan initialt, dels av det kuttrande paret till vänster (ute på en date, antar jag, för killen visade högt och tydligt att han kunde skratta på de rätta ställena), dels av den fnysande mannen till höger om oss. Eller om det var för att jag var så säker på att jag skulle gilla den att min kravlista hade växt sig alldeles för lång. Nu kände jag mig lurad.
Ja men erkänn att slutet skapade en helt fantastisk ångest i alla fall.
SvaraRaderaSlutet var det enda som var bra.
SvaraRaderaNu börjar det bli bra, tänkte jag, men antog att det nog var slut snart... och det var det.
Jag väntade och väntade och till slut somnade jag lite... det enda som var bra är nog som anonym säger - slutet. Vilken ågren.
SvaraRadera