Häromdagen fick jag ett skräckryck som spred sig till tre (!) medpassagerare. Rolig effekt, men jag kände mig ganska korkad, så jag lyssnade på musik resten av resan. Nu är jag nog nära skräckrycket igen, för John Cusack har precis checkat in i rum 1408. Jag vet inte om jag vågar se resten på t-banan.
Har bara sett bioversionen men den sög ju. Trodde faktiskt att den skulle vara lite mysrys-läskig men icke. Till slut satt vi bara och gäspade. Hur lyckades du få skräckryck av den? Skumt.
SvaraRaderanog nära ett skräckryck skjuter ingen hare
SvaraRaderaJag tycker du ser rätt version. Jag har sett båda versionerna. Håfströms version är bättre.
SvaraRaderaNär jag gick ensam på Sjätte Sinnet (!) fick jag ett skräckryck som gjorde att jag satte naglarna i armarna på dem som satt jämte. Och skrek. Resultatet var mycket roligt. Rycket liksom transplanterades genom salongen i en liten ryckvåg.
SvaraRaderasteelwheels: Bra. Den är lite långsam (hittills) men jag gillar verkligen John Cusack, så det funkar.
SvaraRaderaemma: Ha ha. Jag har ett alldeles nyväckt intresse för att se skräckfilmer (nåja, skräck och skräck. Det är svårt att genrebestämma vissa filmer) på bio. Att bli skrämd av andra biobesökare kan vara riktigt spännande i sig!
Skräck på bio när det är en bra publik kan vara bland det bästa som finns! Eller ja, nästan. Fnissiga publiker är däremot värdelösa.
SvaraRadera