män som hatar kvinnor

Jag gillar inte att se svensk film. Jag vet att det är ganska vanligt och kanske är det så enkelt - för mig - att jag vill fly från verkligheten, verkligheten Sverige.

Men »Män som hatar kvinnor« ville jag se. Inte för att böckerna är så bra, för jag tycker inte att böckerna är så bra. Lättlästa, kanske, men inte bra. Tycker jag. Så förväntningarna var lågt ställda.

Hur som helst.

Jag trodde att filmen skulle vara sämre och jag trodde att alla skulle vara sämre, men jag tyckte att Noomi var bra. Inte bara bättre än jag trodde, utan faktiskt bra. Sen att storyn känns tunn, att jag inte tycker att karaktären Lisbeth funkar är andra problem. (Det tar för många tecken att förklara hur jag menar.)

Sven-Bertil Taube är min idol.

Micke Nyqvist (stavning?) är okej och dialogen mellan honom och Noomi funkade skitbra. Jag har fortfarande svårt att se Peter Haber utan att tänka »Sunes jul«, men jag gillar honom lite ändå.

Men vilka biobesökare... De går alldeles säkert ALDRIG på bio. Tre personer gick i vägen för projektorn när filmen hade börjat. En av dem två gånger. En annan kommer på att han ju skulle ha popcorn - efter halva filmen. Upp och iväg. Jag vet inte jag.

Abrubt slut.