Idag har jag ätit allt. God buffé till lunch dessutom. Snart är jag en knubbis igen. Om jag inte ser upp alltså.
Kräfta (Den ser grönmöglig ut, men det är den inte. Det är ljuset som bla bla bla.)
Jag (önskar att jag hade kunnat skylla på sonen) glömde stänga frysen igår när jag snodde den näst sista glasstruten. Det mesta var mjukt när sen sonen skulle ta den sista struten. I frysen låg ett paket kräftor. Jag har hittills inte varit sugen på att tina upp dem och frossa, men nu hade ju nöden ingen lag.
Jag orkar inte käka inte lika mycket som jag har gjort förr (som en del kanske har förstått) så jag vågade inte chansa, jag käkade i princip bara stjärtarna och all rom. Det var mycket gott. Inte som när man har en riktig kräftskiva med sprit och i goda vänners lag men ändå. (Jag hade sällskap av S under nästan hela middagen, men frun är hemma hos en väninna.)
Dagens lunch (Jag käkade inte upp allt, men hälften i alla fall, jag kommer inte att svälta ihjäl!)
Utsikt från den tillfälliga arbetsplatsen.
Maria Magdalena kyrka (Tack för informationen issm! Nu kommer jag tyvärr att memorera det genom att tänka på den gamla Sandra-låten... Urk.)
Jag tror att jag faller. Hur vet man? Det känns som att det är rätt högt... Är det nån som tar emot?
Vaknade på fel sida och försökte vända rätt den igen med olyckat resultat. Misslyckades med mackor till sonen (rätt sorts macka, fel dag, fel pålägg). Silade juice med "tandkött" (som det kallas här hemma) med halvpissigt resultat. Skrämde och "nth:ade" (ett inte allför populärt läte hemma hos oss, nån som fattar vad jag menar för munljud ens?) åt ena katten som springer åt alla håll samtidigt när han blir rädd. Nu är det dags att gå. Kul? Näe. Bra magkänsla? Knappast. Funkar det? Det måste det göra...
Nån människa har googlat efter Christer Sjögren, kommit till sidan 13 (!) och hittat mitt skivtips. Vad taskig jag känner mig.
Har hittills inte skickat ett enda porr-sms, men efter att ha läst ett stycke om det i Mats Strandbergs blogg så blev man ju lite nyfiken på det.
En halvkändisman till en helkändiskvinna som jag kände för några år sedan brukade få inköpslistor per sms, typ "potatis, mjölk, bröd" och tydligen stod det just bara själva inköpslistan i messen. Lustigt.
Rätt långt ifrån "F****n savar". Eller hur?!
Det om inköpslistan påminner mig om när de bara lägger på luren utan att säga hej då i amerikanska tv-serier (läs: Dallas). (Mer om det i en annan blogg, någon annan gång.)
I förrgår såg jag en tjej med en smetig synthlugg. Halvsnygg, men lite för smetig. I dag på lunchen såg jag en kille med en inte lika smetig synthlugg. Skitsnygg. Det ska fan vara synthlugg!
I morse gick jag ut med ett strålande humör. Jag frågade om inte S tyckte att det var fint väder. Näe, det gjorde han inte. Jag tyckte att det kändes som att våren var på väg (fast jag så klart såg att himlen var lika grå som betongen). I eftermiddags när jag gick hem hade jag inte kvar samma vårkänsla. Vädret var detsamma, humöret var inte på samma nivå (toppnotering) som i morse men absolut inte dåligt. Jag tror att det är det där med att man inte får göra precis vad man vill på dagarna. Hur långt är det till pensionen nu igen? Oj, så långt?! Och hur lite pengar kommer jag få? Oj, ingenting? Det var lite. Ungefär som jag trodde.
Framtida fritidsintressen:
Oj, vad dåligt. Glömde notera varifrån jag snodde bilderna...
Det är fullt på varenda restaurang som ser okej ut runt Hornsgatan. Dessutom är jag lite tveksam till att bränna av en lunch för 70 spänn i min ensamhet. Näe, det får bli en tur till affären med stort A och glo ett par minuter i väntan på att sushistället ska avbefolkas.
Hmm, klockan ringer halv sju för att någon tror att hon ska gå upp då. Samma någon snoozar, snoozar och snoozar. Efter X antal snoozningar vaknar jag, sätter på teven och kollar på (konstiga) middagstips på fyran. Förresten, kommer ni ihåg när fyran började sända morgonprogrammen på vardagarna? Det kändes ju jättespännande då. Det var toppen, tyckte jag, (man är ju tv-junkie) men mina dåvarande arbetskamrater var väldigt skeptiska, typ "vem har tid att kolla på teve på morgnarna?". Nu sitter de säkert och glor oftare än jag. Var var jag nu igen? Jo, sen börjar nån av oss ropa över S till vår säng (något han ibland blir galen över men oftast inte, för det mesta tassar han bara över och gosar in sig under ett täcke). Ungefär nu vaknar någon och kastar sig upp och gör sig i ordning. Pang, pang, pang så är hon nästan helt klar. Plockar fram kläder till S (men inte till mig) och fortsätter göra sig i ordning. Jag raglar upp och fixar lite frukost (men inte precis varje morgon, som idag t.ex.) och puttar på S så att han ska vakna och klä på sig, osv.
Hmm, nu när jag skriver det vet jag inte om det låter mysigt eller hemskt hemskt tråkigt... Låter det förjävla tråkigt? Hur borde en vardagsmorgon "se ut"?!
Jag får försöka komma in i de här nya rutinerna, att slå på datorn på morronen så att jag hinner frukostblogga. Köra en lunchblogg och sen ett par på e.m./kvällarna. Det ska nog bli bra.
att-göra-lista till e.m.
Inlägg
Alla kommentarer
