Vaknade med ett ryck klockan fem i morse. Katterna sprang som vettvillingar. Det lät som att det slog blixtar i golvet. Eftersom jag är jag så tänkte jag att det nog kommit upp en råttjävel genom toan. Det har man väl hört talas om, både en och två gånger.
Näe, det var nog ingen råtta (åtminstone hittade jag ingen råtta). De skrämde nog bara upp varandra...
Födelsedagskalas i Högdalen.
Vin, pastasallad, pajer, frallor med god, stark ost.
Sen hem och fjutta igång hårddisk-dvd:n och lyssna/se på den delen jag hann spela in av Depeche Modes Rock Am Ring-konsert, som gick på MTV i våras någon gång.
Dave Gahan är så överpeppad att han sjunger en kvarts ton för högt både en och två gånger. Mmm, Depeche Mode.
Busifer sitter och jamar i hallen. Igår lyfte mrs upp honom mot taket så att han fick vifta efter en harskrank (som han inte fick tag i). Jag tror att han ev. hoppas på en repris.
Förresten. En svensklärare (vad då sklärare?) som jag hade på gymnasiet påpekade då och då att jag brukade byta tempus*, mitt i mina texter, lite sådär: »Jag gick på bio, jag ska se Stålmannen returns...«, typ. Uh-oh, tänkte jag precis när jag skrev allt ovanför förresten:et, det kanske jag gör fortfarande? Charmigt, ju! (I wish.)
* Länken är till mig. Jag kommer aldrig på vad tempus heter ... typ.
Vi har två katter, Busifer (efter en varg i Bamse, men katten liknar Kubbe Varg mer eftersom han är en riktig knubbis) och George Lucas Moodysson som oftast kallas stronzo (= bajskorv på italienska).
När dammsugaren kommer fram verkar det som att Busifer tror att hans sista stund på jorden är kommen. Det verkar han tro varje gång vi dammsuger. (Värsta »Groundhog Day«-känslan.) Han gör sig så liten han bara kan (det går inte så bra eftersom han är rätt knubbig) och springer så fort han kan, rätt in i sovrummet, längst in under sängen. Där sätter han sig, längst in i hörnet, och kurar ihop sig ... och där är han fast. Tyvärr är det här stället i lägenheten det sista skrymslet dammsugaren kommer till.
Så, när man slutligen kommer dit med dammsugarmunstycket får han tuppjuck och springer med vettlös skräck in i vardagsrummet och kutar in under soffan.
Stronzo fattar ingenting, någonsin, men när han ser att Busifer blir livrädd, ja, då blir han oxå rädd. Eller, det blir han inte, men han springer i Busifers bakhasor men glömmer/struntar i att gömma sig. Det räcker att sitta i samma rum, verkar det som. I samma rum som Busifer är han i säkerhet, kanske.
Nämen fy fan vad tråkigt det här blev. Jag som skulle skoja till det och berätta hur tokroligt vi kan ha det här hemma. Lassbovarning utfärdad! Sur gubbe.
Men nästa gång (kanske)!
Skulle bara springa till Konsum och köpa kattmat. Jag köpte kattmat och jag köpte Cola. Att jag köpte Cola kan jag så klart, eh-hrm, skylla på kattskrällena... Men kan jag skylla att jag dricker upp det bruna guldet på dem oxå?
Katter som inte får kattmat i tid (för att man har glömt fylla på lagret) kan vara jävligt jobbiga. (Jobbiga = tjatiga = mjau mjau mjau)
Är hemma hos syrran och »vattnar katterna«.
Passade på att installera senaste messengern oxå. Är det ett övertramp, tycker ni?
Kanske ska passa på att slänga bort deras trådlösa jävla mus oxå? Den är totalt värdelös. Säger bara att katterna måste ha slarvat bort den. Det måste de ju gå på...?!
Sitter och lyssnar på Peter Murphy och försöker lära mig flera slipsknutar. Ha ha ha.
Irriteraren sitter i sitt rum och bygger ihop ett Lego-bygge som nån av katterna hade vält ned.
Ibland är det förjävligt att ha katter. De har rusat som dårar, fram och tillbaka, hela natten (känns det som).
Förutom två hjärndöda katter som tror att de anställdes för att sköta nattvakten var natten fylld av otroligt konstiga och jobbiga drömmar.
I nästa "scen" var jag i ett rum där det låg tre killar staplade på varandra. En av killarna hade nån dödlig smitta. Den smittade skulle smitta oss andra så länge han var i livet så honom kapade jag huvudet på, med hjälp av en dörr. (Jag, brutal?!)
Sen drömde jag nånting som låg för nära verkligheten. Då vaknade jag direkt.
På väg ut till Hägerstensåsen.
Först käkade vi sovlaki på H-stensåsens grekiska restaurang. Gott.
Sen gick vi hem till Åsna och försökte gosa med två livrädda katter. Det gick lite sådär...
Glodde lite på burken.
Drack lite kaffe.
S spelade nåt spel på datorn.
(Typ som hemma alltså, fast hemma hos nån annan.)
Ingen självutlösare, men så här fån-glad verkar jag vara när jag tar bilder på mig själv (ibland i alla fall). Fånigt förtjust. Borde släppa in mer ljus kanske och bleka färgerna lite... Då kanske det ser dystrare ut och passar nog egentligen bättre in på min sinnesstämning. Det får nog bli nästa gång. Skriver upp det på handen så länge.
Vi är på väg ut till Hägerstensåsen för att vattna Åsnas katter. Senare kommer bilder på hur vi besudlar hennes lägenhet. Kanske.
När man har druckit öl och därför sover lite oroligt är det jobbigt med katter som tror att ens mage är E4:an...
Vaknade på fel sida och försökte vända rätt den igen med olyckat resultat. Misslyckades med mackor till sonen (rätt sorts macka, fel dag, fel pålägg). Silade juice med "tandkött" (som det kallas här hemma) med halvpissigt resultat. Skrämde och "nth:ade" (ett inte allför populärt läte hemma hos oss, nån som fattar vad jag menar för munljud ens?) åt ena katten som springer åt alla håll samtidigt när han blir rädd. Nu är det dags att gå. Kul? Näe. Bra magkänsla? Knappast. Funkar det? Det måste det göra...
I natt har jag inte fått min välbehövliga skönhetssömn. Barn som rosslar försiktigt och hostar återhållsamt (för att inte kräkas). Katter som springer kors, tvärs, högt och lågt. Känslostormar som skvalpar över och Fan och hennes/hans moster. Eller egentligen inte Fan och hennes/hans moster, det räcker utan dem.
Inlägg
Alla kommentarer
