step on it (teddybears sthlm)

Är inne i ett stim idag.

Väntade på en buss nyss. Ute i spenaten. Den var försenad. Eller rättare sagt, den ÄR försenad. Jag ska åka till Gnesta. Måste passa ett pendeltåg, som i sin tur passar ett annat pendeltåg. Skulle ha sju minuter på mig i Älvsjö, men nu är han sen och vad värre är -- jag sen.

Han sitter och tuggar tuggummi så att det smattrar av småbubblor, ni vet. (Ett ljud jag skulle döda för att slippa höra.) Han har inte bråttom någonstans...

Klockan sjutton över -- faktiskt bara tre minuter sen -- svänger han in bussen vid Älvsjö station. När han stannar, går jag fram till honom, fäller ut varulvsklorna och skär upp hans hals. Sen sliter jag vant huvudet av honom. Inte ett blodstänk på mig.

Jag hann med tåget.

Men det var inte det här jag skulle berätta. Jag skulle berätta att, när jag och Catherine bodde i Midsommarkransen vet jag inte hur många hundra gånger jag satt som på nålar och väntade på bussar som skulle passa till pendeltåg hit och dit. Alltid stressad när bussen var sen, och det var den -- oftare än sällan. Den känslan har jag inte haft alls lika ofta i stan.

***

I stället för Sigur Rós i lurarna, en tjej som filar naglarna.