Poptimistic, vilken sjösjuk blandning artister. Den hemliga artisten kan vara i princip vem som helst. Kanske inte värsta dödsmetallen, men alltifrån Carola till the Ark till Christer Sjögren.
Att det dessutom står att de är "tillsammans på scen" gör det hela ännu sjukare. Kan det bli mer Beatles än Andreas Johnson ihop med Liverpool? (Näe, inte nu längre.)
***
Bäst just nu: ledig kväll
Sämst just nu: högljudd gravid göteborgare
Tuva Novotnys snubbe [stoppa in danskt namn här] -- äventyrare.
Superkryp -- kontorsråtta.
Ridå.
Jag kommer inte ihåg att jag skrev upp mig för att bli vuxen. Tvärtom har jag klara minnen av att aldrig -- NÅGONSIN -- ha skrivit upp mig på den listan.
Det säger säkert tyvärr något om min intelligensnivå, men för schack... Kom igen! Jag skulle vilja vara schackexpert. Sanningen är att jag är helt jävla värdo. Igår försökte jag tricket att be datorn om hjälp, så jag gjorde det... hela tiden, liksom för att öva mig (lurade jag i mig själv). Men inte fan blir jag bättre för det. I alla fall inte på den kvarten jag spelade. Jag vill att det ska vara pang-pang-pang och sen schack matt, till min favör. Jävla skitspel.
Nu rasar DN oxå!
18 oktober 2006: Exfrun rasar mot Ulf Lundell. Jag ville oxå rasa mot någonting.
28 augusti 2007: Keith Richards rasar mot kvällstidningarna.
Syndromet repade i replokalen för första gången på tusen år i måndags. Blir så jävla sur över att jag inte ser tuff ut när jag spelar gitarr. Så otroligt barnsligt, men det är så det är. Vill se tuff ut, som Thåström, Brian Molko och/eller Dave Grohl, men jag ser bara dum-i-huvet ut. Mm, den gamla känslan "sälja gitarren och börja med kaniner" infann sig. (Och ändå var det roligt som fan...)
Har tiggt till mig att få låna styvfarsans gamla P910i. Han vill inte ha den. Börjar nästan förstå varför...
Det är en tegelsten (och den verkar mer än lovligt dum i huvet), men... det är ju en teknikmanick!
Räck upp en hand, ni som bryr er mer om hur det går för Carrie Bradshaw (i Sex and the City-filmen som kommer nästa år, till exempel! Hur ska det gå?) än hur det går (gick, tydligen) för guld-Carro.
JAG LÄSTE DET HÄR hos p.
DE PRATADE OM det på jobbet i förrgår på lunchen och det var då jag insåg varför. Jag vill inte vara kompis! Inte med gamla klass- eller arbetskamrater i alla fall. I så fall har jag ju behållit kontakten med dem. Visst kan jag vara nyfiken på vad som har hänt med dem, men jag skulle aldrig vilja att nån från mina gamla skolor -- som jag inte ens gillade då -- blir min "kompis" nu. Att nån från förr skulle börja höra av sig ligger ganska högt upp på min paniklista (även om risken är minimal att nån skulle vilja kontakta mig).
MEN OM JAG inser nåt som jag inte insett hittills om facebookandet så kanske jag kör igång ordentligt. Så se upp gamla och nya kompisar, snart kommer det en request. Är ni med mig eller emot? Är det det jag är rädd för? Att bli nekad kompisskapet? Ha ha. (Svar: nej, det är inte det. Det är att behöva säga nej till någon som jag är totalt ointresserad av. Lite som den där jobbiga killen, som gick på samma kurs som jag under en termin, som såg att jag "hade msn" -- vem fan har inte det...? -- skickade en msn-förfrågan till mig som jag inte "kunde" -- jag är lame -- neka.)
Sitter på buss 744 i Huddinge för första gången på hundra år. Vi kommer att bli hämtade i Balingsnäs. Där har jag inte varit sen Jesus samlade frimärken. Jag är rädd att möta killar i nioårsåldern (som jag tror är mina gamla kompisar som aldrig blev vuxna).
Lillkrypet och jag ska ut och fiska kräftor med farmor/mamma. Spännande och folkhemskt!
Känner mig som Carries ex Berger. Alltid en -- mer eller mindre (varför heter det inte "mindre eller mer"?) sunkig -- kommentar (läs: ett försök till skämt) slinker ur mig. Ibland kanske det skulle vara bra om jag sade någonting utan att försöka "locka fram ett skratt".
Fast varför då? Jag vet faktiskt inte.
Provade med framgång att komparera substantiv.
Om framgång innebär att man fnissar åt/för sig själv, alltså.
Typ: Kanin, kaninare, kaninast; Rumpa, rumpare, rumpast. Etc.
Paolo Roberto-avsnitten i andra Stieg Larsson-boken var rolig läsning. Men att Lippe skulle operera brösten känns SO NOT trovärdigt. Dirty Stieg.
***
Glömde Moleskinen hemma. Nu känns den plötsligt SÅ viktig.
***
När Carrie Bradshaw skriver frågan som man får se att hon ställer (sig), är den i början eller slutet av hennes krönikor? Alltså, svarar hon på sina frågor eller avslutar hon krönikorna med frågor som läsarna får ställa sig?
***
Började precis läsa Lunar Park på svenska (har precis kommit ut på pocket) men känner mig redan lite tveksam till vissa översättningar.
DET ÄR INTE riktigt det trevligaste sättet man kan peka på, med hela handen. Oavsett med vilken ton det tillhörande meddelandet framförs.
***
JAG KOMMER NOG aldrig -- fan -- att lära mig att uppgång Mariatorget verkligen ÄR uppgång Mariatorget.
Köpte en Moleskine-anteckningsbok i helgen. Skrev (inte) genast in viktiga saker som jag inte får glömma. Typ... Hmm, kommer inte ens ihåg vad jag skrev. Säkert nåt hemligt som jag ändå inte skulle skriva här. Måste värka fram ett samarbete oss emellan, känner jag.
***
Såg sista avsnittet av Life on Mars. Har hela andra säsongen inspelad men tappade intresset. Kom helt plötsligt på att det nog inte är olagligt att bara se slutet. Sagt och gjort. Den slutade väl som den skulle, serien? Alternativet hade väl varit att han träffade alla i nutiden... Nåja.
Först en parentes. (Såg den här hos Schyffert. Kolla 2:51 in i filmen. Jag vill vara killen i rulltrappan. Näe, inte vara, vara som. Utan tvekan, alltså.)
Igår näst jag stod och diskade på mammas lantställe, med dörren öppen, (eller om det var när vi satt och tvångsspelade Yatzy?) blåste det in en vindpust från 1998. Mina ögon tårades.
Jag undrar vad som är bäst, att fortsätta tvinga ur mig nåt här (för att försöka hitta tillbaka till flytet som jag kanske aldrig har HAFT men som jag åtminstone har KÄNT) eller om det är bättre att jag tiger och väntar.
Jag kände häromdagen att om jag mådde bättre skulle jag nog inte blogga. Det kan vara hela grejen. Förut sorterade jag inte bort saker, nu filtrerar jag oftast bort det jag har lättast att skriva om. Det verkar ganska logiskt att det blir svårare att blogga då.
När jag får skrivkramp känns det jobbiga ännu jobbigare.
Några romcoms kanske skulle vara rätta medicinen. Om de inte är lika kassa som "Music & Lyrics" alltså...
En tjej jag jobbade med -- och nu känns det som att jag redan har berättat det här, i så fall... skumma igenom -- berättade för mig en gång hur det brukade kännas som "krypningar i hjärnan" när hon drack kaffe. Precis som det kändes när hon "gått in i väggen", sade hon, "och inte klarade av någon stress... överhuvudtaget". Så hon slutade dricka kaffe.
Jag vet inte om det är den känslan hon menar, men jag känner ett pirr däruppe när jag dricker kaffe, men då -- om det är rätt dag och i den bästa av världar -- känns det som att allt, eller det mesta, eller åtminstone några saker, skulle kunna ordna sig igen.
Typ, JAG SER LJUSET, JONATAN! JAG SER LJUSET! (... för att nästa dag börja om på noll -- eller minus -- igen.)
Bara koffeinstinn, kanske? (Förresten, en av mina favvolåtar med Faith no more -- Caffeine.)
Lillkrypet och jag har varit hemma hos mamma i två dagar. Jag är uppvuxen i villa men har inte bott i villa sen jag flyttade hemifrån. Vilket fab boende det är. Det är ingen lyxvilla, det lyxiga är att inte ha grannarna så nära inpå sig. (Ingen surkärring under till exempel. Ja, utom när man bor hemma och tycker att morsan är en surkärring då...) Problemet verkar vara att dumma grannar i villaområden är så inihelvete dumma.
Sitter och förundras över att vissa killar i boken kan namn på växter och träd. De är intresserade av knark, brudar och växter.
Pocketupplagan, sidan 142: "hagtornsbuskar och två lönnar". Det låter lite för rart för mig. Tidigare i boken står det att Jorge varit "på landet en gång i sitt liv". Det blir lite rörigt. Långt ifrån Bret Easton-rörigt, men det kan väl funka, det med.
Läste precis att "Livet runt 30" kommer att köras på kanal 9 i höst. Undrar hur gammalt det kommer att kännas. (För jag kommer att kolla, så klart.)
Fredag: Zodiac (Bra! Heja Robert Downey Jr.)
Lördag: Sunshine (jorå, men jag måste se den igen...)
En jävla massa tevetittande (framför allt BBC Food). Sjukt. E, T och jag käkade crumpets och kräftor (alltså inte crumpets ihop med kräftor). Igår var vi på lilla kolonin på djurgårn och retade oss på log åt ö-klasskillen som pratade om koloniiiialtiiiiden med tjejen som jobbade där.
Läste här att Ewan McGregor kom fram till Afrika för några dagar sedan. Mamma skulle nog ha sagt att han ser "hejig" ut på bilden.
***
Läs Fredrik Strages Trent Reznor-intervju om ni inte har gjort det.
Jag har gått in i ordväggen. Jag skulle behöva ha värsta flödet nu, men jag bara stapplar fram -- bildligt talat. (Bokstavligt talat sitter jag ned och har ångest över det oxå. Ledig stavas handlingsförlamad.)
***
Vi såg Nine Inch Nails igår. Det var nästan exakt samma spelning som i våras. Helt okej, men inte kaninbra. Varken "In this twilight" eller "Zero-summ", däremot spelade de -- kvällens behållning för mig -- Great Destroyer. Svinhögt, svinhårt och svinbra (för allt utom öronen)!
Idag märker jag hur sällan jag bränner ned junk jag har spelat in på hårddisken. Nu när jag ska göra det krånglar det rejält. Det är väl inte hela världen... men om alternativet är att det funkar som det ska så är det i alla fall inte bra.
Fan att jag inte kan vakna ordentligt. Igår låg jag bortdomnad i soffan halva kvällen.
Fan vad skönt med semester. Fram till precis nyss hade visst nojjan oxå ledigt, men nu tittade den fram lite.
Fan för firmwaren som är för gammal i två av hushållets tre datorer. Nu har jag 45 skivor som bara kan brännas i datorn jag aldrig använder.
Fan att jag inte är så sugen på att gå på konsert ikväll. En god middag ute skulle ha varit mycket härligare.
In the House - In a Heartbeat av John Murphy (temat till "28 dagar senare" och till "28 veckor senare").
Har lite allergiproblem och nu ligger det en öppen jordnötspåse som suktar mig. När jag käkade senast fick jag lite tungt att andas och tänkte att det nog inte var så jättesmart att käka upp resten. Kanske om jag käkar ett extra allergipiller...
--
Köpte en DKNY-deo igår. Hur kul kan det bli? Jättekul!
Ambivaddå? Catherine och jag pratade om hennes kompis. "Hon är nåt som ingen av oss är, hon är ambitiös." Jag har INGA problem med att stava till det, men där tar det nog slut på funderingar kring ambitioner för mig.
Så där fick jag nåt att fundera på...
Skulle vilja lära mig franska. Det kan väl inte vara så svårt, va? Var för lat i plugget så jag valde teknik. Det känns så jävla smart idag...
Glömde skriva det jag tänkte skriva om skratt.
Jag tycker att det känns kufigt att skratta när jag är själv. Det finns ingen att statuera den tillfälliga glädjen för. Man vet ju själv att man tycker att någonting är kul. Är det inte så att skratt egentligen är ett ganska konstruerat sätt att visa uppskattning på?
Har ägnat kvällen åt att kolla Eddie Izzard-klipp på youtube. I två klipp är han klädd som en bloke. Självklart trodde jag att han skulle vara lika rolig ändå men... det var han inte. Det sannolika är att det beror på att jag tycker att han är roligast när han kör monolog-dialoger och det gjorde han inte i nåt av de klippen. Jag antar att det är därför och inte för att han saknar ögonskugga.
(Men det kan nog ändå till viss del bero just på ögonskuggan och fuck me-dojjorna.)
---
Nu undrar jag om jag är inne i en period där jag är tempus-fuckad. Kör lite presens och imperfekt blandat. Får inte ihop det i huvudet just nu.
En kille jag pluggade med brukade säga att han idlade. Att han inte gjorde nånting alltså. Det är som att gå på tomgång men med ett ord. Hur skulle man översätta det?
"Vad gör du?"
"Tomgår"
Vilken jävla skitöversättning. Förlåt!
---
Tackade precis nej till att gå ut och dricka öl. För osocial för att träffa nya människor... och snart har jag (dum)surfat bort hela kvällen.
Hur gör folk för att hinna med vardagen? Jag vet inte hur jag ska hinna med allt tråkigt, eftersom jag helst gör det roliga. Sen blir det så lite tid över på dygnet till det lite mindre roliga och ingen tid alls (hittills) till det aptråkiga.
Eddie Izzard? Tänkte skriva att han dessutom verkar så trevlig när han hälsar på fansen (inte "hälsar på" fansen, utan "hälsar på") i extramaterialet på Sexie-dvd:n. Köp! Köp Circle oxå
Blev lite glad -- mellan alla orosmoln -- när lillkrypet för några veckor sedan skojade på precis samma sätt som Eddie gör i Sexie. Då kände jag att det förhoppningsvis löser sig med allt. Om det finns plats för Eddie Izzard (och det gör det ju... obviously) så ska det väl (för helvete) finnas -- en bra! -- plats för lillkrypet här i världen.
***
Pratade med E (som precis har kommit hem, brunbränd och fräsch, från Italien) om Lunar Park, så nu måste jag läsa ut den någon gång.
***
Angående att sticka ut. Har försökt få lillkrypets kusin (i viss mån kusiner) att stå för att de har brallorna nedanför skinkorna. Tänkte på -- som jag säkert redan har skrivit -- när jag satt och klippte sönder ett helt nytt linne för att jag var (försökte vara) modepunkare/depprockare på åttitalet och mormor i princip grät och erbjöd mig pengar för att sluta klippa sönder ett helt nytt klädesplagg. Försöker få dem att förstå att de (kusinerna) ska tycka att det är bra att jag/vi tycker att det ser förjävligt ut med brallorna nedanför fillingarna, men att de måste stå för att det är med flit, att de ska sluta säga att byxorna har halkat ner, etc. Ja, ja, det är sannerligen ingen välgärning, men ändå.
Skicka inte vidare, men jag måste ha blivit en déjà vu-bloggare. Ni har säkert läst (nästan) allt som skrevs idag i tidigare bloggar.
Inlägg
Alla kommentarer
