Bara en till.
Förr brukade jag skämta om att jag skulle sätta in annonser om lägenhetsbyte och skriva vad man hade för internetuppkoppling och vad man vill ha i stället (och alltså ingenting om lägenhetsstorlek), typ Comhem bytes mot Bredbandsbolaget (fiber).
Nu känns det mer som:
finnes: lägenhet med en toalett
sökes: lägenhet med två toaletter
Så om ni ser en sådan annons vet ni vem som har satt in den.
det »brukar« sluta med att vi antingen (a) gör nåt annat än vad som är planerat, (b) gör nåt på varsitt håll eller (c) stannar hemma.
Vilket av ovanstående det blir ikväll har vi inte pratat om än.
Mrs kompis H ringde nyss, så hon kanske drar dit. I så fall testar jag kanske det som jag bloggade om igår kväll, att supa. Det vore overkligt.
~o~
Nu ska jag dammsuga, direkt efter att ha fyllt iPoden med världens bästa städmusik, Nine Inch Nails The Fragile (cd1).
Saxat från dagens PunktSE (hittade det inte på nätet tyvärr).
Wallenstams informationsdirektör Ulf Ek säger:
Man får ringa och fråga om det är något ledigt.
Hyresgästföreningens förbundsordförande Barbro Engman rasar (ah, mitt favvotidningsord, ni vet):
Göran Persson och de andra lyckas alltid ringa vid rätt tid medan alla andra ringer vid fel tid.
Skrämmande. Helt lagligt onekligen, men hennes kommentar är så spot on.
Tänk om just du ringer rätt tid?!
http://www.wallenstam.se/
Är i krokarna av där min hyresvärd har sitt kontor. Kommer nog aldrig att glömma den overkliga känslan av att ha fått gå och kolla på en hyreslägenhet med förstahandskontrakt, efter hundra är i bostadskön. Alltså en där vi hade en rimlig chans att faktiskt få kontrakt alltså.
När vi kom in i lägenheten på visningen var den totalt övermöblerad. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den kändes liten (och den var liten), men det var klart att vi skulle ta den. Inget snack om saken.
Den är fortfarande liten, men fan vad mysig den är ändå.
(Får tänka på den som mysig. Ett värdeord som är bra att kunna ta till, när det egentligen passar bättre att kalla den liten och trång...)
Men först:
De skulle komma med nya spisen/ugnen nångång mellan tolv och två. Tio över tolv ringde det på dörren. Sen höll de på och fibblade i tio minuter. Men nu har de gått. Nu kan jag åka tillbaka till jobbet och (faktiskt) JOBBA!
ps. Min vanligaste felskrivning: faktsikt
Imorrn kommer de och byter ut spisen. De ringde och frågade om det är en vanlig kontakt. »Japp«, sade jag, men kollade för säkerhets skull igår. Vanlig är ett starkt ord, men jag kunde dra ur den ur väggen. Men inte fan såg den vanlig ut...
Bajsa.
Ringde i morse och sade att den inte såg vanlig ut. Då visar det sig att det räcker att jag kan dra ur kontakten ur väggen för att de ska kalla den vanlig. De menade alltså »behövs det en elektriker?« och det gör det inte. Dra ur sladdar kan jag göra helt själv. Stoppa in sladdar oxå.
Värmeslingan i ugnen hemma har vissnat. När jag ringde och felanmälde den, undrade de vad jag har gjort med den. Jag har inte gjort nåt ... vad jag vet. Nån ska komma och kolla på den. Det kanske bara är att böja rätt den igen, men sånt gör inte jag. En del andra grejer gör jag, men inte sånt.
För några - eller rätt många - år sedan funderade jag och Catherine på att ställa oss i kön för att få en liten koloniplätt i Tanto. Sen ställde vi oss inte i kön. Hoppsan.
Det måste vara någonting i vårt nya uppdelade sovrum som jag inte tål. I natt har jag allergismackat med gommen igen. Stackars Catherine som har varit tvungen att höra eländet (och stackars mig som har haft och har en kliande gom).
Så nu måste jag slänga ut allt skräp och börja om igen. Närrå. Jag vet inte vad jag ska prova... förutom allergitabletter.
Idag har vi köpt fyra Billybokhyllor (näe, egentligen två Billy- och två Bennobokhyllor). Nu finns det i alla fall hyllor så det räcker ... ett tag.
Syrran med familj kom hit och käkade middag. De hade glass med sig som vi grisade i oss till efterrätt. Najs.
Nu är jag trött och mitt vänsteröga är i behov av ögondroppar.
Ajustä ... Idag har jag stubbat bort håret.
Fick hjälp att köra hem en byrå. När vi ska lasta av byrån märker vi att ena sidan har kexat sig lite längst ner. Vi vet inte om det var vårt eller förre ägarens fel. Det är inte hela världen, långt ifrån. Men det är typsikt. Tror jag.
Kopplande äntligen in vinylspelaren som Catherine fick av J-O i början av sommaren. Nu måste jag bara gå upp på vinden och slåss mot flyttkartonger och snöleksaker (typ en snow racer) för att hämta ner alla vinylskivorna.
Jag undrar om det är så här att vara projektinriktad. Förr har jag inte brytt mig om att det står bråte i hallen. Sånt som ska slängas eller skjutsas iväg nånstans. Nu känner jag mig helt psykad av att det inte är cleant (töntigt, men härligt ord).
Det står undergolv som ska hem till syrran(s land). Det står ryggstöd som jag vettefan vem som ska ha, eller om det ska slängas? Det står... eh, vänta nu. Golvplast från senaste golvläggningen som borde kunna slängas. Men det kanske är bäst att avvakta. Tänk om jag får för mig (eller vi får för oss) att det ska läggas golv i vardagsrummet oxå...?! Iofs räcker inte det som är kvar på rullen, men å andra sidan kanske inte en rulle räcker. Så om jag slänger den här rullen kanske det måste köpas två rullar i stället för en.
Det här är svåra frågeställningar i mitt lilla mikrokosmos...
Sovrummet är åter ett sovrum. Nu ska bara byråer och en tevemöbel införskaffas och - så småningom - en soffa.
Så, måtte snickarglädjen hålla i sig ett tag till här hemma!
Eller snickarglädje och snickarglädje. Det räcker nog med att man orkar hantera den från IKEA medföljande insexnyckeln. Men sen, sen kommer vi verkligen att behöva kpists pappas hjälp. Vaddårå, han får så klart middag (till hela familjen! Kanske till och med inkl. Fiameknuff!) som tack för hjälp med väggen, som han mol allena ska bygga åt oss. (Men sch, säg inget, han vet inte om det än...)
Jag har alltid känt mig lite bränd vad gäller att »fixa till det« hemma, men fan, nu har jag (med stor hjälp av mrs så klart) lagt två golv. Det känns lite häftigt, faktiskt. Nu är det bara resten kvar. Lära mig bygga hus, etc.
Jag har en känsla av att jag kommer att behöva många, långa projekt framför mig, i framtiden.
PS När Lucas (den ena katten) går på det nya hallgolvet låter det som en dam (eller herre) i högklackat. Fram med nagelknipsaren...
fredag: Jag och Catherine började att lägga golvet i hallen. Det var lite bökigare och knöligare än jag hade räknat med (när ska jag lära mig?) så vi lade bara några rader. C köpt hämtmat från Shanti
lördag: Vi fortsatte med golvet fram tills det var dags för C att hänga med Kpist i Pridetåget. Nioåringen och jag gick för att kolla men det hände för lite så vi mötte dem nedanför slottet. Nioåringen hade fått nog av ljudnivån och signalerade att han behövde kräkas. Känslan försvann när C och Kpist smet ur tåget. I stället gick vi till ett fik i Gamla stan (och fiket hette...Hmm?) och fikade. Mycket trevligt. Efter det tog C och Kpist röda linjen medan S och jag tog den gröna. Lite senare messade Kpist och bjöd in sig på middag. Med sig hade hon världens största godispåse. C lagade mat, jag lade de sista golvplankorna. S och Kpist underhöll oss. Sen svullade vi. Först mat med lite vin till. Sen godis, läsk, chips och ostbågar (OLW). Vid elva lämnade Kpist byggnaden och vi andra gjorde kväller, typ.
söndag: Dricker latte, städar. Catherine är ute på självutflykt. S spelar tevespel.
Ikväll vetefan.
Så mycket tvätt och så lite tid. Hinner med tre maskiner. Om ingen har »snott« tiden när jag väl är hemma.
Det skulle inte skada med lite sinne för framhållning...
Inlägg
Alla kommentarer
