pseudonymer
Först: Har ju värsta skrivnojjan, så när manickerna jag bloggar från strular vill jag bara sula dem i golvet (alt. in i väggen). Idag ippen, häromveckan mobilen.
Sen: Idag köpte jag, efter en liten Twitterskanning, boken »Vi i villa«. Snacket gick att det är Jonas Karlsson som har skrivit den. Eftersom jag gillade hans »Det andra målet« så mycket tänkte jag att det kanske är en bok för mig, oavsett om det nu är Jonas Karlsson eller någon annan som har skrivit boken. Det är alltid lite spännande (och jävligt retfullt) med såna hemligheter. Sen läste jag om att boken »Hypnotisören« också är skriven under pseudonym. På sätt och vis känns det superskitnödigt att inte våga stå för att man skrivit boken, eller vad nu anledningen är. Samtidigt är det, som jag skrev där uppe lite spännande med såna hemligheter. När jag hittade på att det säkert är Jan Guillou som skrivet den så kallade (kräksvarning för genrenamnet) spänningsromanen så skrattade jag åt mig själv. Men läste jag nån skriva att det påminde om John Ajvide? I så fall måste jag ju testa den också. För jag testar böcker, men läser sällan ut dem.
3 kommentarer:
Det är ungefär som när man var barn och fick nåt konstigt/ovanligt/nytt framför sig på tallriken när det var dags att äta middag. Man behövde inte äta upp men man var tvungen att i alla fall smaka! : )
Nej en hel bok i sommar räcker gott och väl.
sabellilja: PRECIS så!
Maria: Nu är jag halvvägs igenom "Vi i villa". Den är jättetunn, jättelättläst och ganska "rolig" hittills. Jag har läst en halv Stephen King-bok också. Den han har skrivit om att skriva. Pretto, tänker jag.
Skicka en kommentar