Robert Downey Jr är knappast min Sherlock Holmes. Det gör ingenting, så länge han är Robert Downey Jr och är så bra som han brukar vara. Det är han! London ser ut som det ska se ut (vad fan vet jag om hur London såg ut...?). Banne mig om de inte har återupplivat titelsekvensen från »min« Sherlock i en scen. Eller i alla fall inspirerats av.
När jag såg trailern så tänkte jag: »Guy Ritchie, ja, kanske det ändå«. Han kan ju göra bra filmer, han är bara inte så van vid det. Det är inte helt lätt att föreställa sig hur det skulle bli en bra Sherlock Holmes av Robert Downey Jr (eller en bra Dr. Watson av Jude Law, för den delen) och nja, det känns på sätt och vis inte alls som Sherlock Holmes … men ändå gör det det. Framför allt i de depraverade scenerna hemma hos honom. Mina favoritstunder är när man får se Holmes slutledningsförmåga in action. De scenerna är verkligen Guy Ritchies hemmaplan. Han applicerar sin stil perfekt och gör sin Sherlock till min.
Sherlocks helt nya, sportiga sida känns mig däremot helt främmande. Någon som vill visa upp en deffad mage? Well well, scenen är grymt bra ändå. Lovar. Jude Laws Dr. Watson då? Jag gillar honom. Han är en yngre Watson än man är van vid men det fungerar riktigt bra. Samspelet mellan Watson och Holmes är över lag kanonbra. En annan sak, den är rolig också. Faktum är att jag hade en mycket bättre upplevelse än när jag såg Avatar. Se och/eller se om! Jag vill ha en SH2.
När jag var i Helsingfors med Tamfågelföreningen och vi kom ner till frukosten så hade han en gul och jag en röd Puma-tröja. Jag blev ombedd att byta tröja innan vi skulle gå ut.
Jag är ingen Puma-kille. Jag fyra sportjackor i hallen och alla säger att jag är en Adidas-kille. Varje gång jag ser Puma-tröjan så undrar jag varför jag köpte just den. Det är ett mysterium.
Är betuttad i plektrumskyddet. (Det jag gillar är det som är annorlunda, nämligen plektrumskydd ovanför hålet. Det är inte vanligt, det.)
Snott från: http://www.youtube.com/watch?v=v9JC1tNQUjU
Ny idol #1: Mia Skäringer
Jag håller på att läsa hennes bok Dyngkåt och hur helig som helst. Det känns som att jag känner henne när jag läser. Känner, känner igen mig i och tycker om.
Ny idol #2: Lotta Gray
Har börjat läsa Lotta Grays blogg ibland. Hon är modigare än jag. Jag springer och gömmer mig när jag får herpesutslag under/i näsan. Hon lägger upp en bild på när hon har ett värstingangrepp på läpparna. Plus att hon skriver om cancer. Läskigt och modigt.
Det här hade jag velat se live:
Det här med:
Bara en till. Bästa låten från Stockholmskonserten 2007. Tredje världskriget börjar vid 1:59. Lyssna noga:
Precis idag kom jag på att jag, i stället för att – som jag brukar – boka plats där det finns extra benutrymme, ska börja beställa plats på raden framför raden med extra benplats (se gul prick). Då kanske jag slipper det sedvanliga puckot bakom mig. Hon/hon/den/det som kör upp knäna i ryggen på mig. Det borde jag ha kommit på för åratal sen...
Nu har jag köpt en ny klocka. Köpt men inte fått än, alltså. En dykarklocka från Citizen. Jag dyker ju så jävla mycket.
Om ni har glömt i vilken film ni (nog/kanske) såg Patrick Dempsey första gången så kolla på femman kl 11:45 (om ni har vaknat då). Då går »Can't buy me love«. Jag såg den med min dåvarande flickvän och tyckte att den var lite gullig. Det är den säkert inte.
Tonniskrypet ville inte gå ut och kolla på bomber och granater. Jag som behövde testa nya kameran.
Gott nytt år (och som jag brukar säga, fast med nya årtal varje år: Nu sparkar vi 2010 på kuken*)!
* Om vi inte får som vi vill, alltså.
Inlägg
Alla kommentarer
