Heja Ernst!
Vad glad mrs ska bli (över att återigen få se Ernst känna på allt från tapeter till vad-vet-jag i teverutan, alltså)! Ha ha ha.
Jag kan tänka mig rätt många bättre sätt att bli väckt mitt i natten på, än av att personen bredvid (nioåringen) ropar »näsblod«.
Shit.
»Tryck ihop näsan«, säger jag. (Som jag har sett en kompis till honom göra med lyckat resultat.)
»Jag vill inte, det känns läskigt.« Mm-hm, till skillnad från att låta det bara droppa ner över hela dig, sängen och sen golvet på väg till badrummet, eller?, tänker jag. Men det säger jag inte, för han är skitduktig. Ängslig för mycket här i livet. Men näsblod gör honom möjligen arg som ett bi, ingenting annat.
Så, up yours näsblod!
Det gäller att ta det lugnt med tryckandet. Eller snarare. Man måste få in exakt rytm. Det är lätt att tro att man ska trycka som en blådåre, men det ska man inte.
Nu lyckades jag idag igen. Det känns alltid lika roligt. Jag vet att jag ligger under än så länge och räknar man under alla år så måste jag nog lyckas med tricket varenda gång jag försöker, resten av livet, för att komma ikapp. I like kokelikåla!
Jag ska visa hur maskinen det funkar med ser ut oxå. Nån dag.
Jag måste komma ihåg att byta lösenord till nåt mer mobiltelefonvänligt. Mitt nuvarande är LÅNGT och består av siffror, bokstäver och fan å hans lilla moster. Asjobbigt att fylla i när man kommenterar på bloggar för att dyka upp som ett superkryp.
Det är ju nog så jobbigt att försöka komma ihåg tio bokstävers captcha-junk som man bör ha aktiverat p.g.a. att spamtrollen inte utrotats från jordens yta än...
Surt sa ett osyrat superkryp och fnös åt folk som pratar om sig själv i tredje person.
Ska ut till morsans »land«.
Fint väder.
Jag tror på mycket (god) mat och mycket fika. Lek för nioåringen och mig. Kanske till och med lite kubbspelande. Eller oxå inte.
Kaffe är min högsta önskan för stunden. Om man bortser från allt viktigt i livet, alltså.
Minnesanteckning: Ta ett senare tåg nästa gång. Att väcka nioåringen på sommarlovet är inte det lättaste (eller det trevligaste) man kan syssla med en söndagsmorgon. Ha ha. Men vilken solstråle han är när han väl har vaknat. Iallafall tills vi konstaterade att vi inte hann leta efter laddaren till hans Nintendo DS. Here we go again...
Här syns det ändå inte riktigt lika tydligt som i gårdagens DN kultur. Är det inte corny att ha polisonger (hår snarare) som man lägger bakom örat så där? Eller funkar det? Jag menar om man nu inte har värsta buskaget vid öronen (hrm), funkar det att göra som stålis? Jag vet att det har varit standard hos en del hårdrockare (antagligen just bland de hårdrockare som inte har buskage vid öronen).
Tyck nåt, ni som väl kommer hit. Tack på förhand!
Det räcker med fult eller snyggt.
Blä.
Flera jag känner lär hålla andan hela hösten och vintern och sluta äta lösviktsgodis redan... Mm-hm, ni slutade nyss?!
Tänkte skriva ett av silverfirrens favoritord i stället för hmm, men det blev nåt helt annat då, alltså det är inte där jag har ont...
Det måste vara okkonen i luften. Jag känner mig helt körd i skallen. Alltså inte bara dum i huvet utan jag har spänningshuvudvärk.
I alla fall verkar John Ajvide Lindqvist säga det. Jag tycker nog en zombie, flera zombies. Det kanske är en försvenskning att säga/skriva zombisar, eller? Det låter gulligare i alla fall.
Vad tycker ni, zombies eller zombisar?
Jag fattar inte hur författare slutar dumsurfa och skriver på sin jävla bok. Det är ju så otroligt avslappnande att dumsurfa...
Jag är avis.
Perfekt med helg. Man kan sova så länge man vill...
Vaknar halv åtta och kan inte somna om. Så nu sitter jag här och känner mig misslyckad, ful, nojjig och jävlig...
...och jag kommer inte ens på nåt mer som jag kan youtube:a [jotjuba].
Men nu slog det mig att jag i alla fall kan fixa mig en latte.
ps. Om cigarettillverkarna fortfarande fick berätta öppet för oss konsumenter här i Sverige hur fantastiskt livet är för rökare av just deras märke så skulle jag nog köpa ett paket just idag.Ett erkännande:
Jag har härmat mrs. Hon hade Sigur Rós-sjukan först (av oss två). Beklämmande erkännande.
För första gången sen, vaddå, 1993 (tror jag) är jag sugen på en Gibon Les Paul. Jävla Jonsi.
Buffé på kinarestaurang till lunch och pizza till middag. Nu vill jag ha surt godis. Tur att Konsum stängde för en minut sen.
Fick hushållsproduktspresenter av E & T som kom hem från Italien idag. Härligt härligt.
Nää, inte i mig. Mina tog slut för flera månader sen och har bara fyllts på lite styvmoderligt, då och då.
Men alla tekniska manickerna som går på batterier och som jag brukar släpa med mig på dagarna, de är laddade!
Imorrn kommer digitalkameran som av en händelse (eller egentligen av flera händelser... dagligen) oxå är styvmoderligt behandlad, enligt uppgift att se ut som ny igen. Det tror jag när jag ser det. (Den ska få nån slags skyddsfilm av något hemligt speciellt slag.)
Men nu dricker vi lite te, tycker jag.
Säg ingenting till King Kong, men jag är lite hollywoodförtjust i Naomi Watts. Hon är ju skitbra (och snäll), både i The Ring (som jag hade glömt att just hon var med i) och i King Kong.
Det växer Coca-Cola hemma i kylen. Två av de senaste dagarna har jag lämnat lägenheten med (i princip) tom kyl och när jag kommer hem (och ser om det har hänt några mirakel i kylen) så har det funnits Coca-Cola där. Tur eller mirakel.
Hur som helst.
Jag tror att colan hittar de få kalorierna jag brände för några minuter sen (på springturen) och spöar skiten ur dem. Vad tror ni?
Apropå ett ord. Jag såg att John Ajvide L skriver »mm-hm«. Jag brukar skriva »uhumm« men ingen brukar förstå mig. Förstår man »mm-hm« men inte »uhumm«? De tror att jag menar »uh-huh«. Men det gör jag ju inte. »Uh-huh« betyder ju (typ) »Eller hur!« »Uhumm (eller mm-hm som John A L skriver)« betyder ju »jaha...?!«
Fan vad krångligt det blev. Nu ska jag testa att springa av mig lite dödkött i stället och se om det är mindre krångligt. Sigur Rós, Thåström, a-ha, Reeperbahn och Depeche Mode ska hjälpa mig lite på vägen. Kom igen gubbar!
Senare borde jag dricka en öl nånstans. Det var ett helt liv sen jag gjorde det senast.
PS Ikväll ska jag fan-i-mig läsa på om punktuationen vid citat och punkter och skit... Sur gubbe.
Köpte nya hörlurar till iPod:en idag, så nu hör jag vad de sjunger och spelar i vänsterörat oxå - alltid (underförstått: när jag har den på, alltså).
Om ni har tillgång till låten (och jag vet att vissa som läser har det), så måste ni lyssna in er så att ni älskar den. Det är den värd.
Det kan vara så att den finns på youtube.com, men jag kan inte kolla på jobbet. Kopiera bloggtiteln och kolla vettja. När ni har tid.
Om jag skärper mig lite borde tre filmer hinnas med ikväll.
Så mycket tvätt och så lite tid. Hinner med tre maskiner. Om ingen har »snott« tiden när jag väl är hemma.
Det skulle inte skada med lite sinne för framhållning...
Jag vet inte hur jag ska övertyga M och Ande att - om de får en son - ge barnet namnet Trent. Det vore ju liksom jävligt gulligt.
Jag tror snarare att det blir L-namnet Ande brukar föreslå (vill inte ge bort namnet till andra hugade spekulanter av respekt för M och A, det är därför jag inte skriver ut det) och jag tycker faktiskt att namnet ÄR hundra - minst.
Varje gång jag hör Frankie goes to Hollywood-låten »The power of love« (det är inte så ofta, om man inte lyssnar på Spraydios 80-talskanal) brukar det bli så att jag att ägnar en tanke åt den där synthtjejen som jag var lite förtjust i när jag gick i gymnasiet. Henne (eller heter det hon) jag såg hångla med nån snubbe på dansgolvet till just den låten. Lustigt att jag, efter så här många år (för många år är det), fortfarande minns händelsen.
Fy fan för syrligt godis. Ni vet när tungan begär timeout efter några (rätt många) godisbitar. (Precis som när man käkar saltlakrits, typ en påse Djungelvrål.)
Hur som helst.
Jag vet att jag skriver ihop hursomhelst ibland och isär hur som helst ibland. Asirriterande...
Hur som helst.
Vad tråkigt det är när tungan inte vill va me längre - när resten av lilla jag vill ha mer.
Det verkar vara värsta draget på jobbet. Det hade jag iofs förväntat mig. Men om det går slutar jag inte en sekund efter kl 16.00 på dagarna.
Under eftermiddagen ska en födelsedagspresent införskaffas. Vi får se hur det går. Jag vet vad jag ska köpa men jag vet inte om affären vet det.
Började dagen med att vara lite för ärlig mot chiefen. Det kändes inte som att det var det bästa jag har sagt i min »karriär« (ha ha) men det var i alla fall sant.
Sushilunchen är given.
Skitbra. Skulle ha läst ut den samma dag om dagarna bara var lite längre. Det fanns några partier som jag känner mig liiite tveksam till, men vem fan är jag att klaga?
Näe, sitt inte där å uggla. Gå ut å köp den. NU!
Jag har ett skrivtics. Jag skriver skansken i stället för Skansen. Det har så klart med ordet »kanske« att göra.
Skansen igår gick utmärkt. S tyckte att det var trevligt. Farmor tyckte att det var trevligt. Jag tyckte att det gick över förväntan. Blev lite rastlös...
Oj, får fortsätta en annan gång.
Nu ska vi åka till Skansen med samvetsmakerskan. Det blir spännande. Men jag känner mig såå vuxen.
Jag har precis insett att jag är mer förtjust i zombiegenren än jag har vetat om. Helt klart började det när vi köpte "Resident Evil" till Playstation för ungefär tio år sen.
Däremot har jag inte närt intresset alls i princip. Typ kollat på "28 dagar senare" och några andra filmer.
Det beror nog på att jag inte har vetat om intresset. Nu när jag vet om att jag är intresserad så måste jag ju kasta mig in i junket med liv och lust.
Vad smart jag känner mig som inte har märkt av förtjusningen tidigare, och var börjar fortsätter man? "Shaun of the dead", tror jag.
Fick höra några saker som »bara måste sägas«, typ.
Hur gör man om man bara inte orkar höra skiten just nu...? Inte som jag gör iallafall, det är helt klart.
Kollar lite på lägenhetsbyten som folk vill göra.
Bytes: hyreslägenhet (stor som fan) bytes mot villa.
Betyder det här att de får en villa mot ett förstahandskontrakt eller att de får köpa villan billigare, eller vafan betyder det? Nån som vet som kan förklara, för det känns inte riktigt som att det gynnar hyresmarknaden överhuvudtaget...
Det jag inte riktigt förstår är att man får byta bort nåt som man inte äger. Man har ju bara rätt att hyra lägenheten, eller? Är det konstigt? Finns det en logisk förklaring? Är jag bara bränd?
Förklara gärna!
Så hände det då. En tydlig repa i nya telefonens display. Jag retar mig lika mycket som vanligt när den senaste teknikprylens display första repa blivit till. Jävla skit, tänker jag, men försöker släppa det. Och det gör jag väl - om några år.
Jag trodde, allvarligt talat, att Stig Bergling var död. Men det var han tydligen inte, han är tydligen vänsterpartist.
Och förresten... De har grävt ner det äckelluktande nu. Puh.
Jag tycker att vi käkar och käkar och käkar, men hur det än är så har vi bara käkat frukost och middag.
Jag fattar inte vad som hände med lunchen.
Att vi käkade ett gäng bullar vid fyrasnåret räknas nog inte som lunch (inte i farmors bok iallafall).
Så nu, snart halv elva, känner jag mig hungrig som en varg. Så jag fjuttar ner två mackor i brödrosten, inser att jag inte måste äta två mackor bara för att jag skulle ha gjort det förr så jag slänger ena mackan (färdigrostad tyvärr).
Jag skäms att erkänna att jag nuförtiden förstår folk som räknar kalorier (eller points) på allting de petar i sig. Tyvärr är jag för lat. Jag behöver ett enklare knep. Typ, en macka till frukost, två mackor till lunch, två till middag. Jag inser att det inte blir så varierad kost men fatta vad lätträknat!
Snart kommer kpist och M & Ande. Ande och M har en bulle i ugnen och jag har bullar i ugnen. Najs.
Visst, det är repriser, repriser och repriser. Åsså morden här och morden där.
Det är ju kalas. Nu spelar jag in "Nakne kocken" och kollar den första säsongen för tredje gången (tror jag). Härligt.
Spelar in "The Pretender" på sexan oxå. Har väl sju - åtta avsnitt hittills, men har inte tittat på ett enda. Jag kollade när de gick femman för några (flera) år sen. Men nån gång kanske jag vill se dem, så de får stanna på hårddiskmojängen tills jag behöver utrymmet.
Näe, nu ska jag glo på "Elake kocken" (inspelat tidigare ikväll).
Åååh. Gick precis förbi Shanti (indisk restaurang i hörnet Gotlandsgatan - Katarina Bangata), som vi av nån obegriplig anledning aldrig hade varit på, förrän vi för nån månad sen kom på att vi aldrig hade varit där och precis just då kunde gå dit.
Nu har vi varit där. Flera gånger.
Gå dit ni med! (Men ni har säkert redan varit där...)
Det var nog ingen bra idé att ta med oron personifierad till spionutställningen på Armémuseet. Vi fick iofs se pickor å sånt. Men när det handlade om krig backade han. Jag förstår honom. Det är ju inte världens mest positivt laddade ord (eller företeelse) direkt...
Häromnatten visade nån tevekanal Karate Kid, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Då slog det mig två saker. Dels att jag hade glömt bort Elisabeth Shue, eller det hade jag inte för jag visste ju att hon var med i Karate Kid. Däremot hade jag glömt henne när jag valde min favorithollywoodskådissnygging för några månader sen.
Såg henne i en film för några kvällar sen: Mysterious Skin. Jag vet inte om det är en film jag skulle rekommendera någon att se direkt. Den var rätt »under huden«. Bläk.
Hursomhelst.
I Karate Kid spelas Bananaramas låt »Cruel Summer«. Fy fan vilken toppenlåt det är (eller iallafall var). Sällan har så halvsurt sjungande damer låtit så jävla sexiga och bra (... men videon är lite sådär).
Fan oxå. Jag har ju glömt att somrarna brukar förgyllas (?) av iskall (jolmig) cider (från Konsum). Får rätta till det imorrn.
Fast jag betar av måsten efter måsten så dyker det upp nya.
Måste 1: Fixa medicin
Nu fick jag höra: »Välkommen ni har ringt telefonnummer [telefonnumret]. Personen ni söker svarar inte. Tack och välkommen åter.« Nähä? Tur att telefonsvarare berättade det, det hade jag liksom inte märkt annars. Men varför kopplas jag inte tillbaka till växeln? Åååååh.
Måste 2: Fixa ny laddare till nya telefonen
Men det gör jag nog via e-post.
De har grävt ett stort hål i asfalten i hörnet Bjurholmsgatan - Gotlandsgatan, här på Södermalm i Stockholm. Jag har aldrig, ALDRIG någonsin känt en sån äcklig lukt tidigare. Och nu luktar det ändå inte lika vidrigt som när hålet var nygrävt (för några dagar sen). Bara så att ni vet, alltså...
Jag har fått ett uppdrag som blomvattnare. Aj då. Det brukar sluta med att nån blir besviken (... och det brukar inte vara jag).
Nu för tiden eller nuförtiden?
I alla fall eller iallafall?
Framför allt eller framförallt?
I hop eller ihop?
I sär eller isär?
Typiskt. Jag hade säkert fem till på lager, men fel lagringsmedia. (Hjärnan på en trött jävel.) Flera? Skriv ihop eller skriv isär?
Då tycker jag ändå att mycket smink oxå kan vara snyggt. Det är just kakmejk som känns sådär.
Fick låna lite filmer av E & T. Men jag undrar om jag kan sitta still (utan att ta ett bloggvarv) under en hel film... Tveksamt.
Nämen...
Vad är fel? Jag är jättetrött.
Kanske för att jag vill gå och lägga mig, så att jag kan läsa boken jag köpte.
Mm, jag vet, jag får göra det nu med om jag vill. Men just nu sitter jag bara här, i surfkoma.
Idag såg jag en väktare med riktigt grym hängröv. Med sånt häng där bak att man, om han inte hade haft pikétröjan nedstoppad i byxorna, skulle ha sett halva häcken (eller, ja, kalsongerna), minst. Vad spännande det vore att se honom springa efter en dumming, med brallorna som om han hade fått larm när han satt på skithuset.
Oj, blev det eller blev det inte syftningsfel nu? Jag tror att jag klarade mig med andan i halsen...
Ha ha! Nu har John Ajvide Lindqvists »Hanteringen av odöda« kommit som pocket. Köp(te) idag!
Missade jubileumet. Borde ju ha skrivit en hyllningspost till all världens hårdrock, så klart. Men nu missade jag det.
En av nackdelarna med att sova i ett rum som vetter mot gården nu på sommaren är att sova med öppet fönster. Visst, det är jätteskönt och helt klart nödvändigt för att få in lite syre i lägenheten. Men så var det det där.
Inte en sekund för tidigt, tänkte jag, och försökte tvätta bort bilden av en brunstig grisgubbe.Jag fattar det inte. Jag trodde att folk slutade blogga på somrarna. De flesta bloggar jag läser går för högtryck. När ska man hinna ut i solen? (Ha ha. Vad ger ni mig för den bortförklaringen?)
Lill-lördag = Lasagne och färdigköpt (beigt, jag vet) Caesar-sallad med härliga kalamata-oliver till. Åsså (lite) vitt vin till.
Näe, det här kommer inte att bli en matblogg och verkligen inte en receptblogg. Jag får prestationsångest när jag kommer till nischade bloggar. Jag vill blanda, högt och lågt. Mest lågt och ännu lägre, tror jag, såväl innehålls- som humörsmässigt. Men, »tack för idag, tack för en underbart vanlig dag«.
...och så mycket tid (än så länge) att göra allt på.
Om jag börjar nu behöver jag inte stressa överhuvudtaget.
Jag börjar med att fixa en god caffè latte (och slänga ut hälften av kaffet för att den minsta mokka* mocca-bryggarens packning är sönder).
* Tack finnkolingen för tipset.
Nioåringen kommer på att han vill spela Sims 2, nu när det är en jävla massa månader (eller kanske till och med nåt år?) sen han spelade det sist, och några färre månader sedan jag avinstallerade det.
Eftersom datorn inte är uppgraderad på ett par år så är hårddiskutrymmet begränsat (Ja ja, det kan ha att göra med allt junk som ligger där oxå, som jag ska rensa nån gång, nån gång när jag får tid och lust på samma gång.)
Nu hittade jag i alla fall skivorna, så nu installerar jag om spelet. Men tänk vad skönt det hade varit om jag inte hade avinstallerat skiten överhuvudtaget...
Precis nu inser jag att titeln borde vara hårdvara vs. hårdvara. Jag älskar stora hårddiskar och jag älskar dvd-brännare, men jag HATAR att leta efter cd- och dvd-media.
Fråga: Överhuvudtaget eller över huvud taget? Båda är godkända, men vad tycker ni ser snyggast ut? Jag är inte så förtjust i särskrivning men min gräns går ungefär vid ordet inatt. Idag och ikväll skriver jag utan att tveka. Men inatt. Njaeee... Det tycker jag nog inte att det heter. I natt, skriver jag. Än så länge. När särskrivarna flyttar fram sina posteringar ytterligare, då börjar jag med inatt oxå.
Två plattor utskurna. Nu middagsbrejk.
Vi ska käka nåt så trendigt som falukorv och makaroner.
Aldrig annars blir jag sugen mjölk till maten, eller knäckebröd. Men alltid till falisar och makkisar.
Från mattsvart till ljusgrått på ungefär en timme. Sen tänker jag att jag nog tänker fel, att jag inte kan tänka SÅ, för så ÄR det inte. Eller så kan DET i alla fall inte vara. Men nu stannar det på en mellangrå färg, eller kanske på en rätt fin ljusgrå ton.
Det blev nog kryptiskt men så får det bli. Det är mest en minnesanteckning ändå!
Ikväll förgyller Håkan Hellström Allsång (Allram gissar T9 att jag menar. Ja, varför inte...?!) på Skansen. Det var efter ett allsångsprogram jag gjorde en kovändning om min inställning till Håkan. Sen dess har jag alltid varit med honom, i stället för emot honom. Heja Håkan!, brukar jag säga när folk gnäller. Heja Håkan!
Märkte igår, när jag skulle fylla Andes lilla maskin med ljuv musik, att man i iTunes ser vilken färg iPod:en som är istoppad har (säkert olika ikoner för olika sorters iPod:ar oxå?). Jag trodde liksom att det var en liten vit ikon bara. Men inte då...
Jag som bara skulle skära bort lite limrester som vi lämnade den allra första nybörjargolvläggardagen. Slant lite (verkligen pisslite) med kniven och skar bort ett jack i en av de första plattorna vi limmat på plats. Kuken oxå!
Så nu har jag tjongat kniven under plattan och rivit och slitit och slutligen fått bort plattan. Nu ligger där ett jobbigt lager lim som på nåt sätt måste bort innan jag kan sätta dit en ny fräsch platta. Kanske bäst att jag karvar bort det limmet när jag är på lite bättre humör (och då är jag faktiskt inte arg alls, snarare lite uppgiven).
Att jag hade lagt sex utskurna bitar precis innan och karvat bort limrester från området bredvid fem av sex plattor är liksom mer eller mindre bortglömt just nu. (Jag borde ha torkat bort limmet direkt, men jag fattade inte att det var så jävla bråttom. Om jag hade gjort det skulle jag inte ha behövt göra bort mig och bli irriterad ikväll.)
Ja ja. Tappade lusten att lägga mer golv ikväll i alla fall. Nu ska jag dricka brunt guld, böla lite och sen lägga mig och gräma mig över att jag inte kunde ha varit ännu mer försiktig. Det kunde jag faktiskt ha varit.
Eller, jag börjar med att dricka brunt gult och sen får jag se var det landar...
Idag, i en affär på Söder, såg jag hon, den där tjejen som blev frk Sverige ett år för rätt många år sen och senare skådespelerska.
Jag kommer inte ihåg vad hon heter och jag är inte "riktigt hundra" på att det var hon. Hon som jag inte vet vad hon heter (inte än, men snart).
Hur som helst. Nu stod hon där och jag kände igen henne, som jag så ofta gör med kändisar av olika kaliber. Jag känner ju igen henne lite, kändes det som. Men varifrån? Sitter hon i Konsum-kassan? Har vi jobbat ihop för en massa år sen? Näe, jag vet inte, men vill gärna veta. En stund senare brukar jag alltid komma på att det var den eller den människan, oftast känd från teve.
Jag fattar inte att en gammal portkod kan sitta fast i minnet så.
Jag tror att koden byttes till en annan - MYCKET sämre - för typ ett år sedan. Ändå händer det fortfarande att jag trycker den gamla då och då. Den ligger så skönt kvar i minnet, antar jag.
Aaaj, min vänsterarm.
Jag anar att det har med golvläggningen att göra...
Ett kungarike för lite massage.
»Kan du lyssna på mitt hjärta, pappa?«
»Mm, är du orolig?«
»Lite. Låter det som det ska?«
Sätter örat mot hans bröst och lyssnar på hans hjärta.
»Det låter perfekt!«
»Får jag lyssna på ditt?«
»Mm, självklart.«
Han lyssnar på mitt hjärta.
»Låter det bra?«
»Mm. Du-dunk, du-dunk.«
»Mm, så låter ditt med. Precis som det ska.«
»Skönt!«
»Verkligen! Sov gott nu, gubben.«
Nästa gång jag hör kommentatorn småpilskt viska »Zizou« om Zidane kommer jag att kaskadkräkas på teven.
Jag som hade tänkt kolla på finalen i kväll. Just nu är jag inte alls intresserad. Jag tror att jag till och med kommer att nicka (ka-bom-tjoff) till om jag börjar kolla.
Såg förresten lite av intervjun med han, boten Anna-killen. Det enda roliga var ju namnet på tyska versionen, Das bot. Åsså var det bara på skoj...
Jag brukar inte dricka Cola med sugrör men har precis börjat göra det.
Så torstig som jag är så känns det faktiskt i magmusklerna när jag tar i från tårna för att dricka upp en och en halv liter Coca-Cola på kortast möjliga tid.
Jag vet inte om det säger mest om min törst, mina usla magmuskler eller min kosthållning. Avgör själva.
Idag började vi lägga köksgolvet.
Schackrutigt.
En del tycker säkert att det är uttjatat. Nioåringen tycker att det är Konsum. Jag tycker att det är kalas.
I alla fall ända tills det var dags att börja lägga det och hantverksnojan började mola i huvudet. Jag kan ju för fan inte lägga golv. Mrs tänkte nog ungefär likadant. Eller, näe, det gjorde hon nog inte, när jag tänker efter... Nåja. När det raka strecket var ritat och en halv liter lim låg påsmaskat på golvet var det dags att lägga plattorna efter det dragna, raka strecket. Nånstans halvvägs hade jag slirat iväg från det raka strecket (självklart måste jag ha lagt redan första plattan liiiiite snett) men inte alls så farligt. Andra raden gick förträffligt att lägga men sen...
Sen var det dags att börja kn... Nä, klura.
Det ritades fel och skars fel. Déjà vu? Sen skärpte vi oss och de få (men över min förväntan många) plattor som hanns med ritades, skars och lades med stor bravur.
Efter dagens värv hann jag till och med snacka bs med E & T och AW och få två underbara portioner putanesca-pasta.
Sent ikväll lade jag de sista sju plattorna som från och med imorgon vid lunchtid kommer att döljas av ugnen. 0:45 lade jag sista plattan för ikväll. Aj, mina armar.
Nu, ett bloggvarv och sen nanna kudden.
När tre makaroner ska köpa pizza nu för tiden kan det hända att två makkisar köper Briggen, med oxfilé och bearnaisesås.
90+ here I come!
Nu har jag suttit och rippat R2-D2 från den första Star Wars-filmen. Nu, när jag får sms, är det R2-D2 som kvittrar till. Så om ni sitter på bussen/tricken/pendeln och hör R2-D2 så kanske ni sitter i närheten av lilla mig.
Jag inser att det mycket väl kan vara nån annan Star Wars-tönt.
Fick gubbnojja tidigare i våras, så jag tog ur ringen i örat. Tänkte att det bara är gubbar som har ring i örat, typ Thåström- och Harrison Ford-gubbar.
Igår kväll fick jag för mig att nojjan var över och att ring i örat var lite »jag«, så jag skulle sätta in ringen igen. Det är en piercing-ring, så den är rätt fet.
Fan vad ont det gjorde. Men nu sitter den där igen. Tycker nog att skallen sitter lite rakare på axlarna idag än igår.
Läste i DN om sajten jobbjakt.
Blir man inte lite spyfärdig när man läser det?
Jag vet inte hur det är för er, men bland det sista jag vill se är ett ännu lägre belopp på lönespeccen...
Den nya nallen är på väg. Sen som jag är tänkte jag prova på en SE K750i. Tänkte köpa ett »större« minneskort sen oxå.
För jag hoppas - att i den bästa av världar - kunna härma Jonas.
Var i sjöstaden en sväng. Nu är det liv och rörelse där men jag får fortfarande nån obehaglig känsla när jag kollar på husen. Jag tänker på American Psycho-lägenheter. Jag tänker på Nio och en halv vecka. (Fan, jag vet inte hur jag gör 1/2-tecknet på Mac:en...)
Jag tänker med andra ord på sex och videovåld. Det har nog mer med mig att göra än själva området, antar jag.
Och jag vet, det är helt hjärndött att låtsas att sjöstaden är en spökstad. Snart är det säkert hetare än Götgatsbacken.
Tänkte precis säga till en tjej att vi skulle »fnula« över nånting, men sen skulle jag i stället säga att vi skulle »klura« på hur vi skulle lösa det. Ja, jag använder sådana töntiga ord i verkligheten.
I stället blev det: »Ja, vi får knu.... Eh... Vi får klura lite på det.«
Härligt.
Har problem med en snubbe på jobbet. Eller problem och problem. Jag har problem med att jag stör mig på honom. Allt har att göra med att han (tror att han) är lite lite bättre än de flesta av oss andra. Det är sånt jag stör mig på. Jag ser rött men låter mig hållas och lägger in några väl valda skämt på hans bekostnad när jag kan. Det är inte så ofta och skämten är rätt harmlösa, men han snörper lite skönt på munnen åt dem, så jag tror att de tar där de ska.
Jag ska ju inte vara så töntig att jag ska försöka tvåla till folk och störa mig på dem, men jag antar att det är mänskligt, väl?
Men oroa er inte. Hans ego tar ingen skada. Han är stålis brorsa...
Jag antar - eller snarare VET - att jag inte är ensam om att läsa på muggen.
Men att läsa på toan på jobbet? Det skulle jag aldrig komma på tanken att göra.
Jag utgår från att ni läser på dass hemma, men gör ni det på jobbet? (Och vågar ni i så fall outa det här? Ha ha!)
Anledningen till att jag frågar är att jag såg en snubbe (på jobbet, alltså) gå in på muggen för att - som vi kallar det - nöjesskita.
Det är förjävla bra att mygg inte trivs särskilt bra i storstan. En av många fördelar med att bo i stan.
Är hemma hos syrran och »vattnar katterna«.
Passade på att installera senaste messengern oxå. Är det ett övertramp, tycker ni?
Kanske ska passa på att slänga bort deras trådlösa jävla mus oxå? Den är totalt värdelös. Säger bara att katterna måste ha slarvat bort den. Det måste de ju gå på...?!
Ni kommer väl ihåg den gamla Ebba Grön-slagdängan 800º?
Det måste fan ha varit min arbetsplats de sjöng om.
Jag smälter...........
Förmiddag: Rutinmöte (inget spikas). Väntar förgäves på att katshing.se ska skicka min nya telefon. Käkade godis (i stället för mat).
Lunch: Kollade golv till köket.
Eftermiddag: Cola-tricket lyckades för andra gången i rad! Glad gubbe. Kaffepåfyllning.
Vad gör ni?
Det är ju hopplöst att komma ihåg att boka tvättid. Nu blir det inte tvättat förrän på lördag morgon. Då har jag ändå tänkt boka tvättid i över en vecka.
Det är synd att bokningstavlan inte förstår - eller i alla fall inte kan utföra själva bokningen - när jag väl tänker tanken.
Till och med bokning via Internet skulle vara bättre än det här.
Igår såg jag en tjej som hade nån slags »lustig« »gubbe« tatuerad på ena bröstet. Är det okej att titta på »brösten« då? Eller i alla fall på det tatuerade bröstet? Jag såg alltså inte vad hon hade för tatuering eftersom jag inte känner mig helt bekväm med att stå och glo på en för mig okänd kvinnas bröst, bara så där...
Så nu vill jag att nån som fattar grejen förklarar för mig. Har man en tatuering på tutten för att man vill se den i spegeln själv eller för att folk ska titta eller för lite av båda delarna?!
Varje gång jag hör Ratatas låt Jackie och textraden »det kanske låter banalt« kommer sjunger/tänker jag »det kanske låter banan«. Nu kommer ni oxå att göra det. Nä-nä-föh-nä-nä.
Pratade med en tjej vars anställning oxå överklagats.
Egentligen skulle vi ha fått reda på att tjänsterna överklagats redan när själva överklagandet kom in, och inte när beslutet redan var fattat. Då hade det kunnat bli lite spännande...
Det kanske är det sämsta jag kan göra just nu. Att lyssna på Spraydios åttitalskanal Piccadilly. Nu är det bara en massa gråtlåtar. (Det är så det känns i alla fall. Pinsamt nog.)
Storshoppade igår.
Köpte ett par brallor, en t-shirt, två hallmattor, två mattor till, lite godis och ett durkslag.
Det förra durkslaget »försvann« i samband med en olycka i tvättstugan och sedan dess har jag tänkt köpa ett nytt men glömt. Tio spänn på City Gross och gross* var bara förnamnet.
*Engelskt uppslagsord
gross
Svensk översättning
{i synnerhet amerikansk engelska} äcklig, snuskig (adjektiv)
22:00 SVT 1 Elake kocken - Se kocken Gordon Ramsay vara otrevlig.
00:00 TV 4 Kalla fötter - Nu behöver ni inte sova i natt heller...
Beträffande IKEA. Så här SKA det vara:
Fult väder = lång kö
Fint väder = kort kö
Nu gör alla före mig i kön fel, fel, fel... Ut i solen med er!
Idag måste det vara nån som har hällt sirap i klockan. Klockan är bara tre! Ni som är lediga kan byta ut ordet bara mot ordet redan.
Får spraya lite CRC 5-56 i klockan så att den rasslar på lite...
Jag tycker att det är en kanonidé att en barnbiljett bara kostar 15 kronor på Thåströms spelning i Tantolunden i slutet av juli. Tyvärr är nioåringen totalt ointresserad.
Synd. Det känns så mycket lättare att motivera 365 kronor för två personer än 350 kronor för en person.
Det här med möhippor.
Ni klär ut er bästis, det är en massa junk hon ska ha på sig och det är en massa saker hon ska göra, typ sälja kådisar/kyssar/etc. Sen går ni en bit ifrån den blivande bruden för att det är så jävla pinsamt att hon är utklädd med vad-man-nu-har-valt-för-utstyrsel och ser förjävlig ut. Mitt tips är att ni låter bli att klä ut henne överhuvudtaget om ni inte tycker att det är roligt (eller åtminstone låtsas att ni tycker att det är roligt). För hon ska i alla fall gifta sig. Ni är bara idioterna runtomkring. Den här gången. Nästa gång är det kanske ni som är utklädd, för det måste så klart gå hela varvet runt av nån jävla anledning.
Mitt tips är i stället att lära er av den late. Gör nåt roligt i stället. Nåt som hon tycker är roligt men kanske framför allt, nåt som ni tycker är roligt!
Det var hit jag siktade! Inte tillbaka till 90+.
Påminnelsen behövs nu när aptiten är tillbaka. (Men jag har inte börjat träna heller, så... det kan hända att väntan är förgäves hur som hur som helst.)
PS Nyss tänkte jag stava förgäves med j, alltså förjäves. Dags att stänga av vår (och nästa) generations dumburk (datorn) och kolla på farfars (S' farfar) generations dumburk (teven). Jag hinner till och med se slutet av Billy Elliot.
Klockan 22:00 visar trean Billy Elliot. Den måste du se om du inte har sett den. Om du bara har sett den en gång borde du se den igen.
Titeln travesterar - de uppmärksamma känner säkert igen det - de vanligaste tidningsrubrikerna när det handlar om ödesmatcher i VM.
Kolla imorrn om Svennis t.ex. (Nu håller jag tummarna för att rubriksättarna är lika fantasilösa imorrn oxå.)
Vi hann precis hem för att se att England losade. Stackars Svennis, Stackars Beckmanham.
Nu ska vi glo på en rulle har vi sagt. Mysigt. Star Wars om sonen får bestämma.
Inte ett bråk, så långt örat kan nå!
Kors i taket.
Hela undergolvet lagt.
I veckan som kommer ska jag skruva fast skiten och spackla en jävla massa.
Sen måste jag fråga om hjälp igen. När det är dags att lägga själva (över?)golvet, alltså.
Inlägg
Alla kommentarer
