krypningar

En tjej jag jobbade med -- och nu känns det som att jag redan har berättat det här, i så fall... skumma igenom -- berättade för mig en gång hur det brukade kännas som "krypningar i hjärnan" när hon drack kaffe. Precis som det kändes när hon "gått in i väggen", sade hon, "och inte klarade av någon stress... överhuvudtaget". Så hon slutade dricka kaffe.

Jag vet inte om det är den känslan hon menar, men jag känner ett pirr däruppe när jag dricker kaffe, men då -- om det är rätt dag och i den bästa av världar -- känns det som att allt, eller det mesta, eller åtminstone några saker, skulle kunna ordna sig igen.

Typ, JAG SER LJUSET, JONATAN! JAG SER LJUSET! (... för att nästa dag börja om på noll -- eller minus -- igen.)

Bara koffeinstinn, kanske? (Förresten, en av mina favvolåtar med Faith no more -- Caffeine.)