tomhet

Ibland är tomheten så jävla påtaglig. Ni vet när man vet hur man vill att nåt ska vara... och det inte är så. Verkligheten är på ett sätt som du inte kan ändra men kanske kunde ha påverkat (så att det inte blev som det har blivit) nån gång på istiden. Men ismassorna fyllde på med mer is utan att bry sig om det gamla, det som varit. Ismassan skiter fullständigt i hur jag mår. Jag känner mig tom och överkörd. Det är kallt och ensamt. Jag fryser och vill komma hem till det som en gång varit...