På måndagar brukar jag repa/spela musik men idag sitter jag som ni vet i karantän. Under kvällen har jag alltså kunnat följa hur det brukar se ut här hemma på måndagkvällarna (förutom att det var jag som lagade maten idag). Hittills har det pysslats (de gjorde en adventskalender av tändsticksaskar på Klister). Nu kollar tioåringen på Simpsons och mrs på Anna Pihl. Jag sitter och slösurfar men ska nog diska lite, tror jag.
Har varit seg som snor hela dagen, men framåt kvällen blev det SÅ mycket bättre.
Det flöt på hemma hos J-O till och med. Eller flöt och flöt... Jag spelade som en sopa, men det blev inga sura miner. (Inte ens från mig... Ha ha.)
J-O är gammal synthälskare och ÄNTLIGEN börjar han komma ihåg det ordentligt.
»Vi kanske ska ha lite synthar som puttrar och fräser och blippar och bloppar ändå...?!«
»Yes, yes, YES, Y-E-S!« (eller: Mm, det kanske vi ska... Om du tycker det?)
Ett glas vin skulle smaka finfint nu, men det har vi inte.
Ska hem till J-O och fixa med musikdatorn. Förr har det varit ett stressmoment att sitta och grotta ner sig i en dator som inte funkar.
Det är nog precis vad jag behöver. Det ska bli så jävla lugnande att se den stå och tugga (och skita fullständigt i mig).
Det är väl ungefär den graden av interaktion jag kan hantera idag.
Nu lämnade jag precis Sthlms södra med pendeln och kände att jag gärna skulle sitta och hinka kaffe vid min kolonistuga i Tanto (om jag hade nån, alltså), för det är en riktigt fin höstdag.
ps Fan, att de tre senaste Depeche Mode-plattorna inleds så högljutt.
J-O ringde och sade att de funderade på att köpa en ny dator, efter gårdagens datorhaveri.
Jag blir så jävla trött på mig själv, för i stället för att säga »BRA! DET VAR FANIMIG PÅ TIDEN«, säger jag »Njae, men vi klarar oss ju med den, OM den funkar«.
Så skulle jag behövar tänka för egen del oxå. Det gör jag aldrig.
När vi spelade in som bäst havererade inspelningsdatorn.
Dags att gå tillbaka till porta tänkte man...
Eller ta nya tag. En annan dag.
Okej. Nu har jag myspace:at lite. Man kan lägga vill kompisar där, så det har jag gjort. Fattar inte riktigt vad det betyder.
Hittills är vi kompisar med t.ex. Marit Bergman, Kajsa Grytt, Sonic Youth och Placebo.
Alltså, jag vet inte ens om det är nån i Placebo eller Sonic Youth som sitter där på »andra sidan«, eller om det är Kajsa och/eller Marit heller för den delen. Jag tror alltid att det är nån finnig kusin till nåns nåt.
Det kanske visar sig på nåt sätt.
Jag har inte riktigt fattat hur »stort« myspace var (och fortfarande är, antar jag). Jag gillar inte att vara sen med saker!
J-O och jag ska köpa en inspelningsmikrofon för sång. Vi har testat en för 3500 och en för 3600. Fan vet vilken som låter bäst. Ena gången låter den ena KLART bäst. Nästa gång låter den andra KUNGLIGT mycket bättre.
Så har vi löjlat oss mellan halv sex och vad nu klockan är nu...
Seriös man känner sig när man precis lika gärna skulle kunna låta:
1) morsan välja. Hon väljer lätt den man sparar en hundring om man köper.
2) mrs superkryp välja. Hon väljer den snyggaste (cleanaste, tror jag).
3) nioåringen välja. Han väljer den med flest switchar.
Det får nog bli ett tärningskast som avgör ändå!
Åtta och trettiosju, sju minuter försenad, släntrade nioåringen in i klassrummet för musik.
Nio släntrade jag in på jobbet, förjävligt nog utan medhavd kaffe latte.
Tio sitter jag och funderar på om dagen är slut snart.
Elva ska jag lämna tillbaka mikrofonerna vi provade igår men inte kommer att behålla någon av.
Efter fem ska Catherine och jag slå oss ut till IKEA och köpa täcken.
Halv nio ska vi käka en schysst middag på ett schysst hak.
Senare ska vi gå hem och få nioåringen hemlevererad (eller om han redan kommer att vara hemma då).
Har ni sett att en massa rockband ska spela på nån finlandsbåt? Fan, vilken ångest när man har spelat klart och vill åka hem och nanna kudden. Då är man ute på sjön...
Inte min påse alls. Inte för att vi är på G för en sån spelning direkt, men ändå.
Imorrn börjar så min hösttermin. Jag tror att jag kommer att unna mig sushi från Ki-mama och prova colaautomatstricket. (Jag tvivlar på att det lyckas... Jävla Coca-Cola!)
Har bränt senare delen av kvällen på TV 3-dokumentären och nu några minuter där vi har växlat mellan treans dokumentär och fyrans om folk som tänder på amputerade. Efter att ha sett de programmen är det lite svårare att tycka synd om sig själv, fast det många gånger kan kännas så lätt...
Den första delen av kvällen brände jag hemma hos J-O. Vi gjorde extreme låt-makeover med en gammal ratad låt. Det blev en bra grund, tror vi. Nu är det bara resten kvar, kan man lite mycket klämkäckt säga!
Fick en present av J-O idag. Hoppas att den funkar.
Repet gick jättebra. Vi drack kaffe, käkade äggmackor, knäppte hål i bältet (som Fiameknuff ska få pengar för), pratade om tatueringar och... Visst ja, vi spelade visst lite musik oxå.
Fick skjuts till stationen och lyssnade på två (felmixade) låtar.
Tåget kommer om en minut.
Det ska bli skönt att komma hem.
Idag har vi fibblat med musiken. Fibblat, fibblat och fibblat. Jag har gnällt. Både högt och lågt. Jag tycker att det är så jävla tråkigt. J-O tycker inte att det är tråkigt (om han slipper gnället), tror jag.
Jag tror att vi kommer att tycka annorlunda nästa gång vi ses, alltså gör vi det här i onödan.
Förresten, eftersom man kan göra saker i onödan borde man kunna göra saker i nödan (alltså ordagrant) oxå. Men det säger man ju aldrig. Dåligt. Det ska jag börja säga...
Vet inte hur jag ska palla med resten av dagen (fram till att jag får krypa ner under täcket och domna bort).
Funderar på att ställa in besöket i förorten för att jag har ångest men jag känner ångest inför att ringa och ställa in besöket oxå. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag tycker är jobbigast, att ringa och ställa in eller att bara tiga, åka dit (och försöka låtsas som att allt är lugnt).
Får dessutom ångest över känslan av att jag är dålig för att jag - om jag åker dit - inte stannar längre än jag gör, varje gång. Jag vet att jag inte kommer att stanna längre och jag vet att jag kommer att få dåligt samvete fast jag säger till honom (och mig) att jag inte kommer att ha dåligt samvete.
Om knappt två timmar måste jag ha bestämt mig.
Är så ovan att lämna hemmet, efter fyra dagar utan arbete, att jag glömde iPoden. Jag hade helt glömt bort att jag har en iPod. Var har jag nu lagt kameran... Rätt. Den glömdes oxå bort. Tur att grejerna jag behöver redan är hos J. L8r.
Jag drömde att vi skulle spela på nåt stort ställe, typ Skansen, och att jag skulle inleda första låten ute i publiken. Bara det känns konstigt i vaket tillstånd, för i verkligheten skulle jag ha satt mig på tvären direkt om nån försiktigt började "Jo, du sitter i pub...". Jag skulle fräsa "Glöm det!" och sen skulle vi sura ett tag. Hur som helst, jag började spela introt till låten "Humor" och så fort jag hade spelat de inledande ackorden började jag gå, sedan småspringa för att till sist rusa mot scenen för att hinna upp på scenen och fram till mikrofonen innan versen började. Till slut sprang jag så fort att jag sladdade i gruset (!) när jag försökte stanna. Allt gick åt helvete. Jag stod fortfarande nedanför scenkanten när sångversen började och försökte skrika sjunga så högt jag kunde med blicken upp mot mikrofonen, precis som om det skulle räcka...
När jag några minuter senare vaknade insåg jag att jag i drömmen hade glömt ett helt tema i låten. Om jag hade drömt låten rätt så skulle jag gott och väl hunnit upp till scenen. Ridå.
Nu har vi äntligen börjat spela in på "allvar". Det låter skitbra men mina tankar svävar bort mot nåt som känns viktigare just nu.
Inlägg
Alla kommentarer
