ljugpotta

Bloggtrams snott från Kulturbloggen som snott från... någonstans.

Fyra sanningar och en lögn. Vilken är lögnen?

1. Jag har blivit filmad av Staffan Hildebrand. Resultatet visades i teve.

2. Jag har inte lärt mig mitt telefonnummer till jobbet, fast jag har jobbat där i snart ett år.

3. Jag försökte lägga till förnamnet Draake i slutet av 80-talet men fick avslag.

4. Jag har sparat på pennor sedan jag var liten och har över tusen pennor.

5. Jag har gjort ett flertal skönhetsoperationer.

~o~

Gissa!

Förresten, mrs får inte gissa om hon nu ens hade tänkt göra det. Inte online i alla fall.

dagens pennskörd

På väg till t-banan inser jag att jag har för många pennor i fickan... igen.

klippning

Vilket jävla öde det är att gå till frisören.

Salong #1 är proppfull med väntande kunder och har en ordvits till namn och en prislista som är så liten att man i princip omöjligen kan läsa sig till att det kostar närmare femhundra spänn att fixa till vid öronen och i nacken.

Salong #2 är öde och heter ingenting med det står "frisör". Tyvärr syns ingen frisör till när man tittar in. Fördelen är att det bara kostar en hundring att bli klippt där. En nackdel är att det är svårt att bli klippt av någon som inte syns till. Den andra nackdelen, att de sannolikt klipper uselt behöver man ju turligt nog inte genomlida.

"slicka uppåt, sparka neråt"

Fredrik Reinfeldt satt precis i TV 4:s morgonteve och sade att de flesta svenskar inte vet vad optioner är överhuvudtaget. Det är säkert sant. Men de flesta av oss vet nog vad fem miljoner spänn är...

Carl Bildt tycker att det är "otillbörligt trams" att Ulrica Messing vill att han ska lova (eller nåt i den stilen) att de där stålarna inte kräver några framtida motprestationer. Varför kan han inte bara säga att han lovar? Jag tror att han är skitbra på de stora arenorna, men han är en jävel på att vara en översittare oxå, på de små arenorna.

Det är inte utan att jag kommer att tänka på Ebba Grön-låten Slicka uppåt, sparka neråt.

michael york

När jag var liten var jag helt stekt på science fiction-filmer. Pappa var tekniknörd (eller jag vet inte riktigt om han var det egentligen, det var nog kanske inte tekniken utan vad tekniken erbjöd som han var mest intresserad av, alltså att kunna se film hemma).

Jag, syrran och brorsan åkte ut till Märsta - från Huddinge - varannan helg. Jag vet att man kunde hyra filmer på flera ställen i Märsta, redan på den tiden, men mest kommer jag ihåg en liten kiorre som låg på torget (vad det nu heter). De hade ett litet flip-flop-album med filmtitlar som de hade inne. Utbudet var ganska begränsat, så på sommarlovet (när vi var hos pappa i typ en vecka i stöten) hade vi hyrt i princip varenda rulle i det där albumen. I alla fall alla filmer som jag fick se.

Jag brukade vilja hyra science fiction-filmer, typ Battlestar Galactica (med Lorne Greene från Bröderna Cartwright). Sedan kommer jag ihåg Logan's Run. Jag kommer så väl ihåg att jag tyckte att Michael York såg så - i brist på ett bättre ord - representabel ut. Jag vet inte ens riktigt vad jag vill ha sagt. Rollerball är en annan sån film som fick mig att älska science fiction.

Heja science fiction-filmer!

och

Heja pappa!

skumkantareller

Igår köpte jag en låda rosa skumkantareller på Martin Olsson. Nästan ett kilo var det från början. Ungefär hälften kvar idag... delat på tre.

Jag köpte lite hårda karameller oxå.

Ett och ett halvt kilo.

teori om kvinnobröst

Bild "utlånad" av Magnus. Tack.

När jag såg bilden och färgerna (och känslan av härligt sjuttiotal - för visst känns det som sjuttiotal?) i bilden och färgen på kvinnans bröst insåg jag någonting om mig själv.

Jag insåg att jag tycker att det mycket sexigare med mjölkvita bröst än bröst som är solarie-/solbrända. Jag tror att det beror på att jag tycker att det är mer spännande med bröst som inte visas för vem som helst. (Med tanke på att det i det här fallet handlar om en utvikningsbild inser jag att det är ett helt sjukt resonemang att prata om att de inte visats för vem som helst...)

Well, teori och teori är kanske att överdriva... men lite tuttsnack på lördagkvällen är inte helt fel det heller!

förhöjd puls

Efter några timmar bredvid mrs' mamma i hennes vardagsrum känner jag att jag har förhöjd puls. Jag vet inte hur många snabba och häftiga skräckinjagade inandningar jag har hört under eftermiddagen/kvällen men jag vet att min puls steg för varje gång.

Att glo på skräckfilm är rena avlappningsövningen om man jämför.

Läs mer om spektaklet här.

fin dag...

...tänkte jag skriva. Men det ser ju ut att vara den tristaste dagen i livet.

avdelningen "dream on"

Tänk om det är Nina Persson själv som sitter där nere och egogooglar och hittade min blogg om henne.

(Extrapoäng till dem som såg att jag använde en Depeche Mode-låttitel.)

äta eller ätas

I somras (våras/höstas?), efter att vi kollat på Titanic, diskuterade vi huruvida man är en sådan person som i nödsituationer skulle hjälpa andra eller om man tänker på sig själv i första hand.

Självklart vill man hellre vara värsta superhjälten än ett själviskt litet svin, men de flesta av oss har ingen aning. För så vanligt är det ju inte att man hamnar i situationer där man tvingas välja om någon annan ska räddas först eller om man nöjer sig med att sätta sig själv i säkerhet. Förhoppningsvis hamnar man inte det läget att man måste lära känna sitt sanna jag på det sättet, särskilt inte om det visar sig att man är en riktig Caledon 'Cal' Hockley-figur. (Nåja, han försökte ju få med sig Rose oxå, men...)

Jag kom att tänka på det i förrgår, när mrs berättade att hon läst i Amelia att det är rätt vanligt att män lämnar sina kvinnor, om kvinnan drabbas av en allvarlig sjukdom. (Svår mening att skriva utan att få syftningsfel...) Det är inte lika vanligt att kvinnor lämnar sina sjukdomsdrabbade män.

Nej, det är inte samma sak... men inte så jävla långt ifrån heller.

playdoh

Vad är det för en sjuk peddohjärna som här skapat en parfym som luktar playdoh?

borat

Hittills har jag litat på min instinkt att jag inte kommer att tycka att filmen är roligare än de bästa jag redan sett med Borat, men nu snackas det ännu mer än tidigare om filmen. De säger att den är sådär men sen garvar de. I och för sig vore det ju helt vrickat om de satt och berättade om de tråkiga scenerna.

Men att gå på bio och se den... Näe!

Inte The Holiday heller, tror jag, på bio alltså. Men Bond-filmen borde jag verkligen se på bio, tänkte jag, medan den går på största salongen. Men det gör den inte längre. Det tycker jag är dåligt. Ha ha.