Shit, vad glatt överraskad jag blev av »Superman returns«!
Brandon Routh hade ju till och med lite Christopher Reeve i sig. Jag kräver inte så mycket mer än så, tror jag. Jag behöver bara se Stålis flyga in i Metropolis för att applådera. Ha ha ha.
Men visst är märket för litet och/eller sitter lite för högt upp?!
Nu väntar jag bara på filmatiseringen av »Batman: The Dark Knight Returns«. (Inte bara det, så klart, men det OXÅ!)
Fy fan vad less jag är på bloggare som är så självgoda, som gnäller och gnäller och gnäller på andra och verkar trivas så jävla bra med sig själva.
Det är bara ett klick bort för att slippa läsa skräpet och ändå kan jag inte låta bli att läsa lite till. Jag tror jag försöker hitta nån uns av trevlighet hos dem, att det är det jag letar efter. Att de nånstans skriver, JAG SKÄMTAR JU BARA! LUGNA NER DIG, DU MEDELMÅTTIGE MAN SOM HAR DEN STORA ÄRAN ATT LÄSA MIN BLOGG! SKOJA BARA IGEN!, men det kommer aldrig. De är på det sättet, bara på det sättet och inget annat än på det sättet. I alla fall på bloggen.
Och jag då?
Jag hoppas innerligt att jag inte framstår som att jag är on top of the world. Med alla mina nojor och all min ångest så tvivlar jag på att ens någon stackars läskunnig kuf tycker att jag verkar må fina fisken och sparka på de icke simkunniga.
Men missförstå mig inte!
Jag älskar att läsa folk som gnäller, gnäller och gnäller oxå men bara om de inte tror (har en sån jargong på bloggen) att de är så jävla bäst själva. Glimten i ögat, alltså. Ska det vara så jävla svårt? Äh, jag vet inte. Det är väl det.
Nästa gång får jag väl klicka mig därifrån. Det här är ju skitjobbigt. De är dumma i huvet, klick, nu gick jag vidare i livet. Klick, alltså.
Och nej, det är ingen som brukar läsa här (och kommentera) som passar in på beskrivningen. (Tycker jag i alla fall!)
Ur Thåströms »Främling överallt«.
Han rökte röda Commerce utan
Hans far hade varit stins prins i Laholm
/../
Tioåringen och jag var och hälsade på kpist och V i hennes lgh i (typ) Högdalen. Syrran och I och M var oxå med. Jag fick tillfälle att prata lite geektalk med V. Nice. Vi käkade chokladtoppar, choklad och bullar. V fixade lite kaffe till honom och mig. De andra drack cola.
Sen tog S och jag tricken hem. Jag köpte en Studio på hemvägen. Tänkte att jag skulle läsa på lite om vad som gäller i inspelningsvärlden, om saker jag aldrig kommer att köpa ändå. Det räckte med en genombläddring på hemvägen för att se att det nog inte (heller) var nåt för mig.
Det här är (nääästan) precis den typen av bloggar jag brukar gnälla på, att det finns för många av alltså. Men, ja, ja, nu blev det så ändå...
Pratade med en kompis till mig, som jag pluggade med ett tag. Hon hade ett jobb på gång (eller det var kanske inte riktigt på gång, men hon kanske skulle få det (och jag tror att hon kommer att få det)).
Ett programmeringsjobb. Jag har läst en (hel) del programmering, men efter ett tag, eller snarare efter en viss gräns tog det stopp. Efter/över den gränsen fattar jag ingenting. Inte om man ska börja med nåt från början. Att gå in och fibbla och ändra nåt som nån annan har börjat med, det är jag rätt okej på, men med ett tomt dokument. Blankt. Då sitter jag bara där som ett fån.
SÅ-JÄVLA-IRRITERANDE!
Jag tycker att det känns jättejobbigt att behöva rycka ur mobilen från laddningen när jag ser att det bara måste handla om några minuter till, som den vill ladda upp sig, för att orka med några dagar.
Hur är det med batterier nu för tiden egentligen. Mår de sämre av att nästan laddas fulla eller skiter de i vilket?
Batman begins (för han har redan Batman return:at sig... för fjorton år sedan! Mm, den med Michelle Pfeiffer som Catwoman.), Superman returns... Jag tror jag blir knäpp. Nu har jag sagt Superman begins om Superman returns hela morgonen.
Varför kör de inte bara med nuffrer (siffror)?
Superman (- The Movie)Så självklart! Så vidare...
Superman II
Superman III
Superman IV
AlienMen nu. Begins, returns, begins, returns, etc.
Aliens
Alien³
(Sen slutade jag räkna/bry mig, men densistasenaste (förutom den med Predator, burr...) heter Alien: Resurrection)
Har varit seg som snor hela dagen, men framåt kvällen blev det SÅ mycket bättre.
Det flöt på hemma hos J-O till och med. Eller flöt och flöt... Jag spelade som en sopa, men det blev inga sura miner. (Inte ens från mig... Ha ha.)
J-O är gammal synthälskare och ÄNTLIGEN börjar han komma ihåg det ordentligt.
»Vi kanske ska ha lite synthar som puttrar och fräser och blippar och bloppar ändå...?!«
»Yes, yes, YES, Y-E-S!« (eller: Mm, det kanske vi ska... Om du tycker det?)
Ett glas vin skulle smaka finfint nu, men det har vi inte.
Jag har suttit alltför länge och försökt hitta lösningar på problem som nån annan människa sannolikt MÅSTE ha haft.
Förr tyckte jag till och med att det var kul. Nu vill jag att nån annan redan ska ha löst problemet och tala om för mig hur h*n gjorde.
~o~
Sitter fast på pendeln i Årstaberg (av alla ställen).
~o~
Hur svårt är det att hålla käften när de ska tala om hur länge jag måste stå såhär trångt...?!
~o~
Precis nu började jag spisa The Cure. Inte för att jag känner att jag måste, som jag skrev om för ett tag sen, utan för att jag fick lust. Jag ska inte börja med smetigt läppstift (börjar i så fall med ögonskugga och kajal)!
Läser i dagens Computer Sweden att Alf Svensson tycker att »en utbredd kopiering av filmer och musik innebär en utarmning av kvalitetskulturen och ett hot mot mångfalden«.
Kvar blir bara skräp, pornografi och våld.
Är inte det USA, perfekt beskrivet med bara tre ord? Är det inte dit vi strävar?
Igår läste jag på tevebloggen om teveserien »Heroes«.
Nu såg jag första avsnittet och jag är (så klart) asförtjust.
Jag tror inte att det är nåt för mrs, men jag är inte säker. Hon kanske skulle få chansen att ge det en chans innan jag ser resten av avsnitten som har, hrm, hittat sin väg hit.
Kunde egentligen ta sovmorgon, men var uppe vaknade när en halvslö tupp (höna, snarare), som inte är ledig den här veckan, gick upp.
Tioåringen bränner (läser, alltså) Spindelmannen efter Spindelmannen som vi hämtade på mammas vind.
Tänkte först skriva morsans, men sen kom jag på att jag tyckte »morsan« lät så hårt när jag var liten. Jag tyckte att det lät som barnen som sade morsan inte tyckte om sin mamma. Lustigt. Det är ju ändå bara ett ord.
Håller på och tänker på skrivtekniska detaljer så att jag blir knäpp, t.ex.:
att jag hatar kyla?
Mm, jag borde ha flyttat till nåt varmare land innan jag rotade mig (iofs rotar man sig väl från början om man har äldre syskon, mamma, pappa och kusiner och mysslingar och pysslingar redan när man föds?).
Äh, långfillingar får duga.
Det gick ju bra. Att indoktrinera tioåringen till att gilla Spindelmannen.
Nu sitter han här bredvid och läser om Peter Parkers svarta dräkt. Vi hittade inte alla nummer, tyvärr.
Tänkte skoja till det lite med logga och allt, men jag hinner inte sitta längre. Surt. Får sitta mer ikväll.
Dubbelsurt att Blogger dummar sig. Som om det inte räcker att jag dummar mig.
Snubben på piercingstället frågade hur läget var. »Jorå«, svarade jag. »Själv då?« »Sådär«, svarade han ärligt.
Konsum lite senare. Träffar rocksnubben som jag inte känner men som jag, av anledning jag förklarar strax, började hälsa på för några år sedan. (Han har barn i samma skola och vi mötte varandra flera gånger samma dag och till slut nickade vi ett hej. Senare förstod jag att jag nog kände igen honom från ett skivomslag. Nåja.)
Jag har hittills (i princip) bara nickat eller sagt ett hej, men idag skulle jag försöka mig på ett »läget då«? »Sådär...«, svarade han och kontrade med ett »själv då?« »Sådär...«
Ärlighet varar längst, va?!
Sånt här går jag igång på. Alltså min fascination väcks, som av ett brandlarm!
Fetus in fetu! Ewww!
SVT 1 Swordfish - Ha ha ha.
TV 3 A life less ordinary - Lite sådär...
Kanal 5 Mumien - återkomsten - [värmländsk dialekt] skôje'ru?
TV 6 Spider-Man - Bättre än jag kommer ihåg. S gillar den. (Tur det.)
Men Spooks-reprisen ska jag inte missa.
SVT 2 23.15
Folk som hittar till min blogg genom att söka efter bilder får nästan alltid läsa nån (halv)taskigt om dem jag har bild på, typ Carola, kungen och kommer-inte-på-nån-mer (ni vet vilken dag jag har). Dels är bilden snodd (förlåt!), dels står det nåt taskigt (he he!).
Det är nästan bara Martin Gore som klarar sig. ... och Dave Gahan så klart. (Kanske några till, till och med.)
Shit vilken skön vecka jag och tioåringen ska (försöka) ha nästa vecka. Han har höstlov och jag har semester. Jag vet att han kommer att säga att han vill softa så fort jag föreslår att vi ska gå ut, men nog ska vi försöka gå på bio. Minst en gång.
Ja just det, sovmorgnar oxå!
För några år sedan läste jag nånstans att en författare till en riktig klassiker...
Jamen ni ser! jag är hopplös idag...
Måste återkomma med vettig information senare.
Hur som helst.
Det jag skulle säga var bara att han debuterade som »riktig« författare vid 65 års ålder.
Kanske kan trösta om man, som jag, lider av töntig åldersnoja.
Eller oxå inte.
Skulle precis skriva om en scen i »den där« filmen, ni vet. Den filmen med han, vad heter han...? Näe, jag vill inte fråga! JAG VILL KOMMA PÅ SJÄLV!!!
Jag pratade nyss med en kollega som skulle se lite nya avsnitt av Lost.
Fan vad suktad jag blev. Regn och rusk utanför, Cola, chirre, ostisar, täcke och X antal (tre tror jag) avsnitt av Lost (och glömma den riktiga världen, kanske).
Well, maybe.
Är i krokarna av där min hyresvärd har sitt kontor. Kommer nog aldrig att glömma den overkliga känslan av att ha fått gå och kolla på en hyreslägenhet med förstahandskontrakt, efter hundra är i bostadskön. Alltså en där vi hade en rimlig chans att faktiskt få kontrakt alltså.
När vi kom in i lägenheten på visningen var den totalt övermöblerad. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den kändes liten (och den var liten), men det var klart att vi skulle ta den. Inget snack om saken.
Den är fortfarande liten, men fan vad mysig den är ändå.
(Får tänka på den som mysig. Ett värdeord som är bra att kunna ta till, när det egentligen passar bättre att kalla den liten och trång...)
Igår såg jag en snubbe som hade rid/blöjbrallorna på sig. Inte så snyggt. Sådana ska jag inte köpa.
Först: Jag kommer ihåg att jag hatade Harrison Fords frisyr när filmen kom.
En av mina favoritfilmer och kanske framför allt: En favoritfilm som jag aldrig orkar se igen. Jag har försökt ett gäng gånger men den är inte lika bra längre. Jag tror att det är för att jag har sett director's cut-versionen - och den är inte lika bra.
Fan. Insåg precis att jag (nääästan) alltid har samma jacka på mig. I stället för långärmat har jag en Adidasjacka. Folk kanske undrar om jag aldrig tvättar den. Jag kanske har värsta slumryktet... (Mm, jag är lite paranoid.)
Får köpa en till, fast en annan färg. En röd. Om jag hittar en. Om jag har råd.
Bloggosfärens paria: Korta meningar. I hate (egentligen), men det är så lätt att fastna i det.
Första gången jag såg The Matrix var det en nedtankad piratkopia jag såg,
I scenen där Neo träffar Trinity, på discot, dansade folk men ingen musik hördes. Det var en detalj som jag tyckte var härligt fräsch.
När jag såg filmen på bio några månader senare dånade det ut White Zombie (?) ur högtalarna, i bakgrunden. Stor besvikelse...
Hur som helst.
Om det inte var för att de efterföljande filmerna var på osunt dåliga skulle The Matrix vara en ännu bättre film än den redan är.
Vilken déjà vu-känsla jag fick nu. Har jag redan skrivit det här, här? Det har jag säkert. Dåligt av mig i så fall. Nåja.
En kille jag kände genom ett forum gjorde ett sånt kool javaskript. Sen gjorde jag om det lite. Då blev det såhär. Hi hi.
Nu kom jag på hur jag skulle kunna göra det ännu knasigare. (Om jag bara orkade.)
När jag var yngre hade jag nån slags spänningshuvudvärk var och varannan dag.
Nu för tiden kan jag känna efter - har jag inte lite huvudvärk idag? Näe... - dag efter dag, utan att ha huvudvärk.
Idag har jag huvudvärk. Det är ju inte så trevligt. Jag ser framför mig en kväll i tv-soffan med lite brunt guld på borden och en hyperenergisk tioåring i (den stängda) ögonvrån.
Nu har jag provat med lite koffein, mellankoffein. Nu är det bara mycket koffein kvar att testa.
No more lyssna på webbradio. Det snor för mycket »soppa« för nätverket. Måste ta med mig musik. Det är dött här.
När ska de ironiska (för jag hoppas innerst inne att de är ironiska) mustascherna försvinna från jordens yta?
Helskägg då? Visst, jag läste på bloggfrossa om skepparkrans (som ju så klart icke är att förakta), men annars tror jag inte på att så många tjejer tycker att det är hett med skägg. Jag tror att de ljuger.
För erkänn hur osannolikt det låter. Eller? Tänk er på sommaren... Gosa med en snubbe med värsta svettofejset. Vad är häftigt med det?!
Jorå, det finns ju så klart snubbar som passar perfa i en fräsig mustasch, men de är inte många. Just Erik Haag (bilden till vänster) passar bra i sin pappamusche, tycker jag. Men inte fan skulle ni väl vilja gosa in er i Chris Robinsons skäggtrut? (Det är säkert därför hon ville skilja sig, Kejtan (Hudson).)
Ljusbruna (inte beiga, ljusbruna!) stövlar ihop med ljusbrun skinnjacka är inte min favoritkombination. Det var inte jag som hade det på mig, alltså, men det är inte så snyggt, tycker jag.
Däremot mörkbruna höga stövlar med patina. Det är grejer det.
Eller svarta höga stövlar, så klart. Men det har jag ju sagt förut. Höga svarta är väl det enda som är bra med hösten över huvud taget...?! (Inte bara den här hösten, utan alla års höstar.)
~o~
Killen mitt emot mig sitter och spelar låtsastrummor på knäna. Det får mig att tänka på när jag gick i sjuan. Då satt jag och trummade på knäna och min kompis försökte få mig att sluta för att nån snygg tjej gick förbi. Jag fattade inte då, men är det inte bättre att kompisen (jag i det här fallet) är töntig, så att rätt kille är kool (och inte spelar trummor på knäna). Tycker tjejer att det är okool med killar som spelar trummor på knäna? Jag fattar ingenting, DET fattar jag.
~o~
Om a-ha fick göra om nånting i sin karriär, skulle de då ha raderat låten »Touchy« ur sitt annars så fina låtbibliotek (kommer inte på det rätta ordet. Grr...)?
Jag kan få vaccinera mig mot flunsa genom jobbet. Jag vet att det är för gamlingar och även om jag känner mig flera tusen år gammal så tillhör jag inte »rätt« åldersgrupp.
Läser att personer som får »allergiska problem av dunkuddar« inte ska vaccineras.
Varför? Tjongar de in dun i en...?!
Vi såg såg första timmen och tyckte väl att filmen var rätt kass.
Men i stället för att bara stänga av - det är litet hårt, tycker jag - såg vi resten av filmen på dubbel och/eller tredubbel hastighet. Vilket jävla skräp. Jag har i och för sig inte spelat spelet. Om man har det kanske den är jätte-jättebra (men jag tvivlar på det).
Jag har ett trumfkort i rockärmen om ångesten ändå brottar ner mig.
Jag har inte tagit till The Cure än.
~o~
Såg att Panini fått in senaste Empire. Dags för en Paninilurre. (Men näe, inte än, klockan är bara tjugo i nio...)
Jag vet inte om det heter det, men ni vet höga stövlar med nedvikt kant längst upp.
Känner mig som värsta lajvaren som tycker att det är snyggt. Tänker på gamla äventyrsfilmer ... men då var det snubbar som hade sådana stövlar. Nu är det tjejer.
Jämlikt!
Tycker att det är lika töntigt varje gång jag läser om »fildelning« som något olagligt. Det är ju inte direkt en liten detalj att det bara är upphovsrättsskyddade filer man inte får skicka hittan och dittan.
Jag inser att de flesta filer som folk är intresserade av att dela, eller snarare ta del av, är upphovsrättsskyddade. Men ändå.
Jag har inte käkat lunch än. Är inte sugen. Jo, på nåt gott att äta, men inte på att gå ut och köpa nåt. Inte förrän jag såg att en medarbetare hade en godispåse på sitt skrivbord.
Hmm. Bus Lunch eller godis?
Jag tycker att Peter Murphy är en av världens absolut bästa sångare, men när han och Trent Reznor (som har gjort låten) spelar Hurt är det ju så långt ifrån lika bra som Johnny Cashs version.
Jag menar - efter Johnny Cashs version är den dörren stängd. NINs version, visst. David Bowies version, jorås'att. Men näe, det behövs inga fler versioner av just den låten, grabbz. Nästa låt.
Snott från A grand day out.
51 p. Om jag har räknat rätt så måste jag ha ljugit, på nåt sätt. Men å andra sidan är det ju bara ett bs-test.
ÄNDRING: Det tog upp för mycket plats. Ni får lita på mig. Jag fick 51 poäng och det var bara blaj. Jag är värsta introverta killen. Tro mig på mitt ord.
Lördag (sånt jag inte redan har skrivit):
Mrs var och bowlade med ett av sina två tjejgäng, typ, igår. Jag och tioåringen passade på att slöa (precis som om vi inte skulle ha gjort det ändå). Vi käkade godis och spontanhälsadepå hos Ande och M&M. Jag bar omkring på lilla (duh!) M tills hon somnade. Nice.
Söndag:
Glömde säga att Robban Broberg var in och vände på Louie Louie. Ohoj! ... och Ane Brun. (Men hon var bara utanför.)
Jag sprang lite tidigare ikväll iväg och handlade kvällsmat på Wok Mee. Catherine brukar säga att en snubbe som jobbar där är så himla lik George Michael (och det är han). »Var det George Michael som lagade maten?«, undrade hon men tillade, »nä, det kan det ju inte vara. Han spelar ju på Globen ikväll« Ka-bom-tjoff.
Snart, när S har lagt sig ska jag och mrs se Silent Hill. Den är nog inte så bra...
Pust vad tjatig jag är med fetstil och kursiv överallt. Blä för mig. Det blir kanske bara råddigt (roddigt?) att läsa?
Käkade Fritz's Frukost på Louie Louie med E & T och Hell on Wheels-Åsa. Sedan gick jag med E & T till Lola.
Sen gick jag hem och nu har vi förberett för att syrran med familj ska komma hit och - fika.
Heter man Steffe ska man tydligen wrecka dyra bilar.
Tjock-Steffe och HM-Steffe.
Idag gick jag och tioåringen in på Pet Sounds. (Vi bor fem minuter därifrån.) Jag skulle bara se om the hade Touring the Angel-DVD:n (Mm, Depeche Mode, som vanligt).
Det hade de, för 259 kronor.
Jag får lite köpångest, till och med när jag köper nånting för 259 kronor. Det är ju hysteriskt.
(Det är inte så kontigt att jag undrar hur det skulle bli om jag lade »tjufem TUSEN« för en gitarr.)
Illustration: Vanja (Tack, förresten. Roligt!)
En man älgade precis förbi oss. Med stormsteg!
Jag blev trött bara av att se honom.
Nu, bara för att det är så lätt att göra digitala kopior av allting, har jag nästan allt i flerfaldiga upplagor. För om en cd/dvd går sönder finns samma junk på minst en cd/dvd till och sannolikt i någon av datorerna oxå.
Det är ju rubbat.
Jag har »bara« en 60 GBs och en 160 GB hårddisk i ena datorn och i iMacen tror jag att det bara är 80 GB.
Om jag slängde alla dubbletter skulle jag ha hur mycket fritt utrymme som helst.
Men tänk om det där pajar. Då är jag kokt (och stekt).
Pappa hade det inspelat på video men videobandet blev söndertuggat eller gick av eller nånting för hundra år sedan.
Hur svårt är det att ta den där tidningen och gå till kassan?
Jättesvårt!
Jag köpte en tv-spelstidning för några dagar sen. Nittio procent handlar om sånt jag inte bryr mig ett skit om. Dina bilder från tv-spel t.ex. Hallå?
Brukar köpa Empire ibland. Jag läser nog ungefär halva tidningen, resten bryr jag mig inte tillräckligt mycket om för att läsa.
Jag brukar köpa musiktidningar ibland. Läser om det som intresserar mig. Hoppar över det mesta junket om plipp-ploppmaskiner för en miljard, annat junk (för lika mycket stålar) läser jag om (fast jag inser att jag inte har råd).
Äh, jag skulle nog bara tala om att jag är en snåljåp...
Saxat från sweddbääähnks hemsida:
Hur uttalas Swedbank?
Enligt det fonetiska alfabetet ska namnet uttalas "sweddbænk". Det innebär att den första delen av namnet uttalas "swedd" och den andra delen "bank" ska ha engelskt uttal.
Vilket såsigt jävla namn!!!
Jag tänkte precis plocka upp iPoden och lyssna på - ni vet vad.
Tänker efter en gång till och inser att jag redan lyssnar på musik.
Antingen är jag fortfarande lite hög på det smärtstillande medlet jag fick hos doktorn precis eller oxå har jag lyssnat ytte pytte (har jag skrivit ytte pytte i en annan blogg precis?) för mycket på DM? Det kan vara en kombination.
Hoppas att arbetskamraterna blir glada när jag fnissar in på kontoret strax.
Minnesanteckning: Ta ledigt hela dagen om du ska få en koloskopi utförd på dig.
Så. Nu lämnar jag snart ämnet, men först ett koloskopiskämt:
Snart kommer vi ut på E4:an (sagt i början när det är krokigt).
Igår klafsade jeansen i backen.
Cheap Monday-jeansen jag har på mig idag krympte så mycket första tvätten att jag måste välja mellan att se ut som Magnus Härenstam i »Fem myror...« eller som vilken tonårskille som helst (i stockholm i alla fall), så att brallorna täcker ungefär halva baken, alltså.
Snyggt.
Men först:
Ingen mat för mig ikväll. Jag ska till farbror doktorn imorgon.
Jag får dricka »klara drycker«.
Räknas vin och bärz som klara drycker? Hö hö hö.
Jag fick nog precis ett nytt favoritgatunamn: Blåskäggsgränd i Södertälje (gränd räknas väl?)
Jag ska inte flytta dit men det låter mysigt att bo på (eller heter det i när det är en gränd?) Blåskäggsgränd.
Jag kommer inte »in« tillräckligt för att kunna kommentera på Beta Blogger, från mobilen alltså. Samma sida rasslar fram hela tiden.
Fan, vad retfullt.
Under en ganska lång period i mitt liv gjorde jag jobbiga saker direkt i stället för att skjuta upp det till en annan dag. Ja, kanske inte städning och sånt, tyvärr. Men att gå till doktorn. Om jag hade ont eller var orolig så bokade jag tid och gick och kollade vad det var för »skit«.
Imorgon ska jag göra en ganska trist undersökning. En undersökning som dessutom kräver en ganska trist förberedelse, typ "inte käka nån mat i kväll eller imorrn bitti"-tråkig.
Jag funderar fortfarande på om jag ska skjuta upp det en fjärde gång. I så fall måste jag ringa inom fyrtio minuter.
Jag läste att Emma hade läst att Dennis hade läst att Andreas ska donera sina organ.
Om alla de ska donera ska jag oxå donera. Jag hade ett kort i plånkan för 15 år sedan, men inte nu längre.
En f.d. kompis till mig hade ett donationskort i plånboken där han hade fyllt i lite.
Jag donerar mina organ
med undantag för: k u k e n
Jag kommer ihåg att jag fnissade lite åt det pubertala och åt hur de, som eventuellt skulle upptäcka hans donationsskort, skulle reagera när de såg vad de fick ta, om de behövde.
Nu såg jag att Catherine och Emma diskuterade att man kanske just ska donera så mycket som möjligt, kanske i synnerhet manslemmen (om man har någon, alltså). Hellre doktorn än likskändaren, kanske?!
Såg att Ms.Take har kategoriserat upp sin blogg. (Nåt som är nytt i Beta Blogger, alltså.)
Det blir en alldeles för enkel match för mig eftersom jag skriver om så få saker. Enkelt men lite pinsamt.
Mina kategorier:
Ni vet sådana där teveprogram där nån får springa in i en affär och plocka på sig så mycket som möjligt på kort tid?
Samma idé men byt ut affären mot ett par minuter i Depeche Modes studio så är jag feh-ruktans-värt intresserad. På det där bordet ser det ut att stå en hel del väldigt fin-fina grejer. Gitarren så klart.
Och...
Jag skulle nog försöka lyfta med mig båda herrarna på bilden oxå... Inte för att mysa, utan bara ha dem ändå, liksom.
Tittar precis på en affisch för filmen »Babel« med Brad Pitt. Braddan svar lutad mot en vägg, håller i en telefon och ser bedrövad ut.
Men först tittade jag på hans frisyr. Ful.
Jag funderar oxå på att ansöka om de där pengarna. Hur gör man?
Jag hade precis skrivit klart ett inlägg om att donera organ, publicerade det (trodde jag), men hamnade på inloggningssidan. Nu får jag börja kopiera allt innan jag publicerar. Det känns så Windows 3.1... (sur gubbe)
Så, ta nya tag eller skita i det?, det är frågan...
(CTRL + A, CTRL + C eller just nu äpple/kringla + A, äpple/kringa + C)
Hmm, 44 kanaler.
Kanske skulle ha låtit honom prata lite om månadskostnaden.
Comhem visar TCM gratis idag. (Hos oss i alla fall, kanske överallt?)
TCM kanske är precis vad jag behöver! Är det inte till och med en film, låt eller skiva som heter typ »Bla bla bla in technicolor«?! (Roligt om det är nåt asdåligt, så att jag får skämmas ihjäl för att jag refererar till nåt SÅ dåligt.)
De ringde precis och var på mig om att skaffa digitalteve. Jag känner mig jävligt skeptiskt till att ha allt i samma sladdar. Om telefonen är död så är Internet dött och ska då teven vara körd oxå? Vafan ska man då göra?, interagera med andra människor? Overkligt!
Han lät besviken. Jag lät honom prata på lite, lät honom sälja in det som en väldigt, väldigt bra idé och det var ju så mycket billigare. Han bjussade på både ettor och nollor.
Men, det var ju så sant, om nåt kraschar så kraschar allt. Nu kan jag åtminstone glo på burken om Internet och telefonen dör. Eller för all del surfa och tjabba i telefon om teven har problem.
Såg »V for Vendetta« häromdagen. Den var klart bättre än jag trodde att den skulle vara.
Men det här med V för Vendetta. Vad är det för jävla översättning? När blev den direktöversättningen okej? Det är väl likadant med de där deckarna som går igenom alfabetet, »A for Alibi« blir »A för Alibi«.
Heter det inte »som i« på svenska?
Som när man säger »Våt, inte båt, alltså V som i Vera, inte B som i banan«. Typ. Ha ha.
Nu är jag nog bara dum i huvet, va...?!
Jag blir fortfarande löjligt förtjust när jag ser (mer eller mindre) vilda djur ute i »samhället«. Typ ett rådjur i Hökmossen i somras eller, som nu, ett gäng kaniner i Stuvsta (de hör ju hemma i Solna).
Förr har jag till och med tyckt att det var lite lyckoframkallande. Så långt vill jag absolut inte sträcka mig nu för tiden, men jag kan ändå inte låta bli att ropa »tjena, vad gör ni på den här sidan stan?«, till kaninerna. Inget svar.
»Nähä, skit i det då.«
Nick Cave vrålar »I'll be your Loverman!« på Spraydio.
Jag blir sugen på att se »Himmel över Berlin« igen.
Men det är väl inte heller nån riktig feel good-rulle, va?
Nä, får nog hyra några gamla Meg Ryan-filmer i stället. De där hon får Tom Hanks i slutet (eller om det är han som får henne eller de som får varandra?)!
Det känns som att jag käkar olika sorters mackor till lunch varje dag.
Det kan man väl inte göra heller...
Men det enda jag är sugen på just nu är en ciabatta med salami och västerbottenost från Panini. Det eller inget alltså. Fruktkorgarna har inte fyllts på. I så fall hade det lätt blivit en bananlunch. Urk.
Vi såg Vi barn från Bahnhof Zoo igår. Jag hade glömt vilken feel good-film det är. Alltså inte.
Mrs sade att David Bowies »Heroes« är världen bästa låt.
Mm, så klart att det är!
Tog inte den här helgen slut alldeles för tidigt/fort/snabbt?
Jag fick så jag teg angående datorn förresten. Dels höll jag på att wrecka processorn men hade lite, lite tur och klarade »mig«, dels blev vår hårddisk uppfuckad av nån anledning som jag får reda ut imorrn.
Nu måste jag se nån film för att bli på bättre humör. Vettefaan om det hjälper, dock.
Ska hem till J-O och fixa med musikdatorn. Förr har det varit ett stressmoment att sitta och grotta ner sig i en dator som inte funkar.
Det är nog precis vad jag behöver. Det ska bli så jävla lugnande att se den stå och tugga (och skita fullständigt i mig).
Det är väl ungefär den graden av interaktion jag kan hantera idag.
Nu lämnade jag precis Sthlms södra med pendeln och kände att jag gärna skulle sitta och hinka kaffe vid min kolonistuga i Tanto (om jag hade nån, alltså), för det är en riktigt fin höstdag.
ps Fan, att de tre senaste Depeche Mode-plattorna inleds så högljutt.
Köpte sushi på Hattori sushi devil efter tips från Biggis.
A S G O T T !
Men (eller och eller stort N i några), några av bitarna var beströdde med yttepytte saffran (gott om man gillar saffran men jag har dåliga erfarenheter av saffran i mat, så jag gillar bara saffran i lussekatter, hrm, saffransbullar), vilket fick mig att känna julkänsla. Förr skulle jag ha jublat högt över att känna att julen »snart« är här men nu känns det mest jobbigt.
Så nu har jag två månader och tio dagar på mig att få den rätta julstämningen att infinna sig.
ps. Börjar tröttna på gåsfötterna. Kanske borde sluta med dem...?! Pretto men gulligt men jobbigt men finare men, etc.
SVT 2
13:10 Först & sist
Se när Peter Stormare försöker (inte kan låta bli?) att prata låtsasnorska (Jag antar att han försöker prata norska.) i »Först & sist«. Vi satt och vred oss obekvämt i soffan när det gick för några kvällar sedan.
När jag försökte få till ett ja-a i förra bloggen kom jag att tänka på hur ofta delar av ord i American Psycho skrivs med kursiva bokstäver. För att visa betoningen av hur vissa ord sägs. Iochförsig vet jag inte om jag borde skriva jaa eller jaa. Syns det ens att det är kursivt? Eller är det bättre att skriva ja-a? Eller räcker jaa?
Nu hittar jag inte boken så att jag kan ge exempel på kursiverandet. Surt.
Men ändå...
Innan tankebanorna blir för oljiga, som de blev när jag skrev om mm-hm:andet (och apropå det såg jag att Sandra skriver »mhm« och inte »mm-hm«, och det fungerar ju oxå mycket bra).
Tillbaka till ämnet.
Namnet Eli, i John Ajvide Lindqvists »Låt den rätte komma in«. Hur fan uttalas Eli? Mm, man får ju i princip veta hur det uttalas men det tar ju ett bra tag. Om det stod Eli som det rimligen (väl?) borde uttalas, skulle man ju inte behöva grubbla över det. (Om nu nån mer än jag grubblar över sådana saker. För mig spelar det stor roll för hur bra flyt jag har när jag läser, om jag funderar över sådana saker.)
Jag tycker att det är rätt så snitsigt, jag, med enstaka kursiva bokstäver i ord, för att förtydliga uttalet.
Eller oxå är jag bara kär i Bret Easton Ellis. (Töntigt dessutom, eftersom jag bara har läst Glamorama och American Psycho. Jag ska så klart läsa de andra böckerna, men jag säger inte när...)
MMS-svaren på frågor funkar, E-postkrönikor funkar väl (men inte får de väl stålar, e-krönikörerna?) men vimmelbilder av »svenssons«...?! En sida med sånt, för vem?
Är det nån mer än de själva och deras släktingar som tycker att det är intressant att Svenne Banan var och svinade där eller där?
Nu tänker jag säkert fel igen.
För om alla vilda ungdomar läser Punkt SE för att se om just deras svineri hamnade på bild idag, jaa, då går nog tidningarna åt, varje dag.
Det är nåt med Ralph Carlsson. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag tyckte om Sleepwalker, men Ralph var bra. I Hans och hennes var han säkert oxå bra.
Eller kommer jag ihåg fel? Är han en sån snubbe som jag »går på«? Att jag bara minns honom i efterhand som bra, alltså.
Fan vet.
Hur som helst.
Jag vet att han var skitbra som råtta i Dieselråttor och Sjömansmöss.
Sleepwalker börjar om en halvtimme på femman om ni har tråkigt. Skriv här om den (och han) var bra eller om jag är dum i huvet.
Kom att tänka på en snubbe som antagligen var försenad till ett möte av något slag. Jag stod mitt emot honom på tuben och hör honom säga »jag är på Åhléns nu«.
Förvisso var vi på väg in till T-centralen men än så länge kör inte tunnelbanan upp för rulltrappan och in på Ålle.
Jag, som har "Tourettes syndrom light" var tvungen att bita mig i tungan för att inte ropa att »han ljuger! Han e på tricken!« rakt ut i vagnen.
Försöker mejla bilder till flickr som sen ska postas här. Det går inte så bra. Men snart rasslar det väl in ett gäng bilder. Det borde det göra.
Hej! Jag heter Superkryp och jag älskar matprogram.
Nu har jag till och med blivit tillräckligt jag-vet-inte-vad för att glo på Solens mat oxå. (Blev sugen på att brassa spagge kvart i nio ikväll...)
Mat-Tina. Idag kom Ernst (ni vet) och hälsade på. Han säger »hej tjejen«, kramar om henne och ser så fruktansvärt (och genuint) glad ut. Han verkade älska maten (som om nån blir förvånad) och jag blir faktiskt lite avundsjuk. Avis på att vara sådär jävla glad som han verkar vara. Älska livet, liksom. Allt är hej och kul och bra.
Förutom att jag så klart inte skulle bli tillfrågad, skulle jag aldrig kunna ställa upp sådär. Inte solo. Särskilt inte nu. Det är nästan nåt sjukt över att kunna bjussa på sig själv sådär. Eller är det tvärtom så att det är sjukt att inte kunna och/eller vilja göra det?
Den välbeprövade duoprylen KANSKE skulle passa mig. Att alltid ha nån att luta sig emot »när det blåser kallt«. Det låter tryggare.
Som Filip och Fredrik. Eller säger man Fredrik och Filip? Som Trazan och Banarne, Magnus och Brasse, Hasse å Tage.
Bara ett problem: Vem vem bestämmer vilket namn som ska stå/sägas först?! Lika bra att bestämma det först.
En kollega berättade - jag frågade så jag får skylla mig själv - att hennes snubbe inte har ett sexpack (tvättbräda, rutor på magen ni vet). Han har åttpack.
Och där satt jag och käkade bullar. Gott.
Började redan under andra avsnittet få lite bevvan-känsla. Det kan fan inte vara ett gott betyg.
Nästa Johnny Depp, min rumpa!
(Inte för att jag inte ska kolla nästa avsnitt, men ändå.)
Mrs och jag pratade om Kate Hudson, apropå »Almost Famous«.
»Är Kurtan* hennes farsa?«, frågade Catherine.
»Mm, Kurt Hudson...«
...
* (Kurt Russell alltså.)
ps. Bilden är snodd från imdb.
Joråmens'att, jag ingår i firrens entourage. Den kommentaren måste ju lätt räknas, eller hur?!
Jag såg att Camilla Läckberg har lagt ut början av nya boken »Tyskungen«. Modigt. För precis som man kan tänka sig är det några som har förslag på ändringar av meningsuppbyggnaden. (Med baktanken att stå med som medförfattare då, eller?)
Turligt nog sköter entouraget sitt jobb och trackar en tjej, som kom med förslag till ändringar, för att hon skriver askakkig svenska på sin blogg. SO THERE!
Skämmigt att jag tyckte att det var lite kool att Mark Wahlberg gick förbi med sitt entourage i första avsnittet.
Visst skulle den svenska varianten heta »ryggdunkarna«?!
Jag hade tänkt läsa Isobels blogginlägg om nya kulturministern. Jag tycker att det är intressant, men guuu vilken tid det tar att sätta sig in i politik.
Jag tycker att det på ett sätt är aslöjligt att de kollar upp att hon inte har betalat tv-licensen som hon ska. Men på ett sätt är det väl lite vidrigt ändå? Oavsett vad man tycker om tv-licensen i sig, alltså.
Det håller inte med »det kan bero på alla omständigheter när jag flyttat in och ut ur landet«. Yeah, right. Nonchalans, det är vad det kan bero på, precis som med cyklister som cyklar mot rött.
Det kanske finns en anledning till att det heter att man ska »föregå med gott exempel« och inte »eftergå med gott exempel«. Att försöka göra rätt för sig i efterhand är väl trams ändå?
I och för sig förstår man ju om hon aldrig har sett »reklamen« för att betala tv-licens om hon bara kollade på tysk public service. Kör de med tv-licens i Tyskland? Har Aftonbladet kollat om hon betalar tysk licens...? Hö hö.
Folk som säger gåggel om Google, säger de kåll i stället för cool (eller kool) och fåll i stället för fool, tåll i stället för tool, etc., oxå? (Varför man nu skulle använda dessa ord överhuvudtaget förstår jag inte, men nu är det ju på låtsas!)
Eller är det för att google och goggles är två ord som liknar varandra så otroligt mycket? Det är ju bara två små streck som skiljer orden åt...
Är det för att jag har blivit äldre, eller kommer superhjältefilmerna aldrig upp i samma nivå som (Tim Burtons) Batman och Superman (den första med Christopher Reeve alltså)?
Visst, X-menfilmerna är klart okej och så klart spindelmannenfilmerna oxå. Batman Begins var ju oxå riktigt bra. Men man sitter ändå inte och gapar. Eller gör ni det?
Jag var råtaggad inför Batman Begins och ville verkligen att det skulle sparka alla mina gamla favvofilmer på ballarna. Men gjorde den det?
Näe, det gjorde den inte. Inte riktigt. Den var ju bra (så klart), men inte så--jävla--bra som jag ville att den skulle vara (alltså så bra den borde vara) med tanke på regissör, skådespelare, etc. Jag tror att det beror på att Memento var så sjukt bra och att mina förhoppningar därför var skyhöga.
Hmm. Vad tänkte jag mer på...?! Jo.
Första Spider-Man hade nästan allt det där. När Peter Parker står framför spegeln och gillar sina nya muckler till exempel.
Mitt problem med Spider-Man var att jag var tvungen att tänka bort det trista i att jag hade väntat i hela mitt vuxna liv på en Spindelmannenfilm. En film där jag hade föreställt mig Michael Biehn (hjälten i Terminator, ni vet, min favvobirollskille) som Peter Parker, i en huvudroll han så väl förtjänat att få göra! Och, mm, en James Cameron-film, tänkte jag, så klart...
Å andra sidan var jag en av spånskallarna som tyckte att Pierce Brosnan skulle bli en underbar James Bond. (Remington Steele var ju jääättebra.) Det kanske han blev, det vet jag inte riktigt. Jag ville nog hellre ha kvar kakan (jag delade den säkert ändå med flera miljoner andra som tänkte så när Remington Steele gick...) än käka upp den, i det fallet.
Precis samma sak råkar nu min bästis Elvis ut för, med Daniel Craig. Undrar om hon kommer tycka lika bra om honom när han verkligen blir (ännu mer) allmän egendom. Knappast! Nä nä föh nä nä!
Kom jag fram till nåt? Näe, jag gjorde väl inte det?
ps. Jag inser att jag inte har länkat till allt junk som jag borde. Eller oxå är det lite väl mycket länkar redan nu.
Tänkte posta en liten grej och tänkte sno en bild från imdb. Det är jättefult och dåligt, men ändå.
Men nu får jag det inte att funka. Jag vet att de trixar lite, men jag kan oxå trixa lite, så det brukar inte vara nån fara. Problemet är att det springer in folk här hela tiden. Så nyss satt jag med en jättefin stålis-bild över hela skärmen och försökte se ut som att jag var sysselsatt med vanliga kontorsgöromål. Det var lite smått omöjligt.
Elton Johns låt, som jag aldrig hade brytt mig om om den inte var med i bussscenen i »Almost Famous«.
Nu känns låten grym ... och jag blev sugen på att se filmen igen.
Scenen från filmen.
J-O ringde och sade att de funderade på att köpa en ny dator, efter gårdagens datorhaveri.
Jag blir så jävla trött på mig själv, för i stället för att säga »BRA! DET VAR FANIMIG PÅ TIDEN«, säger jag »Njae, men vi klarar oss ju med den, OM den funkar«.
Så skulle jag behövar tänka för egen del oxå. Det gör jag aldrig.
Igår skakade hustrun av sin vinterjacka, både i hopp om att det skulle ramla ur hundralappar ur fickorna och för att göra eventuella övervintrande småkryp hemlösa.
I morse gjorde jag detsamma. (Jag tror dessvärre att Lucas hittade nåt att tugga på.) Jag hittade 18 kr och 50 ör. De åkte ner i Wii-spargrisen.
När vi spelade in som bäst havererade inspelningsdatorn.
Dags att gå tillbaka till porta tänkte man...
Eller ta nya tag. En annan dag.
Såg att fotbolls-Freddie hade MYCKET kortare stubb än jag har. Fan, är det nästan rakat det ska vara...?!
Så kort har jag bara haft en gång.
Jag som e frusen och allt. Får sussa med mössa.
Sonen och mrs ska ut på jakt efter nåt beggat tv-spel i eftermiddag. Jag frågade tioåringen i morse om han hade tänkt på nån särskild affär. Näe, det hade han inte gjort.
»Tror du att mamma vet några? Jag kommer inte på så många.«
»Måste du alltid tjafsa?«
»Jag vet bara att mamma hade tänkt att ni skulle gå direkt efter plugget och jag tror inte att hon vet så många affärer bara...«
Hur som helst.
TV-spelsbörsen mitt emot Åhléns, Spelbiten på Ölandsgatan och det där stället i Gallerian är de enda jag kommer på just nu som ens har beggade spel. Men det kanske finns hur många ställen som helst...?!
Fyllde den sista disken i bänkdiskmaskinen.
Plockade fram en disktablett (där varje disktablett ligger i en liten påse), öppnade köksskåpet och tog fram sop-påsen (Kommer inte ens på om det är rätt ord...?). Öppnade sedan påsen som disktabletten ligger i och droppade disktabletten rätt ner i sop-påsen.
Mm. Helt riktigt. Tabletten skulle läggas i diskmaskinen och omslagsplasten skulle slängas i soporna. Jag kom på det efter ett litet tag.
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska skriva »najs« eller »nice«, »brejk« eller »break«, etc.
Om jag nu nödvändigtvis ska slänga in enstaka engelska ord överhuvudtaget, alltså.
Och det har jag ju bestämt att jag ska, som ni märker. Ibland hela meningar, men det gör ju alla. Precis alla!
Det får bli som med allt annat: Lite si och så.
angående hans milda depression. Blä för depression. Såväl diagnostiserade som odiagnostiserade depressioner (eller det kanske inte får kallas depression då?, det kanske blir nån slags patentintrång...).
Väl där läste jag Emmas kommentar om gynekologen som kände igen henne från teve.
Vet inte om det hade klassats som värre (jag tror inte det), men det hade inte känts så jättehemma om min doktor, som skulle utföra koloskopin på mig, skulle ha känt igen mig. I de lägena känns det rätt nice att vara anonym.
Iofs vet jag att jag inte behöver vara helt anonym. Första gången »jag« gjorde en sån (tråkig) undersökning och såg att man såg det hela på en teveskärm, tänkte jag. Åh, det här skulle Catherine ha sett!
Jag har inte sett nåt avsnitt av repriserna. Ändå kommer jag ihåg hur mycket jag älskade (well, tyckte om) det när det gick förut.
Kommer särskilt ihåg det avsnittet som gick när jag och mrs var däckade av magsjuka. Det handlade om en kvinna som red. Grämer mig fortfarande över att jag inte kunde hänga med i handlingen.
Varje gång jag loggar in till Bloggers Dashboard tänker jag för mig själv:
Hidden in the dashboard
The unseen mechanized eye
Under surveillance /.../
Sen kommer jag aldrig ihåg mer.
Bauhaus låt »The Spy in the Cab«.
~o~
Snålvarianten för lyssning. Klicka här.
~o~
The Spy In The Cab
Hidden in the dashboard
The unseen mechanized eye
Under surveillance
The road is full of cats eyes
It's sick function to pry
The spy in the cab.
Coldly observing Callously reserving
A drivers time
Automated autonomy
Playing on his mind
The spy in the cab.
The spy in the cab.
An eye for an eye
A spy for an eye
An eye for an eye
A spy for a spy.
A twenty four hour unblinking watch
Installed to pry
Installed to cop
The spy in the cab.
The spy in the cab.
The spy in the cab.
I spy with my little eye spy with my little I spy with my
Little eye spy with my little I spy ..... spy ..... spy.
Jag ska hänga med ungarna (S + M, som vi barnvaktar i helgen) på »På andra sidan häcken« (Why, oh, why valde de inte »Bilar« i stället?).
Helt storstilat erbjöd mrs mig att få göra vad jag ville, så kunde hon ta med ungarna på bio. Men eftersom jag vet att hon gillar att få lite egen tid, och jag vet att hon behöver det särskilt mycket nu, så sade jag att det var okej för mig att hänga med dem. För det är det verkligen.
»Då kan ju jag se en annan film.«
»Eh. Mm.«
Jepp, jag vet. Hon vet. Men hon ska gå ändå.
World Trade Center, here she comes.
Foto: Elvis
Jag har en Swatch-klocka som, om min dåvarande flickvän inte strippat den, (enligt mrs' (f.d.?) kompis C som hade koll på Swatch-klockor i början av nittiotalet) skulle ha kunnat säljas till samlare i början av nittiotalet. Fuck dat. Nu ligger den (nog) i en av tioåringens leksakslådor. Eller oxå i skräplådan i köket.
Fan, nu snärjer jag in mig i för många parenteser igen. Enligt Svenska skrivregler ska man ikke använda parentes inuti parentes. Jag gillar inte den skrivregeln. Inte alls.
Ja ja.
Oftast blir jag bara besviken när jag ser gamla bilder, för helvete vad ful och trist jag har sett ut genom åren. Men ibland kan det faktiskt vara roligt att se gamla bilder.
Jag blir sugen på att ha svart hår igen. Jag tycker att det är jätteroligt med svart hår. Svart stubb däremot... Njae.
Ridbyxor har jag oxå på bilden. Inte för att det syns, men jag har det. Askool, tyckte jag då. Askool (men tveksam till om jag skulle känna mig hemma med ett par ridbrallor på mig nu), tycker jag nu. Då menar jag alltså riktiga arméridbrallor.
Observera oxå att jag har klockan på höger arm. Bara en töntig fix idé. Jag hade glömt att jag höll på att fjanta mig med att inte veta om jag skulle ha klockan på vänster eller höger arm. Jag försökte vara excentrisk, men i verkligheten var jag bara töntig. Så klart. Och så lite gullig.
Nu en fredagkvällskaffelatte (fast det är emot alla kaffekonventioner i världen).
Jag kommer nog ändå, till slut - när fan nu det är - köpa en Gretsch-gitarr. En sån spygrön, som Catherine tycker att jag är totalt bränd som ens vill (ens under dödshot skulle kunna tänka mig att) köpa. En sån som Martin Gore har alltså (fast jag skulle köpa en med svajarm).
När jag ser mig själv med en sån i famnen känner jag mig lite lugnare.
Substitut för gosedjur? Mm, säkerligen.
Tittar på alla papper på skrivbordet. Försöker komma på vad jag gör här överhuvudtaget.
Jag kommer inte riktigt på vad jag gör ska göra.
Går härifrån om tjugofem minuter. Tills dess ska skrivbordet vara rent (typ).
Jag tittar lite oroligt på papperskorgen men den säger inte »okej, jag tar hand om det«. Den är tyst. Det är både bra och dåligt på samma gång.
BRÖÖÖÖÖL!
På jobbet stängs klimatanläggningen av klockan 17:00. Jag kanske ska börja jobba natt i stället? Vad lugnt och skönt!
Vi såg House (från i tisdags) igår. (Grr. Missade både Lost och Entourage. Får se repriserna.)
Han ordinerade två cigg om dan till en tomte (bokstavligt talat) som hade kroniskt inflammerad tarm.
Okej.
Jag har oxå det. Kroniskt inflammerad tarm alltså. Inte så kul men inget jag lider så mycket av.
Konstigt nog blev jag lite sugen på en cigg, fast jag är icke-rökare.
Grejen var alltså att Dr. House sade att rökning har funkat bra på patienter med kronisk tarminflammation. Jag har verkligen för mig att det är sant oxå. Det brukar det väl vara i läkarserier dessutom? Även om det inte var så PK...
Jag är ordentligt torsk på läkarserier igen, tror jag. Jag tröttnade på E.R. för hundra är sen. Kanske ska testa igen...?!
De skulle komma med nya spisen/ugnen nångång mellan tolv och två. Tio över tolv ringde det på dörren. Sen höll de på och fibblade i tio minuter. Men nu har de gått. Nu kan jag åka tillbaka till jobbet och (faktiskt) JOBBA!
ps. Min vanligaste felskrivning: faktsikt
Jag skrev om Shakespeare's Sister-låten »Stay« och »tecken« i somras. Nu spelar de den igen.
Men ni, sitt stilla, det är nog inget övernaturligt. Den spelas varje dag på Spraydios åttiotalskanal Piccadilly. VARJE dag!
Men ändå!
Nu är det Missions »Wasteland«. Det måste däremot vara ett tecken. Upp och dansa gothdansen!
Efter att ha sett den ärtiga killen i Singelcoacherna igår på TV3 så orkade jag inte sitta och vänta längre, på att håret ska växa ut ... så jag stubbade mig igen.
Så här såg det ut förra gången, nångång i augusti. Nu ser det ungefär likadant ut. Jag tittar nog på nåt annat och har mer kläder på mig.
Säg hej om ni ser mig (om ni vill). Ha ha.
Såg precis två kvinnor sitta och fibbla med en sked och en spruta i parken intill jobbet.
Fan vad ledsamt att se...
Sofia kyrka i dimma (för en dryg vecka sedan).
Halvblött Sthlm idag. Klicka på den vänstra bilden för att se hur blöta cyklisterna blev. Ha ha.
En fluga på datorskärmen idag.
Varje gång jag ser Ben Stillers namn tänker jag »Sten Biller«.
Varje gång jag tänker att klockan är halv elva, tänker jag (säger tyst i huvudet) »havl evla«. (Uttalat som ett polskt namn, alltså: havel evela (vet inte om det är ett korrekt uttal med det är så jag tänker det.))
Mm, ROLIGT, va?
Ande ringde och sade att de tänkte bjussa tioåringen på bullar idag, på kanelbullens dag. Han erbjöd sig till och med att hämta honom efter plugget. Storstilat.
For those about to käka kanelbulle, we salute you!
Ande ringde och sade att de tänkte bjussa tioåringen på bullar idag, på kanelbullens dag. Han erbjöd sig till och med att hämta honom efter plugget. Storstilat.
For those about to käka kanelbulle, we salute you!
Vissa Depeche Mode-rader bränns in mer än andra. Som de här raderna i »The Sinner In Me«:
But you're always around
You can always be found
To pick me up when I'm on the ground
Usch för Depeche Mode. Jag måste kanske införa DM-förbud i iPoden?!
Imorrn kommer de och byter ut spisen. De ringde och frågade om det är en vanlig kontakt. »Japp«, sade jag, men kollade för säkerhets skull igår. Vanlig är ett starkt ord, men jag kunde dra ur den ur väggen. Men inte fan såg den vanlig ut...
Bajsa.
Ringde i morse och sade att den inte såg vanlig ut. Då visar det sig att det räcker att jag kan dra ur kontakten ur väggen för att de ska kalla den vanlig. De menade alltså »behövs det en elektriker?« och det gör det inte. Dra ur sladdar kan jag göra helt själv. Stoppa in sladdar oxå.
Jag blev utmanad av SANDRA.
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Rock och plipp-plopp. Mest plipp-plopp.
Favoritartist?
Depeche Mode, bob hund, Sigur Rós, a-ha, David Bowie, Iggy Pop, Bauhaus och Thåström.
Låt som gör dig glad?
»Ska du hänga med? Nä!!« med bob hund
Bästa låten?
Bästa låten någonsin: David Bowies »Ashes to Ashes«
Just nu: »Nothing's Impossible« med Depeche Mode
Sämsta låten?
Opus gamla kräkmedel »Life is Life«.
Bästa partyhiten?
»Take Your Mama Out« med Scissor Sisters
I din mp3-spelare?
De tio första som kommer upp när jag blandar det jag har i iPoden:
Sigur Rós: »Hoppipolla Afturabak«
Depeche Mode: »The Sinner in Me«
Anna Ternheim: »Calling Love«
Sigur Rós: »Heysatan«
Scissor Sisters: »I Can't Decide«
Nick Cave: »Into My Arms«
Peter Murphy: »Final Solution«
a-ha: »Cosy Prisons«
Depeche Mode: »Sister of Night«
a-ha: »Analogue«
(Fan, vad svårt. Jag kommer säkert att ändra mig tio gånger bara ikväll...)
Jag skickar kedjebrevet utmaningen vidare till:
Catherine
Emma
Jonas
Sara
Magnus
och
Kpist
samt
Biggis
Vanja
Ikväll går första filmen om Tom Ripley, om jag lyssnade ordentligt på tv-hallåan igår.
Om jag känner mig själv rätt så spelar jag in det på hd/dvd-apparaten. (Och om några veckor måste jag fimpa inspelningen för att maskinen börjar bli full...)
Hur som helst.
Halv elva på tvåan.
Satt »hela« fikarasten och sade malplacerade kommentarer till kollegerna. Med konstiga blickar som följd. Försökte korrigera men då blurpade jag bara ur mig ytterligare en malplacerad kommentar. Kan inte dagen ta slut nångång...?
På hemmaplan är det så mycket lättare. De vet ju redan att jag är helt bränd.
Fick precis ett mms om att jag kan skicka gratis mms på fredagar resten av året. Såg idag att man kan tycka till i Aftonbladets nya tidning Punkt se.
Varför i hela fridens namn jag nu skulle vilja tycka till om nånting i Punkt se och dessutom skicka med en jävla bild på mig själv förstår jag inte, men inte kan det väl vara ett sammanträffande? Snarare en slags uppmaning.
Kommer av någon anledning att tänka på skolbusskorten i nian (typ) när Micke L hade ett foto på ett hundansikte i stället för ett på honom själv.
Scheisse. Heter det »foto av« eller »foto på«? Heter det »bild av« eller »bild på«? Jag är lost.
Jag verkar ha förlagt (hrmf, tappat...?) min säkerhetsdosa till banken.
Vi har kollat igenom hela lägenheten utan att hitta den, så idag gick jag till banken och sade som det var. »Egentligen kostar det 250 kronor att få en ny dosa«, sade hon. »Oj då«, sade jag.
Jag gillade det där »egentligen«!
Min gamla dosa fick jag 1982. Den såg att vara tillverkad då i alla fall (men jag fick den nog på nittiotalet). Den nya är mycket flashigare.
När jag väl slog upp mina ljusblå i morse upplyste mrs mig om att min »väckarklocka« (mobiltelefonen) försökt att väcka mig tre gånger.
Sen låg vi kvar och pratade fast vi egentligen behövde komma iväg. Prata är (kan i alla fall vara) nice.
Vaknade, bla bla bla, lämnade S hos hans kompis M, fikade och tog en promenix med Elvis, åkte ut till J-O, åkte hem fullastad med gitarrprylar, hämtade S hos M, tog bussen hem, käkade lite, käkade lite till.
Nu sitter jag här och sörplar kaffe.
Snart är helgen ännu mer slut än den är just nu. Det gick fort, alldeles för fort.
Inlägg
Alla kommentarer
