dexter

Nu har jag sett de första sju avsnitten av första säsonen av Dexter och kanske är det för att jag ser ganska många likheter mellan Kameleonten och Dexter som gör att jag känner mig så hemma i serien. (Jag erkänner, jag gillade Kameleonten.) Samtidigt är det lite av en besvikelse att jag ser likheter mellan serierna. Jag skulle nog ha kunnat tycka mer om Dexter än jag gör, om jag inte hade sett Jarod leta upp buset och se till att de ångrade sig...

Visst, Jarod är ju så mycket präktigare än Dexter, men det finns ganska många likheter. Bevisletandet och riggningarna, ja, till och med återblickarna. I Dexter är återblickarna med pappan mina favvoscener. (Bara en sån sak som att det är Richard Wright från Sex and the City som är pappan ger pluspoäng i min bok - eller skulle ge - om jag hade nån.)

Men så - i avsnitt sju - känns allt så banalt. Visst gillar jag att gissa rätt, men det är ändå för simpelt, för lättgissat. Om det inte vore för Michael C. Hall skulle jag nog inte se resten av serien, tror jag, men schhh, nu börjar det åttonde avsnittet.

Uppdatering: Men nu måste jag ta tillbaka lite av gnället, om det nu var gnäll. Nu ska jag se avsnitt elva och känner mig mycket förväntansfull.