pendeltågsdrama i årstaberg

Igår eftermiddag/kväll satt jag fast i ett pendeltåg i nästan tre timmar mellan Årstaberg och Älvsjö. Föraren sa »det är förenat med direkt livsfara att ens tänka på att ge sig ut, men så länge ni stannar i tåget är ni säkra«. »Vi kommer dö här« skojade vi, och jag tänkte att nån säkert trodde det på riktigt. Inte att J-O och jag skulle dö, alltså, utan att de själva skulle kola. (Vad jag såg fick ingen panik på riktigt.)

Två och en halv timme tog det innan elkillarna kom och jordade snörena. Två och en halv jävla timme. J-O kommenterade det med att djurrättsaktivister förmodligen skulle ha kommit till undsättning bra mycket snabbare. Om vi var kaniner, alltså.
Skämten hann hagla:
(Ett livet urval följer.)
»När är första örådet?«
»Vi måste utse en ledare.«
(Svaret på meningen »Fattar du hur varmt det är?«, sagd av främmande person, i telefon): »Jaa, jätteskönt!«