uppstyckat

Har sett Jumper på iPoden under de senaste dagarna och inser hur korkat det är att stycka upp filmerna för mycket. Förr skulle jag ALDRIG ha delat upp filmer över flera dagar men när man får barn händer konstiga saker med en. Acceptansnivån över vissa saker ökar katastrofalt. Att se en film uppstyckat är en sån grej (för mig/oss i alla fall) där nåt har hänt.

Hur som helst.

Jag har lite svårt för Hayden (Christ-nånting, alltså Anakin i de nya Star Wars-filmerna) och oh boy, vad trött jag är på Samuel L. Jackson. (Ögonen började klippa så fort han visade sig.) Men jag blev lite överraskad, för den var ganska underhållande ändå. Det tar sin tid att se en film om man ser tio minuter om dagen så jag har tappat sammanhanget i filmen varje dag. Vänta nu, vem är den där killen? Skit samma. Hur blev det nu? Skit samma. Svårsedd film.

Vad menar jag med den här ökenposten? Säg det. Jag försöker komma igång. Det går sådär. Fortfarande.