tänkvärt

Det finns alltid två sidor av samma mynt. Tidigare har jag bara sett myntet från mitt håll. (Ungefär som när pappa rakade av sig halva muschen och satte sig mellan mig och brorsan med förhoppningen att ungen på rätt sida skulle se att den var borta, säga nåt om det så att den som satt på andra sidan skulle säga att den som såg rakade delen var hjärndöd eftersom pappa ju bevisligen inte alls har rakat av muschen. Eller kanske inte riktigt som det men ni fattar...) Tidigare har jag nog snarare resonerat att "åt vilket håll man än vänder sig har man alltid ändan bak". Typ, mitt sätt eller, eh, Högdalen (rimlig försvenskning?). Det var dumt... Nu har jag skakat av mig handskarna och släppt sargen och är på väg in i matchen igen. Whaaaaaaaaaa...

Avslutning för de icke kräsmagade (markera texten för att läsa): Jag är inte ömtålig, jag är öm men tålig!