festen

I fredags skrev jag:

Hela morgondagen består av ett långt kraftprov. Jag kommer att tröttna rätt tidigt och sen får det gå på ren viljestyrka. Slut på måsten och tvång (som jag brukar säga) min rumpa...

Nu är det söndag.

Gårdagen förlöpte på ett mycket trivsammare sätt än jag någonsin hade vågat hoppas på. Det blev inte så jävla farligt. Det blev till och med rätt okej och bitvis till och med kul. Jag vet att vi smet lite när vi (i alla fall jag) förstod att det var lite maniskt beetende (Ni vet när folk tror att man kan läsa deras tankar om vad de behöver hjälp med) på gång. När festen säkert urartade lite och gubbarna ville provklämma lite på de lite yngre damerna och gammelkärringarna ville flåsa lite med de lite yngre herrarna... Ja, då var vi på väg hem till:

STÅÅÅÅÅÅÅÅCKHÅÅÅÅÅÅLM!!!

(för länge sen...)