min vana trogen...

...snöar jag in totalt. Nu är det Nine Inch Nails.

Tummis på att jag ska köpa Nine Inch Nails nya platta när den kommer.

Hittills har jag varit snål och missunnsam. De första riktiga pengarna Trent Reznor har fått av mig var vad-han-nu-får-per-biljett häromdagen. Förlåt Trent. Du ska få mer pengar. Promise!

Jag läste om när han spelar in, att han sitter i sin studio och har en liten (inte fan vet jag hur liten eller stor han är, men det är lätt att man föreställer sig snubben - som jag snart kommer att beskriva - som en liten trädgårdstomte) assistent som plockar fram grejer som Trent säger att han vill ha. Typ,

Hmm, nu vill jag spela in lite gitarr. Jag vill ha en sån, en sån och en sån pedal. (Är lite osäker på om Trentan hämtar gitarrerna/basarna/tamburinerna själv eller om assistenten gör det oxå.)

Assistenten rasslar hur som helst iväg som en vessla och letar upp pedalerna, kopplar in dem medan Trent sitter och kliar sig i naveln (och gäspar) eller dricker lite kaffe.

Trent säger åt inspelningskillen (alltså en annan kille) att spela upp nåt bakgrundsspår, typ trummor. Sedan spelar han in lite...

Så här fortsätter det med baspålägg, sång, tamburin, etc. Killarna springer och/eller trycker på knapparna medan Trent spelar, sjunger och bossar runt lite allmänt så där.

När jag (vi) spelar in brukar jag göra allt det där själv. Det är klart att det är så för de flesta, men om ni hänger med lite så fattar ni att jag ju pratar om mig nu, om att jag skulle behöva ha det lite trentigt ett tag.