om julie, ethan, thandie, matt och kjell

Nu har mrs redan skrivit om alla filmer vi har sett, så nu känns det lite överflödigt. Eller vänta nu... Jag har ju en hel del funderingar (funderingar och funderingar) som hon inte har skrivit någonting om.

Jag insåg igår kväll hur mycket jag gillar romantiska bagateller. Jag orkar inte oroa mig för att den femåriga tjejens osynliga mantel inte skulle kunna skydda pappan längre (Crash). Jag orkar inte se Matt Dillon (som jag alltid, och jag menar verkligen ALLTID, tyckt otroligt bra om) klämma Thandie Newton på musen (när han "visiterar" henne) och vara så jävla allmänt vidrig. Och så vidare.

Jag vill se Julie Delpy härma Nina Simone och dansa lite franskt, mysigt, sexigt, hemtrevligt och självsäkert. Jag vill oxå se att hon såg bättre ut nio år äldre medan Ethan Hawke inte såg bättre ut. Huh. Jag gillar inte riktigt hennes utseende, men hon såg klart bättre ut med några rynkor än inga rynkor, ja ni vet.

Det tråkiga är att det blir lite konstigt när hennes engelska är så jävla utvecklad (jag vet att det skulle bli torfigt om hennes engelska var kass, men ändå), men att hon inte kom på ordet horny (utan att tänka efter), men "mondane" och ord som är betydligt svårare (för mondane är väl hyfsat svårt?) slänger hon sig med som om ingenting. Om jag var helt såld på filmen skulle jag kanske inte ha tänkt på det... eller skulle jag det?! Och att hon pratar om att knulla "hela tiden". Franskt...?

Det mest intressanta är hur många av deras inte fullt så pseudo-"tråkiga" diskussioner är sådant som jag och mrs har diskuterat så många gånger de senaste åren, typ. Sliding doors-grejer. (Hata mig gärna för att jag refererar till en film som jag inte ens sett hela, utan bara slutet av... två gånger.) Bäst, töntigast och mest romantiskt var nog ändå när han övertalade henne att hoppa av tåget i första filmen genom att säga att hon annars skulle tänka tillbaka på vad som hade hänt om hon hade hoppat av tåget. Sånt händer ju hela tiden i livet, men förr har jag inte brytt mig. Den känslan längtar jag tillbaka till, känslan av inga tveksamheter.

Nåja, hur som helst, etc.

Jag gör som Emma. Läs Kjell Häglunds blogg här, om du inte har läst den.