stackars j-o
Idag har vi fibblat med musiken. Fibblat, fibblat och fibblat. Jag har gnällt. Både högt och lågt. Jag tycker att det är så jävla tråkigt. J-O tycker inte att det är tråkigt (om han slipper gnället), tror jag.
Jag tror att vi kommer att tycka annorlunda nästa gång vi ses, alltså gör vi det här i onödan.
Förresten, eftersom man kan göra saker i onödan borde man kunna göra saker i nödan (alltså ordagrant) oxå. Men det säger man ju aldrig. Dåligt. Det ska jag börja säga...
1 kommentar:
Mm, jag förstår att det är förvirrande. Jag hade glömt O:et och blev förtjust när Catherine benämnde honom J-O tidigare. :)
Skicka en kommentar