ge mej ett brejk

Som jag just kommenterade på fiskens blogg:

Svenskarnas musiksmak och humor (?) har återigen visat sitt rätta ansikte. Texten håller Scooter-klass. (Faster, harder, Scooter.)

Well well, all lycka åt honom.

Vad pratar jag om?

Nåt som jag hoppades slippa höra över huvud taget:
Boten Anna (Klicka på egen risk om du har sluppit höra skiten hittills.)

En del av texten går »jag känner en bot (se punkt fem), hon heter Anna, Anna heter hon«. Ja, ni ser!

Tänk om folk kunde lära sig att uppskatta riktig musik. På ett sätt skulle det kanske bli tråkigt men vi skulle i alla fall slippa sånt här junk...