tredje person?

Är det inte ett (lite) bränt sätt att skriva på, om sig själv i tredje person? Typ, idag gick Superkryp på bio. Han tyckte att filmen sög.

Det känns som antingen ett stort ego eller som en skev bild av vad som "jag". Eller?

Jag vet inte, men ibland (som idag) störs jag grymt mycket av det.

Det blir ju så jävla rörigt om det är två han i samma berättelse. Dels det och dels jävligt tjatigt om skribenten inte är väldigt duktig.