virvlande tankar

Varje dag påpekar den enda tjejen (de andra kvinnorna är 50-plussare (eller stavas det plusare? Vad tycker ni?, och kallar man 50-åriga kvinnor för tjejer?)) jag jobbar med att jag hamnar i fältkoma (som en tjej jag pluggade med kallade det och som det faktiskt verkar kallas, alltså att jag sitter och stirrar med tom blick bortom tid och rum). Hon måste tycka att jag är knepig. (Alltså knepigare än jag "egentligen" är.)

Vill inte säga nåt om "det" och vet inte hur jag i så fall skulle säga det jag inte vill säga nåt om...