bajsade jag (i det himmelsfärgade skåpet)?

Blev jag rädd nu? Fick jag "bloggångest"? Började jag läsa mina gamla bloggar mellan raderna? (...och det var svårt eftersom bloggarna oftast bara består av ett par rader.) Kände jag att jag är ingenting? Är jag en ångestbloggare? Ja, det måste jag vara.

Jag vet att jag kan skriva om otroligt tråkiga saker, vara otroligt osammanhängande och partiellt ordbilnd. Jag skyller på att jag livskrisar. Ha!

(För jag kan ju inte sitta och redigera gamla bloggar...)