dammsugning

Vi har två katter, Busifer (efter en varg i Bamse, men katten liknar Kubbe Varg mer eftersom han är en riktig knubbis) och George Lucas Moodysson som oftast kallas stronzo (= bajskorv på italienska).

När dammsugaren kommer fram verkar det som att Busifer tror att hans sista stund på jorden är kommen. Det verkar han tro varje gång vi dammsuger. (Värsta »Groundhog Day«-känslan.) Han gör sig så liten han bara kan (det går inte så bra eftersom han är rätt knubbig) och springer så fort han kan, rätt in i sovrummet, längst in under sängen. Där sätter han sig, längst in i hörnet, och kurar ihop sig ... och där är han fast. Tyvärr är det här stället i lägenheten det sista skrymslet dammsugaren kommer till.

Så, när man slutligen kommer dit med dammsugarmunstycket får han tuppjuck och springer med vettlös skräck in i vardagsrummet och kutar in under soffan.

Stronzo fattar ingenting, någonsin, men när han ser att Busifer blir livrädd, ja, då blir han oxå rädd. Eller, det blir han inte, men han springer i Busifers bakhasor men glömmer/struntar i att gömma sig. Det räcker att sitta i samma rum, verkar det som. I samma rum som Busifer är han i säkerhet, kanske.

Nämen fy fan vad tråkigt det här blev. Jag som skulle skoja till det och berätta hur tokroligt vi kan ha det här hemma. Lassbovarning utfärdad! Sur gubbe.

Men nästa gång (kanske)!