jakten på wii är över

Tio i tio ställde jag mig utanför BR i Gallerian. Tio minuter senare hävdade kassörskan med bestämdhet att de precis hade sålt maskinerna de hade fått in. "Vaddå, så ni öppnade speciellt för dem, innan ni öppnar?" (Håll med om att trovärdigheten är riktigt låg, mm-hm, lät folk boka dem fast ni inte får göra så, tänkte jag.) Hon sade "ja, de gick precis nyss...". "Eller hur", sade jag surt och gick muttrande därifrån.

Utanför BR står tre glada killar med varsin Wii. Ridå för assholet.

Hur som helst ville jag inte ge upp riktigt än, utan bad mrs att ringa BR i Huddinge. De hade ju trots allt fått - och sålt - en (1) Wii på releasedagen. Men de hade inte fått in någon. Mrs sade att hon kunde ringa runt till flera BR utanför stan.

Hon ringde tillbaka inom en minut. "Farsta har fyra kvar och ingen kö."

Jag satte mig i en bulle, men sade tyvärr inte "step on it". 90 km/tim har aldrig känts sååå långsamt förut, eller jo, eller näe... (Tänkte på den gången, när vi väntade tioåringen, och vi åkte taxi till Huddinge sjukhus och mrs inte hade känt några sparkar på hela morgonen. Men då stampade han ordentligt på gasen.)

Resan kostade 202 kronor. Jag skrev på kvittot och sprang in i Farsta Centrum, vidare in på/i BR.

KÖ! Jag skannade av kön medan jag viskade till kassörskan: "Har ni någon Wii kvar?" "Mm, det har vi men du måste ställa dig i kön." "Håller ni en tills jag kommer fram till kassan, då?", väste jag. "Ja, det kan vi göra."

Puh, tänkte jag och ställde mig sist, efter alla panschisar som ändå inte skulle köpa någon Wii.

Slutligen, framme vid kassan hade jag blivit lite lugnare och försökte vara lite trevlig mot expediten.

På väg hem ringde tioåringen. Han hade hört mrs säga att jag hade fått tag på en, men var det verkligen sant? Han var tvungen att höra det direkt från källan.

Det som vi hade tänkt spara till julafton blev en för klart för tidig julafton. Men vi klagar inte.

Vi har en wii. Yay!