bret easton ellis

När jag försökte få till ett ja-a i förra bloggen kom jag att tänka på hur ofta delar av ord i American Psycho skrivs med kursiva bokstäver. För att visa betoningen av hur vissa ord sägs. Iochförsig vet jag inte om jag borde skriva jaa eller jaa. Syns det ens att det är kursivt? Eller är det bättre att skriva ja-a? Eller räcker jaa?

Nu hittar jag inte boken så att jag kan ge exempel på kursiverandet. Surt.

Men ändå...

Innan tankebanorna blir för oljiga, som de blev när jag skrev om mm-hm:andet (och apropå det såg jag att Sandra skriver »mhm« och inte »mm-hm«, och det fungerar ju oxå mycket bra).

Tillbaka till ämnet.

Namnet Eli, i John Ajvide Lindqvists »Låt den rätte komma in«. Hur fan uttalas Eli? Mm, man får ju i princip veta hur det uttalas men det tar ju ett bra tag. Om det stod Eli som det rimligen (väl?) borde uttalas, skulle man ju inte behöva grubbla över det. (Om nu nån mer än jag grubblar över sådana saker. För mig spelar det stor roll för hur bra flyt jag har när jag läser, om jag funderar över sådana saker.)

Jag tycker att det är rätt så snitsigt, jag, med enstaka kursiva bokstäver i ord, för att förtydliga uttalet.

Eller oxå är jag bara kär i Bret Easton Ellis. (Töntigt dessutom, eftersom jag bara har läst Glamorama och American Psycho. Jag ska så klart läsa de andra böckerna, men jag säger inte när...)