slöläser bloggar

Fy fan vad less jag är på bloggare som är så självgoda, som gnäller och gnäller och gnäller på andra och verkar trivas så jävla bra med sig själva.

Det är bara ett klick bort för att slippa läsa skräpet och ändå kan jag inte låta bli att läsa lite till. Jag tror jag försöker hitta nån uns av trevlighet hos dem, att det är det jag letar efter. Att de nånstans skriver, JAG SKÄMTAR JU BARA! LUGNA NER DIG, DU MEDELMÅTTIGE MAN SOM HAR DEN STORA ÄRAN ATT LÄSA MIN BLOGG! SKOJA BARA IGEN!, men det kommer aldrig. De är på det sättet, bara på det sättet och inget annat än på det sättet. I alla fall på bloggen.

Och jag då?

Jag hoppas innerligt att jag inte framstår som att jag är on top of the world. Med alla mina nojor och all min ångest så tvivlar jag på att ens någon stackars läskunnig kuf tycker att jag verkar må fina fisken och sparka på de icke simkunniga.

Men missförstå mig inte!

Jag älskar att läsa folk som gnäller, gnäller och gnäller oxå men bara om de inte tror (har en sån jargong på bloggen) att de är så jävla bäst själva. Glimten i ögat, alltså. Ska det vara så jävla svårt? Äh, jag vet inte. Det är väl det.

Nästa gång får jag väl klicka mig därifrån. Det här är ju skitjobbigt. De är dumma i huvet, klick, nu gick jag vidare i livet. Klick, alltså.

Och nej, det är ingen som brukar läsa här (och kommentera) som passar in på beskrivningen. (Tycker jag i alla fall!)