ledig

Kunde egentligen ta sovmorgon, men var uppe vaknade när en halvslö tupp (höna, snarare), som inte är ledig den här veckan, gick upp.

Tioåringen bränner (läser, alltså) Spindelmannen efter Spindelmannen som vi hämtade på mammas vind.

Tänkte först skriva morsans, men sen kom jag på att jag tyckte »morsan« lät så hårt när jag var liten. Jag tyckte att det lät som barnen som sade morsan inte tyckte om sin mamma. Lustigt. Det är ju ändå bara ett ord.

Håller på och tänker på skrivtekniska detaljer så att jag blir knäpp, t.ex.:

• Punkter efter parenteser till exempel. Fult att ställa en fråga inom parentes och avsluta med punkt efter parentesen (men så ska det väl vara?). Fult.
• Citat vid prat. Borde jag köra med pratminus (urk för det ordet, tankstreck kanske det heter)?
• De tre punkterna som verkligen håller på att ta över världen. Jag älskar dem, men använder dem inte som Word (och Språknämnden) tycker. Det ska ju vara mellanslag och tre punkter i vissa fall och bara tre punkter om meningen blir avbruten. Typ såh... Asboring.
• Citationstecken när man skriver ut titlar. Ett tag skulle man väl inte göra det? Eller är det olika stilar bara?

Ja ja. Sånt strunt upptar alldeles för mycket hjärnverksamhet. Jag vill vara svenskpunkare, skita i rätt och fel. Bara känslan finns där. Men så har jag ju den där ådran som tycker att det ska vara rätt oxå. (Jag vet inte ens om det är nåt som nån läsare märker. Det är säkert fel efter fel, både här och där. Fan!)

Nu måste jag fixa en (kaffe) latte. Men jag tror att jag har stakat ut vägen nu... (Nä, mellanslag och sen tre punkter borde det vara. Asfult!)