utflykt med utsikt

Idag var vi en sväng till Stadshuset igen. Idag för att besöka i tornet. Det började bra, med att man (och framför allt S) inte fattade att det var så pass högt upp. Efter ett par trappor kunde man titta ut och se hur högt upp det var varvid en viss panik började infinna sig hos S. C:s övertalningsförmåga visade sig ha oanade krafter för S gick vidare fast han först tvärvägrat. Men upp för trätrappan tänkte han inte gå. Okej. C gick upp och ut först, sen skulle jag göra detsamma.

Det dröjde ett tag och S blev nyfiken på trätrappan. Han provade därför några steg, sen hela första trappan, andra, tredje. Men i tredje trappan tog det stopp. Vi började gå ner när C kom. S hängde med C ner för trapporna och jag klev uppför, öppnade dörren och gick ut och trodde att jag skulle blåsa iväg. Häftigt. Ibland har jag en tråkig höjdrädsla och visst, helst skulle jag nog behöva nåt slags fegsnöre (så även idag) men det fanns inte. Jag gick runt hörnet och upp för den sista trappan och njöt av och fotograferade utsikten. Efter nån minut hör jag S och C komma upp ända upp. Det trodde jag aldrig att han skulle våga.

På hemvägen frågade vi om han kände sig glad över att ha vågat gå ända upp. "Näe." Han blir sannerligen inte impad av sig själv så ofta, den saken är klar...