väntan

Jag fick höra "storyn" om att en kompis till nåns kompis vid en tjejmiddag eller om det var en tjejcocktailkväll, eller om det var en vanlig cocktailkväll som jag inte kunde/fick vara med på (men jag tror att tillställningen var tjejbaserad) pratat om att livet är nu och inte sen och att nån och nåns kompis bara satt som fågelholkar över att livet redan pågick för fulla muggar och att nån och nåns kompis bara inte var medvetna om det...! (Om jag förstod det rätt alltså (och jag frågade inte för jag tyckte inte att det kunde tolkas på nåt annat sätt). I verkliga livet finns ännu fler rader att läsa mellan än i/på bloggar.)

Tidigare har jag inte fattat det där med rastlöshet baserad på att man inte gör det man vill i livet mer eller mindre alltid och just nu. Jag har känt att jag har varit där jag har velat vara, med min familj eller spelat musik, eller (tidigare) hängt i garaget, etc. Jag har inte känt: "Undrar vad som händer sen."

Nu är det det ända jag tänker. Dag och natt. Hemma och borta. Glad eller ledsen. Pigg eller trött. Tanken maler: "Undrar vad som händer sen."