white stripes - elephant

Jag kommer aldrig att tröttna på White Stripes-plattan Elephant. Nästan all annan musik jag lyssnar på just nu förknippar jag med en deprimerande period i mitt liv (läs: nutiden, och då är nutiden inte lika dålig som dåtiden...), men när jag lyssnar på Elephant tänker jag på hur jag började slappna av med gitarrspelandet, att det var okej att inte vara bäst, att det till och med var okej att vara halvkass. Så jävla dålig är jag inte, men jag har alltid hatat att bli värderad som gitarrist. Det har jag spytt på. Sen jag släppte det älskar jag att spela gitarr.

ps¹ Jack White är inte särskilt kass, men det är inte gitarronanin jag gillar med hans gitarrspel, det är knasliret.

ps² Kanske skulle ha nämnt att jag tycker att låtarna är jävligt jävligt bra oxå?