engelska scones

Idag vaknade jag först (som vanligt nu för tiden). Vi hade pratat lite löst om att göra scones till frukost så jag kollade upp recept på engelska scones och gick till Konsum.

Första gången jag käkade "riktiga" engelska scones var förra året när vi - i brist på att ha varit smarta nog att gå på nåt engelskt riktigt ställe för att käka scones och dricka afternoon tea gick till Tesco (som varje ledig stund) och köpte med oss ett paket Tesco-scones hem till kalla Sverige.

Efter det hängde vi på English Shop en dag i veckan i flera månader och köpte på oss sconesmix (och ibland till och med clotted cream som Elvis vurmat för).

Hursomhelst.

Ute luktade det sommarregn och jag fick en flashback och framtidsvision på samma gång. Jag kom att tänka på förra sommaren när jag var ute i "bushen" (som några kallar sitt landställe) med de flesta av mina favvomänniskor på jorden (mm, de som kallar stället sitt landställe). Givetvis var sonen med. Vi hade verkligen jättetrevligt, folk löste sudokus högt och lågt (en riktig fluga för mig, jag tröttnade rätt fort...), sonen och kusinerna, jag med ibland, spelade tv-spel och allt borde ha varit bra. Men det var inte bra. Jag kände en tomhet. Jag kände tomhet, nån annan kände frihet. Så var det då och jag är rädd att det blir så, snart igen.

Nu skulle jag förstås behöva sy ihop den här säcken med några ord om framtidshopp, men jag vet inte hur. Tro mig, jag försökte men det "funkade" inte! Jag tror att jag går och duschar i stället.