om sanningen ska fram: del 4 och 5

Tvåan är sann.

I mars har jag haft mitt jobbnummer i ett år. Jag kan fortfarande inte min anknytning och jag kan fortfarande inte numret till växeln om man ringer utifrån.

Jag har tänkt att jag ska söka mig därifrån ändå så jag har tyckt att det inte är någon idé att lära sig ett nummer man aldrig kommer att behöva ändå...

Men än har jag inte sökt ett enda jobb. Inte är jag sugen på att göra det heller... fast jag vet att jag borde. Hela livet har kommit emellan, så jobbprylen får anstå.

Så till sist...

Fyran är FALSK.

Jag gillar pennor men jag samlar inte på pennor. Jag vet att många skulle tycka det om de såg hur många pennor jag har (långt under tusen stycken!) och att många säkert tycker det, men det enda jag gör - och det är inte så lite det... - är att leta efter den perfekta pennan. Jag började leta i samband med att jag började jobba heltid för snart tusen år sedan. Hittills har jag inte hittat en penna som ALLTID funkar, men visst har jag några favoriter. Rätt många favoriter till och med. Jag kanske nördar ner mig totalt och bloggar om det oxå någon gång.

Jag har absolut inte över tusen pennor men det ligger några högar här och där i lägenheten. Jag har alltid (minst) en penna i fickan, men jag vägrar kalla mig samlare! (Lite av en slamkrypare, men absolut inte lika fult som Emmas dubbla negationer!)