bortglömd men nöjd

Fikar ensam på fiket i Brunogallerian (i Götgatsbacken på Södermalm i Stockholm). Vad heter fiket? Hur som helst. Kunden före mig får en komplimang, för sin fina hårfärg, av tjejen i kassan. Tjejen i kassan har nästan exakt samma hårfärg, håret är typ kritvitt. Jättesnyggt! Jag blir nyfiken och fortsätter att lyssna. De pratar och pratar, kunden ger tips på hur man kan bleka håret själv (Loreal håravfärgning), för tjejen i kassan fick sitt färgat när hon var hårmodell, och bla bla bla. Jättemysigt.

Sen förstör tjejen i kassan allt genom att fråga oss om vi är i sällskap. "Näe", säger jag glatt, "men det var så spännande att jag inte vill avbryta". Så nu tänker jag på 80-talet och silver rinse (osäker på stavning) som gjorde håret lilablåaktigt på ett mycket trevligt och förtjänstfullt sätt. Tänker på han som spelade gitarr i Little Stevens band, Simon Bea-nånting tror jag, tänker på sångaren i In the Collonades (osäker på stavning IGEN). Vit fluffig mohikan är det nya gamla svart.