från bowie till connelly
Labyrinth. Jag vet inte vad jag ska säga. Först tänkte jag bara skriva att Jennifer Connelly är snygg och bra (och snygg). Snäll skulle jag ha sagt förr. Jättesnäll.
Sen kom jag på att jag var 18 år 1986. Ändå gick jag på bio med min dåvarande flickvän och såg filmen. Troligen med pappa oxå, och ande (ev. hängde hans dåvarande flickvän med), kanske var till och med syrran med (men det tvivlar jag starkt på) eller oxå var det bara jag och flickvännen. Jag inser att jag borde fört statistik. Under, i princip, hela min uppväxt gick jag på bio varannan lördag, med pappa, brorsan och syrran. Vi delade på en 180 grams Marabou Schweizernöt och en påse AKO chok (sju eller åtta gånger av tio, tyvärr. Tyvärr, eftersom de inte var mina favvisar. De andra gångerna var det AKO frukt. Eller Foxkolor, eller nåt annat.) Men att dela på en 180 grams Schweizernöt var ristat i sten (nån enstaka gång var det vanlig mjölkchoklad, men det var nog felköp, tror jag?!). Ibland hade pappa till och med köpt med sig en 225-grammare. (Senare gick Marabou över till 200 gramskakor, men när jag var liten var det just 180-grammare).
Fan, vad nördig jag var, då med. Jennifer är snyggare nu (än när hon var ett barn, som hon ju var i Labyrinth), Bowie var som snyggast under Scary Monsters...-tiden, tycker jag.
Inlägg
4 kommentarer:
Jag har inte sett Labyrinth, vad jag vet.
Ohhh, musiken till Labyrinth är så jävla bra: Tangerine Dream-bonanza. Yay.
(Något som jag för alltid kommer att skämmas över är att jag gick och såg Tillbaka till den Blå lagunen på bio. Jag var sexton. Mitt favoritbiogodis of choice var tabletaskar. Viol och Svarta katten.)
Oj, 18 år 1986 - du är gammal.
Jag såg aldrig Labyrith, och mig veterligen har jag fortfarande inte sett den. Ens av misstag.
Mitt favvogodis under min mest frekventa biotittar-ålder var Figaro körsbär (va, är det någon som kommer ihåg den, va!).
emma: Det är ju Milla som är med i den! Jag har inte sett den, men jag gissar att den är rätt så värdo. :)
max: Innan livskrisen sparkade mig på bollarna brukade jag säga att jag föredrar att bli äldre, framför (säger man framför eller före?) det enda alternativet!
Nu säger jag: Ja, jag är gammal. Skitgammal. Men inte död. Inte än. (Koola blogghippa meningar, va?)
Före-/innannojan slog till...
Skicka en kommentar