söndag, november 26, 2006

dödskallar

När blev dödskallar så svensson? Det måste ha varit länge sen nu, va? Men när?

Jag tror att min mormor (och mamma med) skulle suckat lite om jag hade haft dödskalleprylar förr, när jag var liten, men nu har ju varenda mamma och mormor dödskallereflexer, dödskallebälten, dödskallejagvetintevad...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Min mamma har numera ett Emma-sytt dödskalle-bokmärke, hon blev hur kaxig som helst av att ha något så stentufft i sin ägo. :)

superkryp sa...

Vad rart.

Det innebär att jag måste testa att ge nån slags dödskalle till min mamma i julklapp!

Spännande. :)

Miffo Maria sa...

Jag tror det är en fördel om din mammas julklapp även är rosa...

Anonym sa...

Alltså, döskallarna min mamma gick igång på var svarta och turkosa, tufft och gulligt på samma gång. Kan vara en bra döskalle-ingång. :)

superkryp sa...

Ha ha, tack för färgtipsen! Ska se vad jag ska hitta på.

Som ni väl vet har jag en pysslig tioåring (för att inte tala om mrs). :)