dödskallar
När blev dödskallar så svensson? Det måste ha varit länge sen nu, va? Men när?
Jag tror att min mormor (och mamma med) skulle suckat lite om jag hade haft dödskalleprylar förr, när jag var liten, men nu har ju varenda mamma och mormor dödskallereflexer, dödskallebälten, dödskallejagvetintevad...
5 kommentarer:
Min mamma har numera ett Emma-sytt dödskalle-bokmärke, hon blev hur kaxig som helst av att ha något så stentufft i sin ägo. :)
Vad rart.
Det innebär att jag måste testa att ge nån slags dödskalle till min mamma i julklapp!
Spännande. :)
Jag tror det är en fördel om din mammas julklapp även är rosa...
Alltså, döskallarna min mamma gick igång på var svarta och turkosa, tufft och gulligt på samma gång. Kan vara en bra döskalle-ingång. :)
Ha ha, tack för färgtipsen! Ska se vad jag ska hitta på.
Som ni väl vet har jag en pysslig tioåring (för att inte tala om mrs). :)
Skicka en kommentar