kanser
Styvfarsan berättade om en styvsläkting som har cancer, i halsen på nåt sätt (jag har tillfälligt glömt vad det var för sort). Han (eller om det är doktorn som har) en teori om att det berodde på att han stressade mycket och ofta slängde i sig maten, etc.
Tioåringen tittade oroligt på mig och sade att det är tur att han nästan inte gillar nån mat. Det innebär ju att han äter så långsamt som möjligt tyckte han.
Han är inte så PK, tioåringen, men väldigt ängslig...
Själv får jag panik, både av att prata om och av att tänka på kanser. Försöker avdramatisera det genom att vara en larvpotta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar